Recension: Metal Tornado - 2011

Metal Tornado

Regi: Gordon Yang

2011

Sci-Fi

Energikrisen föranleder ett nytt sätt att utvinna energi. Nu är det solen som ska den, närmare bestämt solstormar. De ska kontrolleras och den enorma kraften tyglas och uttnyttjas. Det är bara det att det finns ett misstag i själva konstruktionen. Detta göra att en bieffekt i form av en gigantisk magnetisk tornado uppstår. Det är nu upp till vetenskapsmännen på företaget som skapade problemet – Helios World, att hitta ett sätt att stoppa förödelsen, och det snabbt!

Det första jag lägger märke till när det gäller skådespelarna är inte om de är bra eller dåliga, utan snarare hur gammal Lou Diamond Phillips har blivit. Det var några år sedan han var med i filmer som Young Guns och La Bamba nu. Oftast är de filmer han numera medverkar i mer än lovligt lågbudgeterade men det är väl så det är. Man får ta de roller man får och göra så mycket som möjligt av det. Jag tycker faktiskt att han är en stabil skådis som lyckas förmedla det han är anställd för att göra. Inte mer, men det räcker ju å andra sidan.

Själva handlingen är inte unik på något sätt, rent av ganska vanlig. Det handlar om profit och om en ovilja att lyssna på problemen som uppstår från företagsledningens sida. Det spelar ingen roll hur många argument man lägger fram det finns ändå inga rimliga möjligheter för företaget att både behålla ansiktet och klara sig ifrån en brakförlust om man går ut med den förestående katastrofen offentligt.

I vanlig ordning blir det förstås så till slut i alla fall. Man hittar en lösning som är så långsökt att det är högst osannolikt att den kommer att lyckas. I filmens universum förstås, vi som åskådare är helt bergsäkra på att det kommer att lyckas perfekt. Ett par misslyckanden och sedan räddar man hela världen. Jag gillar filmer med denna typ av scenario, det spelar ingen roll hur klichéfyllt det är. Men jag vill gärna att det ska finnas något uns av spänning i dem. Jag vill att de effekter som filmen trots allt innehåller ska vara trovärdiga och där faller det för mig. Det är en alldeles för platt produktion som inte tillåter oss att känna sympati med någon, inte en med hjältarna som så småningom kommer att rädda världen från undergång. Jag känner inte ens något inför företagsledaren som inte inser vad som måste göras och som mörkar allting in i det längsta.

Det är inte spännande, det är inte unikt och det är faktiskt rätt trist och segt att se filmen till slut. Effekterna är rent av usla och det blir helt enkelt en ointressant film som endast lär vara av intresse för sådana som jag. De som måste se alla katastroffilmer till varje pris oavsett hur uttjatade deras teman än är.

4/10

Recension: Orgazmo - 1997

Orgazmo

Regi: Trey Parker

1997

Komedi

Mormonen Joe Young (Trey Parker) knackar dörr i Hollywood som en del av den mission han måste utföra. Målet är att förmedla Jesus budskap och förhoppningsvis få någon att ta till sig vad de har att säga. Han röner ingen större framgång utan hamnar istället mitt i en porrfilmsinspelning och efter att ha slagit ner hela säkerhetsteamet blir han erbjuden jobbet som filmens huvudrollsinnehavare – Orgazmo! Det är en superhjälte som med sitt speciella vapen omedelbart besegrar fienden genom att åstadkomma en orgasm hos den som vapnet riktas mot. Joe, som får artistnamnet Joe Hung, slåss med sin religiösa övertygelse, men ger efter för de enorma summor pengar han får för sin medverkan. Men nog är nog och när han, mitt i uppföljaren – Orgazmo 2, vill kliva av kidnappar producenten hans flickvän för att tvinga honom till medverkan. Han har nu inget annat val än att förvandla sig till en verklig Orgazmo och sätta efter skurkarna…

Ja, ni märker ju själv hur absurd den här filmen är. Det är först och främst en sanslös drift med religion kontra sex och det är inte bara mormonkyrkan som får ta smällar. Det är förvisso skönt att man inte envist kör fast i en tro och gör sitt yttersta för att förlöjliga den utan tar till alla möjliga knep för att göra en komisk effekt av hela konceptet istället. Skådespelarmässigt är det överspelat så in i h-e, men vad gör det? Det är ju uppenbart meningen att man ska driva med hela porrfilmsindustrin också när man ändå är i farten. Snabba produktioner och ännu snabbar pengar. Medverkar gör förresten en hel rad mer eller mindre kända porrfilmsaktörer, där kanske Ron Jeremy, som fått någon form av kultstatus sannolikt är den mest kända. Annars har vi Chasey Lain, Juli Ashton, Shayla LaVeaux, Jill Kelly, Jeanna Fine, Melissa Hill, Serenity för att bara nämna några. Max Hardcore tittar förresten också förbi i en pytteliten roll.

                                       

Som Orgazmos sidekick hittar vi Dian Bachar som om möjligt är en ännu mer skruvad karaktär än Orgazmo själv. Hans specialtillverkade sexleksaker som kommer till nytta i allehanda situationer är verkligen bara för mycket. Det kan handla om allt från att dyrka upp ett lås till att spränga hus i luften. Se filmen och kolla bara in hans huvudbonad. Jaja, jag kan inte hålla mig, det är en dildo på toppen av något som ser ut som en cykelhjälm eller något sånt.

På alla sätt borde det här verkligen vara en usel film, men faktum är att jag finner den ganska underhållande i all sin dårskap. Eller det är kanske rent av därför, absurditeterna tar aldrig slut och effekterna, där man bytt ut skådespelare mot dockor i slagsmålsscener eller brinnande hus mot uppenbara modellösningar (inte hade man råd med några storskaliga bränder av lyxvillor inte) kan man bara grava åt. Man ska inte ta filmen på allt för stort allvar utan helt enkelt se den som den kalkonrulle det faktiskt är.

På tal om kalkonrulle, så hittar vi förresten Lloyd Kaufman i en liten roll som läkare framåt slutet. Och i den videobutik där Joes fästmö först finner sanningen om Joes skådespeleri, för han har förstås ljugit och sagt att han medverkar i ”En Handelsresandes Död”, finner vi mängder med tromarullar.

En klart underhållande rulle!