Waterworld – 1995 – Den dittills dyraste filmen!

Spontant när jag tittar på filmen igen, och vet att det var den dyraste filmen som någonsin hade gjorts när den kom, så undrar jag – vad fan la de alla pengarna på? Det ser inte speciellt märkvärdigt ut om man jämför med många andra filmer man har sett sedan dess. Men jag vet att omkostnaderna var gigantiska. Jag vet att man byggde en massa sets för att få det att se ut som att det utspelade sig där det är meningen att det utspelar sig – på vattnet. Man hade också oturen (eller inkompetens nog) att råka ut för vädrets makter och liknande och jag har för mig att hela produktionen drog ut ganska rejält på tiden. En stor produktion som drar ut på tiden lär kosta pengar eftersom alla löner etc. ska betalas ut. Jag vet inte vilka summor Kevin Costner och Dennis Hopper kvitterade ut men om jag har förstått det hela rätt investerade Kevin Costner en hel del av sina egna pengar i projektet. Vilket torde ta ut vartannat ganska bra.

                                                              

Jag har sett filmen tidigare, och skrivit om den också om jag minns rätt. Det var 95 eller 96 och är jag inte helt ute och cyklar skrev jag om den i det enda tryckta exemplaret av Fanatisk Film. Jag är inte säker men sås skulle kunna vara fallet. Jag minns i alla fall att jag vid tillfället inte var särskilt imponerad av filmen och i synnerhet inte av Kevin Costner. Jag gillade inte någonting han gjorde utom möjligen JFK. Däremot gillade jag Dennis Hoppers inblandning och tyckte att de gånger han var med i bild var det en riktigt skaplig film. Tiderna förändras, och idag har jag en helt annan uppfattning. Kevin Costner sköter sig förvånansvärt bra medan Dennis Hopper spelar över alldeles för mycket!

Jag gillar fortfarande hur universal-loggan liksom smälter och hur man integrerar detta in i filmen. Isen vid polerna har smält och orsakat en värld fylld av vatten. Det enda som återsår är en myt om torra land. Människorna har lärt sig att leva på egenhändigt skapade atoller. Det finns vanligt folk, och de som inte drar sig för att sticka kniven i ryggen på sin nästa för att få fördel av det. Precis som den värld vi lever i alltså. Det finns också pirater som skövlar allt i sin väg och lägger beslag på det de behöver med våld. Dennis Hopper är ledare för dessa. Kevin Costner är ensamvargen som kommer till en atoll för byteshandel men fastnar i våldet.

Mitt i alltihop finns också flickan Enola spelad av Tina Majorino. Det är en tuff tjej på kanske 8-10 år som står i centrum för hela handlingen. På sin rygg har hon en mystisk tatuering som enligt legenden lär visa vägen till torra land. Hon har adopterats av Helen, gestaltad av Jeanne Tripplehorn. Mest av allt vill piraterna ha tag i flickan för att kunna tyda kartan men ensamvargen hamnar emellan. Så kan man beskriva handlingen. Jag inser att jag har målat upp en bild som verkar mer komplex än vad den är. Egentligen är det en ganska simpel historia om överlevnad som inte är helt ovanlig i vilken postapokalyptisk rulle som helst.

Så har jag egentligen aldrig tänkt på den här filmen – som postapokalyptisk, men det är klart att den är! Bara för att de olika grupperingarna kör omkring i futuristiska motorcyklar och bilar som i Enzo Castellaris The New Barbarians eller miljöer a la Mad Max betyder det inte att motsättningarna inte finns där. Om det sen utspelar sig på vatten eller land spelar egentligen inte så stor roll. Och jag tycker, nu när jag många år efter första bekantskapen, ser om filmen för första gången, att den blickar lite åt dessa filmer. Det finns liknande storhetsvansinne där banditerna vill kontrollera hela världen och de andra bara vill klara sig själva. Det är väl egentligen bara budgeten som skiljer. Hade den här varit gjord 20 år tidigare, kostat en bråkdel av vad den faktiskt gjorde och varit 30-40 minuter kortare, är jag övertygad om att den hade tillhört de stora kultfilmerna idag!

