Jag nämner kommande filmer i texten, filmer som numera redan har existerat i några år. Detta beror förstås på att det var flera år sedan recensionen skrevs...
The Chronicles of Narnia: Prince Caspian
Regi: Andrew Adamson
2008
Fantasy/Action
Peter, Susan, Edmond och Lucy (William Mosely, Anna Poplewell, Skandar
Keynes och Georgie Henley) befinner på en tunnelbanestation när väggarna
plötsligt börjar rämna, texten ”the Strand” bakom dem faller i småbitar och
porten till en annan värld öppnar sig. Instinktivt vet de var de har hamnat då
de tidigare erfarit resor mellan vår värld och landet Narnia. Orsaken till den
plötsliga förflyttningen är dem dock okänd. Senare får de veta att det är
Drottning Susans magiska horn som än en gång fört dem in i äventyret och att
det är Prince Caspian, den blivande Kungen av Narnia som kallat på dem genom
att blåsa i detsamma. Det råder kaos i landet och inre konspirerande makter vill
hindra Talmariten Caspian från att nå tronen. Saker och ting har nämligen
förändrats på det år som har gått sedan syskonskaran senast befann sig i
händelsernas centrum. Ett år i den verkliga världen motsvarar här trettonhundra
år i Narnia och även om Narnianerna inte glömt bort legenderna är det just det
syskonen nu har blivit – sägner från en svunnen tid.
Egentligen har det inte hänt så
mycket sedan förra filmen, den om Häxan och Lejonet. De fyra sönerna och
döttrarna av Adam och Eva hamnar mitt i ett äventyr de egentligen inte vet
någonting om (ok, lite erfarenhet av sitt förra äventyr har de väl), samlar
ihop alla möjliga varelser såsom Kentaurer, Spinxar, Fauner och allt möjligt
annat som jag inte ens vet namnet på och går till strid mot den elaka kungen.
Vägen dit är naturligtvis kantad av äventyr och olika specialeffekter, dessa
ser ganska bra ut även om det naturligtvis ska mycket till för att få de
animerade djuren att se helt trovärdiga ut.
Men filmen bygger lyckligtvis
inte helt på specialeffekter, det finns också gott om sentimentala bitar som
jag tycker passar ganska bra in i produktionen. Man känner med en del av de
varelser som faller offer i stridigheterna eftersom de så osjälviskt offra både
liv och lem för en större sak – friheten! Det är väl också detta som är lite av
själva sensmoralen i filmen, det är kristna värderingar om att alla ska kunna
leva i fred och harmoni med varandra. Samtidigt måste man väl också dra
paralleller till olika naturfolk som har naturen som religion då allting i Narnia
verkligen är levande, allt från träden till vattnet. Det finns också ett
underliggande budskap om att det hela skulle vara rena fantasier hopfantiserade
av syskonen, då det insinueras vid några tillfällen att de äldre av syskonen
inte kan se vissa saker som de yngre fortfarande har fantasi nog för.
Så har vi Aslan, detta mystiska
Lejon som på något sätt inte passar riktigt in i historien. Likheter med en allsmäktig
Gud är inte alltför långsökta då han verkligen tycks sitta inne med alla de
visa svaren och ha makt att styra alla de andra varelserna. Dessutom, om jag
minns rätt får man ingen egentlig förklaring tills hans existens i förra
filmen. ”Han har funnits sedan begynnelsen”, eller ”han kommer från ett rike
bortom haven” eller något sånt. Vem vet, man kanske får svar i de kommande
filmerna The Voyage of the Dawn Trader eller The Silver Chair. Personligen
hoppas jag också på att man tar tag i saken och äntligen filmatiserar den
första delen av berättelsen - The Magician's Nephew, där man enligt uppgift ska
få en hel del bakgrundshistoria till varför saker och ting blev som de blev.
Hur som helst är det här ett
underhållande familjeäventyr även om de allra minsta kanske bör undvika den på
grund av att det trots allt förekommer en del våld som kan vara svårt att
greppa om man är alltför ung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar