21 Grams - 2003 - Naomi Watts briljerar!

21 Grams

Regi: Alejandro González Iñárritu

2003

Drama

Detta är historien om tre personer; Paul Rivers (Sean Penn), Christina Peck (Naomi Watts) och Jack Jordan (Benicio Del Toro) vars liv långsamt vävs tillsammans genom en tragisk olycka. Paul är olyckligt gift med sin fru och väntar på att få ett nytt hjärta, Christina är däremot mycket lycklig i sin tillvaro med sin man och de två döttrarna. Jack är en gammal kåkfarare som nu skådat ljuset och genom att ha Jesus som sin livskamrat har han funnit kraft och mod att uppfostra sina barn som en rakryggad medborgare av samhället. Genom händelserna som kretsar runt dem får de lära sig sanningar om sig själva, kärlek, livet, modet, trängtan och skuld. Hur förändringar runt omkring dem kan förändra dem själva.

På baksidan av filmen kan man läsa: ”Det sägs att 21 gram är den vikt vi förlorar när vi dör. Lika mycket som vikten av fem stycken femcentsmynt, en kolibri, en chokladbit – och kanske även människans själ.” Detta är visserligen tänkvärda ord men har väldigt lite med filmen att göra, det är helt enkelt ett smart sätt att få oss som gillar lite filosofiska filmer intresserade och det lyckas ju!

Jag tror inte den här filmen passar alla och envar, den är mycket fragmentarisk och man får placera händelserna i rätt ordning själv. Ibland har det ingen egentlig betydelse hur de placeras längs med tidsaxeln medan de mest fundamentala scenerna naturligtvis trillar dit nästan helt av sig själv. Till viss del stärker denna sönderdelade historia filmen, men knappast i den omfattning som bitarna förvillar och irriterar, framför allt i filmens inledningsskede. Samtidigt är det helt klart att ju mer information om händelserna man får desto bättre blir filmen.

Något som jag snabbt reagerade på och som jag aldrig trodde jag skulle nämna i en recension var att Sean Penn, denna mångfacetterade skådis som jag ofta jämställt med både Robert DeNiro och Al Pacino faktiskt blir överglänst av både Naomi Watts och Benicio Del Toro. Framförallt är det Naomi Watts som fullkomligt brillierar i ett antal av de scener hon är med i. Hon bevisar här en gång för alla att hon är en skådis att räkna med de närmast åren.

Frågan är då om jag skulle rekommendera den här filmen? Visst är filmen välgjord och egentligen är den väldigt bra, men jag är ändå besviken på den. Kanske hade jag för höga förväntningar och kanske känner jag mig lite småsnuvad på den filosofiska handling jag hade räknat med. Visst är det så, men det stora problemet är ändå något som jag nuddade vid här ovan, det är på tok för fragmenterat för filmens bästa – lagom är bäst!

Se och döm själva!

Den Som Viskar - 2006 - Pernilla August är helt fantastisk!

Den Som Viskar

Regi: Maria Von Heland

2006

Drama/Thriller

Telefonen ringer. Tommy lyfter luren och får veta att hans syster misstänks vara skyldig till mord. Ett mord på ett barn till råga på allt. Själv säger hon att hon inget minns men alla bevis pekar mot henne. Dörren var låst från insidan, hennes fingeravtryck finns på mordvapnet och så vidare. När det senare visar sig att den nakna pojken som hittades mördad i hennes hem visar spår av sexuellt våld tar allt hus i helvete. Plötsligt är både hon och hennes bror, som dessutom är polis, fullblodspedofiler. De har redan dömts av folket oavsett om de är skyldiga eller inte. Men är det så eller ligger det något annat bakom? En organisation av välorganiserade mäktiga personer som utnyttjar barn för sin egen lust?

Som jag brukar säga så tillhör jag de där som verkligen gillar svenska polisthrillers, jag tycker de ofta har välskrivna historier även om kanske formen inte alltid är den bästa. Samma sak är det med den här, även om man kanske inte ska kalla den för polisfilm i dem bemärkelsen. Det är en dramathriller som involverar poliser, men det är inte det huvudsakliga. Det är inte särskilt viktigt om det är poliser eller inte som utreder fallet och faktum är att det både är anklagade till själva brottet och andra som genomför egna undersökningar, vilket egentligen är lite synonymt med de italienska giallofilmerna.