6/10

Oblivion – 2013 – Fantastiska vyer och miljöer!

Om man plockar isär en films alla beståndsdelar, vänder och vrider på dem för att undersöka allt in i minsta detalj. Om man sedan sätter ihop allt igen, med full förståelse för alla beståndsdelar, vad får man då? Kommer man att få ett resultat som motsvarar helheten? Blir resultatet kontaminerat med för mycket information? Det enkla svaret är: därom tvista de lärde!

Anledningen till att jag tar upp frågeställningen är att jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till den här filmen. Den lider av stora problem samtidigt som vissa delar av den är hur storslagna, pampiga och välgjorda som helst. Mitt i alltihop finns skådespelarna med Tom Cruise i centrum. Han gör ett utmärkt arbete liksom de andra som är inblandade gör. Mest tid framför kameran får förstås Tom Cruise som är filmens hjälte och möjligtvis även antihjälte. Minst tid, i förhållande till namnets status, får Morgan Freeman. Det är inte många repliker han har och hans roll är inte särskilt viktig heller. Morgan Freeman gör den på rutin och visst är det ett bra namn att kunna visa upp i rollistan. Det är ett namn som lockar mig i alla fall!

Det som är riktigt bra med filmen är alla effekter och framtidsvisioner. Allt som har med detta att göra är hur bra som helst. Handlingen i sig är som bäst medioker, åtminstone på det sätt som den berättas. Det är rörigt och skulle jag komma på ett fyndigt superlativ som prefix hade jag använt mig av det. Det är förbannat rörigt! Jag säger inte att man inte klurar ut vad som händer till slut men det är lite för mycket konspirationsteori för min del. Det mesta känns det som att vi redan har sett och själva postapokalypstemat känns mest tröttsamt. Allt detta beror säkerligen på att det är ett olidligt lågt tempo i filmen. Man kunde ha kostat på sig att avslöja något mer om den slutgiltiga lösningen för att åtminstone hålla teoretikerna vakna. De som vill finna en mening med filmen. Som det är nu känns det som att man mest väntar på att den ska ta slut så att vi äntligen får veta det som hemlighålls för oss.

Mest känns det som att man försöker att kopiera något som redan har gjorts även om jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är man försöker att återberätta. Resultatet blir en actionfylld science fiction rulle med ett så lågt berättartempo att man mest hoppas på att den ska ta slut snarast möjligt. Men effekterna är som sagt bra…

4/10

Hack! – 2007 - fantastiska klichéer!

Sju skolungdomar åker till en privat ö för att bättra på sina betyg. Snart står det klart att de hålla på att mördas en efter en. Enklare än så går nog inte filmens handling att förklaras. Och den behöver inte förklaras enklare heller för det här är inte en film där själva handlingen isig är det viktigaste. Det är inte viktigt att de sju skolungdomarna mördas en efter en, det är snarare detaljerna som är det intressanta. Filmen är nämligen uppbyggd kring klichéer och det är vad som får den att fungera så bra.

Man ska inte göra misstaget att tro att det här är en skräckfilm även om den är rejält blodig på sina ställen. Det är heller inte en regelrätt parodi även om man skulle kunna tro det med tanke på hur mycket referenser till skräckfilmer som hela tiden fyller filmen. Jag ska ärligt säga att jag tappade räkningen mer än en gång. Är man inte filmintresserad ser man nog bara den här rullen som upprepade klichéer staplade på varandra. En kalkon helt enkelt. Jag ser det inte riktigt på det sättet. Det är absolut meningen att klichéerna ska vara där, det är inget som är gjort på grund av bristande kompetens – snarare tvärtom! Jag gillar upplägget skarpt även om det framåt slutet kanske blir lite för mycket av det goda. Det är också en konst att veta när man ska sluta och det är kanske det man inte riktigt bemästrat!

7/10

Recension: Clive Barkers SAINT SINNER - 2002

Saint Sinner

Regi: Joshua Butler

2002

Horror

Året är 1813 och Tomas (Greg Serano) och Gregory (Antonio Cupo), två unga bröder som är munkar och tillhör Damaskusordern tar sig in i ett hemligt rum på klostret. Där inne råkar de släppa lös två demoner vid namn Munkar (Mary Mara) och Nakir Rececca Harell). Gregory blir allvarligt skadad och demonerna lyckas, innan de vet ordet av, fly in i framtiden. När Gregory senare dör beslutar sig den skuldtyngda och förtvivlade Tomas att det verkligen är Guds mening att ha ska jag demonerna. Han Följer efter dem till vår tid och med sig har han det enda som enligt legenden kan stoppa demonerna, St. Nicademussvärdet.

När man som jag, är totalt hängiven till allt som Clive Barker har varit inblandad i, är det inte det lättaste att vara objektiv till en sån här film. Jag kan dock inte vara så oförskämd att jag kan påstå att det här är bra, inte ens på låtsas. Framförallt i inledningen får man aldrig den rätta känslan av att det här är på riktigt och även om det bättrar sig senare återhämtar den aldrig sig till fullo.

Det som är bra i filmen, för det finns en del som verkligen är bra. Är historien som berättas, den är ganska påhittig även om det inte lämnas så värst mycket åt fantasin. Ofta används klyshor, men den tycks ändå intressant och med tanke på att det här är en film gjord för TV får man vara lite extra förlåtande. Även en del av effekterna är riktigt bra faktiskt. Ganska märkligt, för lika mycket som är riktigt bra, ser lika mycket fruktansvärt billigt ut.

Ingen av skådespelarna utmärker sig på något sätt och det är väl ingen direkt som är sämre än någon annan heller. En typisk medelfilm som funkar att se på om man inte har något bättre för sig, är man dessutom Clive Barker freak som jag, är den nästan en plikt att se den. Är du däremot nybörjare rekommenderar jag hellre filmer som Hellraiser, Candyman och Lord of Illusions.

Recension: Realityskräckisen - MY LITTLE EYE - 2002

My Litte Eye

Regi: Marc Evans

2002

Horror

Skriven av: Linda snöberg

Fem personer ansöker om att få vara med i ett program där dom skall bli filmade dygnet runt, instängda och isolerade för omvärlden i 6 månader och vinnaren går där ifrån med en miljon. Det finns lite regler som måste följas för att allt ska funka. En är att om en lämnar huset så förlorar alla, detta blir det ultimata testet.  Vad är det för en mörk hemlighet med huset? När sen Dannys älskade farmor dör, vad kommer han att göra då? Stanna för att vinna pengarna eller gå ut för att vara med på begravningen?

Filmen börjar i slutet då det bara är en vecka kvar i huset.

Jag tycker att detta är en bra film, därför att vi missar all den där karaktärs inledning och vi hoppar rakt in i historien. Jag gillar speciellt när deras bakgrunder kommer ifatt dem och biter dem i arslet, mycket effektfullt. Ett exempel på detta är när en tjej berättar om en unge som hon kände som mördade sina föräldrar med en hammare och redan nästa dag vaknar hon själv upp med en blodig hammare bredvid sig i sängen.

Saker blir alltmer otäcka ju längre in i filmen man kommer och när de börjar fundera på exakt vad de har gått med på, när de skrev på kontraktet är ruggigt bra. Filmen är inspelad på ett sådant sätt att det känns väldigt verkligt. Allt byggs upp perfekt och de sista 30 minuterna av filmen är verkligen otäcka.

En av de första grejorna jag märkte var hur den var regisserad. Evan använde sig av samma koncept som man gör i Big Brother för att skapa de olika sinnesstämningarna och att hålla publiken fängslad vid funderingar på vem som ligger bakom tävlingen. Detta skapar en obskyr och mystisk atmosfär genom nästan hela filmen.

Musiken var en del av höjdpunkterna i filmen, det hjälpte verkligen till att skapa den effektfulla stämningen, atmosfären och mystiken.

Ska man se några nackdelar med filmen så får det bli det att skådespelarna kunde ju ha varit bättre.

