Recension: Peter Pan - 1953

Peter Pan

Regi: Clyde Geromi, Wilfred Jackson, Hamilton Luske

1953

Animerad

När man blir vuxen slutar man också att tro på de underbara sagor man som liten tar för sanning. Detta är precis vad som är på väg att hända Lena som ska tillbringa sista natten i barnkammaren. Men hon har ett trumfkort, hon har något som tillhör Peter Pan – hans skugga och han bara måste komma för att hämta den! När han får höra hur det är fatt tar han med sig både Lena och hennes två bröder till landet ingenstans. Där börjar ett äventyr de sent ska glömma…

Disneys klassiker är nästan alltid underhållande, tårdrypande rörande och fantastiskt välgjorda! Den här filmen från 1953 är en av de minst underhållande jag har sett av klassikerna faktiskt. Jag vill verkligen inte vara negativ men den håller inte riktigt samma standard som många av de andra filmerna. Den är onekligen välgjord, det råder ingen tvekan om det. Men historien är tämligen ointressant och man förmår inte beröra på samma sätt som man brukar. Det är helt enkelt ingen Pinocchio!

Den är gjord i en Disney-era där musik var väldigt viktigt. Det är således lite musikal över den och det är något som jag har aningen svårt för i Disneyklassikerna, jag har inget emot musikaler annars! Jag vet inte riktigt vad som gör det, det kan vara att varken musiken eller texterna i regel är så fyndiga som man kan förvänta sig dem. Det hör förstås till saken att jag envisas med att se dem på svenska. Kanske blir det en annan sak på engelska trots allt?

Men det är inte bara detta som gör filmen till en besvikelse för mig. Det är som sagt själva historien som är ointressant. Den är förstås bland det mest klassiska som finns och som vuxen kan man lätt dra paralleller och metaforer till uppväxten. Det är inte det att man glömmer sagorna när man blir äldre, det är helt enkelt också så att fantasin slutar att flöda på samma sätt som när vi var barn för många av oss. Peter Pan är pojken som vägrar att bli vuxen. Det resulterar i en drömvärld där han kan göra precis vad han vill. Sagan var väl förresten förebild när Michael Jackson skapade sin nöjesranch Neverland för många år sedan. Jag förstår symboliken!

Som en av Disneys klassiker, nummer 14 i ordningen, är det naturligtvis ofrånkomligt att den ska vara med i filmsamlingen, men det är mest för syns skull!

5/10

Bilder: © Disney

Hamilton 2 - Men inte om det gäller din dotter - 2012

Hamilton 2: Men inte om det gäller din dotter

Regi: Tobias Falk

2012

Action

Hamiltons guddotter blir kidnappad av islamistiska terrorister och en fritagningsoperation blir nödvändig. Det hela börjar enkelt nog men blir mer och mer komplicerat av att de stora politiska makterna i väst inte vill att terroristledaren ska gripas. Det ligger mycket bakom och är så komplicerat att samarbete med andra länders underrättelsetjänst inte är ett alternativ. Ingen vet vem som egentligen går att lita på! Men för Hamilton är det enkelt, han söker hjälp av sin vän Mouna som redan finns i mellanöstern där guddottern också ska finnas. Tillsammans med henne och flickans far tar de sig in i borgen där hon hålls fången för att frita henne. De hade dock inte räknat med att stöta på mer än bara terrorister, någon högt upp i västvärldens underrättelsetjänst är beredd att göra vad som helst för att operationen skall misslyckas!

Liksom den första filmen i den här rebooten, som det så populärt kallas nuförtiden, är det här en riktigt bra actionfilm! Persbrandt passar utmärkt i rollen som Hamilton och rör rollen lite hårdare och tuffare än de som gjort den före honom. Jag ser verkligen fram emot en Hamilton 3!

Historien som utspelas är kanske inte unik. Vi har sett fritagningar av kidnappade barn förr och vi har sett personliga vendettor för också för den delen. Men konspirationerna är så pass omfattande i den här att det ger en lite extra boost till storyn. Ju längre filmen går desto mer oklart är det hur involverade västvärldens underrättelsetjänster egentligen är i terroristernas verksamhet. Det hela verkar faktiskt mycket realistiskt eftersom vi alla vet att det är pengarna som styr. Vad skulle vi göra utan oljemiljonerna från mellanöstern?

Det är inte bara Mikael Persbrandt som gör filmen full rättvisa heller! Det är överlag realistiskt skådespeleri från alla håll. Det som också förstärker filmen är att den utspelar sig på en internationell spelplan. Det är inte bara i lilla Sverige saker och ting händer som det tenderar att vara i vanliga polisfilmer. Fast å andra sidan är det här ju ingen polisfilm utan snarare en agentfilm! Ska vi jämföra så ligger väl James Bond närmast till hands. Åtminstone den James Bond som numera verkar vara den som gäller, det vill säga actionfilmer utan den initiala humor som förr gjorde filmserie speciell. Det här är nämligen humorlös action, det finns inte några kvicka oneliners och det tackar jag för!

Jag tycker det här definitivt är en värdig uppföljare och kanske till och med nästan bättre än den första filmen. Det är helt enkelt ett nytt äventyr och med ett sådant fungerar det väl kanske lite mer som ny film än som en traditionell uppföljare. Enda brasklappen jag vill slänga in är att man har lagt till saker och ting i Hamiltons förflutna som i alla fall mig veterligen inte har funnits med innan. Jag har aldrig hört talas om att Hamilton en gång skulle ha haft en familj till exempel. Fast vad vet jag, minnet kanske sviker… Hur som helst känns det inte som att det passar in med hans karaktär! Det är förvisso förhållandevis oviktig information som egentligen bara nämns i förbifarten men det lägger ändå till något om Hamiltons bakgrund oms jag inte tycker passar riktigt in där! Överlag dock en höjdarrulle!

8/10

Bilder: © Pampas Produktion AB