Det finns förstås inga direkt blodiga mord eller något annat stilistiskt som för tankarna till dessa filmer men handlingen är makaber nog och det är egentligen den som är den här filmens stora styrka! Jag tycker även att skådespeleriet från de flesta håll är riktigt bra även om det kanske inte levereras mycket mer än vad man kan förvänta sig från de inblandade. Det är många kända ansikten som jag i vanlig ordning inte kan sätta ihop med ett namn, en av mina stora brister som filmkritiker kanske. I de stora rollerna hittar vi i alla fall Anders Ekborg, Lia Boysen och Pernilla August. Den senare är helt fantastisk!

Maria Von Heland har också skrivit filmen och det ska hon ha all eloge för. Hon har gjort ett riktigt bra jobb och lyckats problematisera ämnet på ett mycket intressant sätt. Hon vågar ifrågasätta folks inställning till pedofili! Inte att det skulle vara försvarbart eller finnas förmildrande omständigheter utan att man faktiskt kan vara offer för omständigheterna och att folk i allmänhet ofta dömer utan att egentligen ha några som helst belägg för sina misstankar. När det gäller pedofili är en misstanke nästan det samma som att man är skyldig. Man måste börja ett nytt liv någon annanstans eller bevisa sin oskuld bortom allt tvivel. Skulle man dessutom råka bo på en liten ort där alla känner alla blir det förstås ännu värre. Grannarna och de andra småbarnsföräldrarna tittar konstigt på en och man är inte längre välkommen att hämta sina egna bar på dagis.

Så det här är alltså inte en polisfilm utan en stark film, om ett oerhört gripande ämne, om samhällets syn på de som misstänks ha samröre med verksamheten oavsett hur ologiskt och långsökt det verkar, i två delar som jag verkligen rekommenderar!

13 Ghosts - 1960 - Orignalet!

13 Ghosts

Regi: William Castle

1960

Horror/Thriller

Cyrus Zorba och hans familj ärver ett fint hus just i rätt ögonblick, de ligger efter med lånen och har det inte särskilt gott ställt ekonomiskt. När de flyttar in i det nya huset får det reda på att Cyrus farbror var minst sagt excentrisk och att han bland annat samlade på spöken. De hittar ett quijabräde samt en bok under en dold konsol i vardagsrummet. Till en början fångar quijabrädet all deras uppmärksamhet och berättar att det finns tretton spöken i huset som vill skada dem, kanske rent av döda dem. När de låter översätta boken, som är på latin, börjar fler och fler pusselbitar falla på plats. Det är Dr Zorbas journal och de får reda på att Dr Zorba hållit elva spöken fångna i huset och spöke nummer tolv är han själv. Sidan om det trettonde spöket är dessvärre blank…

Trodde du att 13 Ghosts var en film från 2000-talet? Då trodde du fel, originalet såg sitt första ljus redan 1960 och när filmen först visades på bio var man tydligen tvungen att ha speciella glasögon (liknande 3D glasögon) för att kunna se spökena. Det vore kul om man kunde ha upplevt det, det hade sannerligen gett filmen ytterligare en extra dimension.

Den här spökhistorien skiljer sig så mycket från nyinspelningen att jag inte ens tänker försöka att jämföra dem. Det här är en historia som handlar lika mycket om pengar och girighet som om själva spökeriet. Filmen bygger mest på atmosfär och på skådespelarinsatser, visst finns spökena där men de har inte en så framträdande roll och man kan egentligen ignorera dem totalt, låt historien göra jobbet istället. Noteras kan att Margret Hamilton, som också gjorde gästspel i den gamla 60-tals serien The Addams Family som Granny Frump är med i en i och för sig ganska liten roll.

Det svartvita fotot är mycket vackert och man känner ett visst vemod över att så mycket har gått förlorat sedan färgfilmens definitiva intågande och att man aldrig ser detta magnifika användande av skuggor numera. Tyvärr saknas lite av den där extra mystiska touchen i miljöerna och det ser aldrig riktigt så spöklikt ut som man skulle önska. Man blir liksom aldrig fångad av några spöklika omgivningar. Spökena däremot är bra och ser inte ut som några konstgjorda monster utan som, just spöken.

Ett original som faktiskt blev en liten besvikelse.

5/10