Recension: Contraband – 2012

Det står ingenstans att det här skulle vara en nyinspelning av Lucio Fulcis film med samma namn. Däremot hävdas det att det är en ny version av Reykjavik Rotterdam, så vitt jag förstår en Isländsk film, eller delvis Isländsk i alla fall. Jag har inte sett den. Trots detta känner jag igen en hel del och jag påstår att det framförallt är LucioFulci film jag har att tacka för det! Jämförelsen står därför mellan Contraband aka The Smuggler från 1980 och den här.

Jag skrev nyligen om filmen från 1980 här på bloggen och var väl inte jättelyrisk över den. Trots detta är det en väldigt orättvis jämförelse. Jag menar, vem kom på den briljanta idén att låta Mark Wahlberg spela huvudrollen? Han är väl ungefär lika underhållande att titta på som att se på när färg torkar, eller gräs växer och ungefär lika karismatisk. Men ska sanningen fram, har han väl heller inte så mycket att jobba med. Det är en ganska trälig historia som hade behövt bra mycket mer pondus för att funka.

Hade man bara haft vett att göra en riktig heist av det hela kunde man väl haft någon behållning men inte ens det lyckas man med. Nej, istället försöker man göra ett elakt gangster/smugglar drama där man inte riktigt ska veta vem det är som håller i trådarna och där alla sviker alla i slutändan. Så känns det i alla fall. Men det är tamt och utan stake. Jag frågar mig, varför?

4/10

Total Recall – 1990 - Originalet!

Egentligen är det här helt fel sätt att skriva saker och ting på. Jag borde först ha skrivit om den här och sedan om nyinspelningen från 2012. Men så blev det inte och eftersom jag precis nu sett om den här filmen igen på Blu-ray tänkte jag att det trots allt kunde vara på sin plats att utöka bloggen med ett omdöme! Paul Verhoeven gjorde ett lysande jobb med den här. Den har allting som nyinspelningen saknade. Det är en riktig film och inte bara ihopklippta nödlösningar för att få till konceptet. Jag har inte läst Philip K. Dicks novell, även om det kanske vore läge att faktiskt göra det. Bara för att se hu lika de egentligen är.

Hur som helst utspelar sig denna, till skillnad från nyinspelningen till stora delar på Mars. Själva inympningen av minnen är mycket trovärdigare och det är stora skådespelare i rollerna. I huvudrollen ser vi förstås Arnold Schwarzenegger, men vi har också Sharon Stone och Michael Ironside i rollistan. Samtliga presterar mycket bra. Det är en actionfylld film som inte sparar på krutet och det finns makeupeffekter som slår nyinspelningen med hästlängder!

I den här finns också tvivlet på vad som verkligen har hänt kvar i slutet. Eftersom filmen trots allt leker med tanken på inympade minnen som är lika verkliga som riktiga minnen är det väl på sin plats att man i slutändan inte riktigt vet om det som har hänt verkligen har hänt eller om det är påhittat i en ympningsmaskin med specialprogrammet ”hemlig agent som räddar hela planeten och dödar alla skurkar”. Precis det som Douglas Quais (Schwarzenegger) ber om när han kommer till Rekall…

8/10

In a Dark Place - 2006 - Galenskap och sexuellt utnyttjande...

Det som börjar med mystifikationer och en nästan klassisk spökhistoria tar sig sedan andra vägar och utforskar både galenskap och sexuellt utnyttjande av minderårig. Historien är ganska spretig och det svänger lite hit och dit mest hela tiden. Det finns ingen riktigt röd tråd och det är lätt att förvilla bort sig i rörigheten. Leelee Sobiesky är riktigt bra och visar upp många olika personligheter under filmens gång och blir en utmärkt kontrast till Tara Fitzgerald i den andra stora rollen. Barnskådespelarna är däremot inget vidare och drar ner intrycket en hel del. Filmen hade helt klart potential och är stundtals väldigt intressant, man undrar vad det egentligen är som har hänt, om det är galenskap eller spökerier inblandat och så vidare men det är på tok för segt för att den ska kunna utmärkas med något högre betyg. – 5/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm