Nothing Underneath - 1985 - Modellmorden

Nothing Underneath

Aka: Modellmorden, Sotto Il Vestito Niente

Regi: Carlo Vanzina

1985

Thriller

Bob Crane (Tom Schanley) är tvillingbror med modellen Jessica (Nicola Perring) som jobbar i Milano, Italien. Som tvillingpar har de en viss telepatisk kontakt mellan sig och när Jessica råkar i trubbel känner Bob genast av det. Han är fullständigt övertygad om att hans syster har blivit mördad men med den påstådda telepatiska länken som enda bevis kan polisen inte inleda en utredning. Han tar då saken i egna händer och det visar sig snart att hans syster inte är den enda som råkat illa ut, flera modeller dör under hans tid på plats i Milano och misstankarna från polisärt håll börjar nu även rikta sig mot honom.

Till att börja med måste jag invända lite mot den svenska titeln på filmen, originaltiteln som översatt till engelska blir ganska exakt Nothing Underneath är mycket bättre. Det speglar faktiskt handlingen bättre för även om det naturligtvis förekommer mord i filmen så är jag faktiskt en smula besviken på hur blodsfattig den är. I kontrast till detta han man dock inte snålat på sleazet vilket får mig att dra min slutsats. Om sedan denna titel egentligen ska anknyta till att Jessica (med flera) faktiskt bär varken trosor eller behå under klänningen eller om det syftar mera på att modellvärlden endast bryr sig om det yttre och behandlar sina modeller som tomma skal kan man spekulera i.

Jaja, nakna kvinnliga kroppar finns det alltså gott om. Dock vill jag påstå att modellerna inte är särskilt trovärdiga och faktiskt ganska fula om sanningen ska fram. Jag vill inte direkt påstå att jag är någon expert på modellvärlden, men lite utstrålning borde de ha i alla fall, lite intresse för sitt jobb borde de väl visa? Men förutom att kvinnorna brukar vara betydligt mer sensuella så kan man väl rada upp mycket av filmen som ett slags utställning för de beståndsdelar en giallo ska ha. Ibland går det så långt att det nästa blir klichékomik av det och det säger jag inte som något negativt, det är ganska underhållande att se hur filmen går precis enligt de mallar som man i förväg dragit tydliga slutsatser om.

Filmens ansvarige polis spelas av Donald Pleasence vilket alltid är ett stort plus. Han levererar och är en stabil skådis när de andra antingen spelar över så det stänker om det eller förmedlar flegmatiska situationer. Värst är nog den så kallade mästerfotografen som senast såg Jessica i livet – han verkar inte vara någon muntergök direkt…

Twists är för ovanlighetens skull nästan helt frånvarande men jag kan tänka mig att slutlösningen förmodligen var betydligt mer kontroversiell när filmen gjordes än vad den är idag. Jag har svårt för att tro att någon ens lyfter på ögonbrynen idag men man vet ju aldrig. Vad som händer? Det får du se själv!

The Amazing Spider-Man - 2012 - Bra mycket bättre!

The Amazing Spider-Man

Regi: Marc Webb

2012

Action

Peter Parker föräldrar försvinner utan ett spar när han är väldigt ung. Det finns någon som är ute efter de hemligheter de gör allt för att föröka dölja. För Parker finns det ingen förklaring. Han växer upp hos sin farbror och faster förbryllad över det som hänt. När han av en händelse hittar sin fars gamla portfölj börjar pusselbitarna falla på plats, han förstår plötsligt vad hans far har arbetat med och säker upp hans gamla kollega Dr. Connors. Men innan han når fram försöker han på egen hand att utforska skrymslena på Oscorp där både Conners och pappan arbetade tillsammans. Han råkar bli biten av en spindel och utvecklar nästan genast spektakulära krafter. Han blir starkare än någonsin förut, hans reflexer förbättras och han kan klättra på väggar och i tak. När han slutligen når Dr. Connors förklarar han mer om det som pappan har arbetat med – genteknik över artgränserna.

Jag var aldrig särskilt förtjust i Sam Raimis trilogi av Spindelmannen, åtminstone inte den första filmen. Jag vet inte riktigt varför just nu för det var onekligen en välgjord film, men jag fick inte den rätta känslan av den. Om den här egentligen följer serietidningsförlagan bättre hela tiden vågar jag inte spåstå men det finns i alla fall tillfällen då jag känner igen historien till hundra procent. Spindelmannen var nämligen just den serietidning som jag först samlade på när jag var ung så lite minns man ju.

Men det finns som sagt detaljer som inte alls stämmer in också. Man kan väl kalla det för artistisk frihet från filmskaparnas sida kanske. Hur som helst så stör jag mig inte nämnvärt på dessa eventuella fadäser. Snarare blir jag taggad att plocka fram min gamla samling och bläddra igenom några äventyr med den maskerade hjälten.

Han rör sig som han ska, något som jag hade invändningar emot när det gäller Sam Raimis version. Jag gillar också att skurken i den här filmen är Ödlan, inte en av de absolut mest kända superskurkarna i serietidningarna. Dr. Octavius och Gröna Trollet i all ära men de är lite för markant förekommande i serietidningen och det räcker med minsta lilla fel för att man ska reta sig på deras gestaltning. Här lyckas man på pricken! Jag undrar bara när man ska tillåta Kraven – jägaren att komma in i filmfranchisen? Nu vill vi ha något nytt och inte bara upprepningar av vad som redan gjorts.

Förresten så kan jag inte minnas om Spindelmannen uttryckte sådana kvickheter i Sam Raimis film som han gör här. Det är egentligen hur töntigt som helst men passar bra in i jämförelsen med förlagan. Låt oss inte glömma att Peter Parker/Spindelmannen är en yngling som slåss mot mestadels vanliga småskurkar. En och annan sarkastisk replik är på sin plats och passar dessutom bra tillsammans med de nyligen upptäckta färdigheterna han har utvecklat sedan spindelbettet. Han måste helt enkelt briljera sina förmågor… Dessutom är hans nätsprutare mekaniska uppfinningar som i serietidningen!

7/10