Recension: Nightmare City - 1980

Nightmare City

Regi: Umberto Lenzi

1980

Horror/Sci-Fi

Journalisten Dean Miller (Hugo Stiglitz) väntar på flygplatsen för att få en intervju med en berömd professor. Han är försenad men ett oidentifierat flygplan anländer istället. Naturligtvis drar detta till sig allas intresse och för journalisten och hans fotograf är det förstås ingen skillnad. Vad är det för ett mystiskt plan som har landat och som verkar vägra identifiera sig. Rent av verkar det som om det vore tomt. Men plötsligt öppnar sig dörren och ut strömmar blodtörstiga varelser som tar död på allt som kommer i deras väg. Staden är på väg att invaderas…

Första gången jag såg den här var jag inte särskilt imponerad. För mig var det en ganska tramsig och upprepande film. Detta var på VHS-tiden, alltså väldigt länge sedan nu. Häromdagen hittade jag filmen i mina hyllor – på DVD. Jag hade förstås helt och hållet glömt bort att jag ägde den, eller till och med förträngt den på grund av mina minnen av den. Hur som helst kände jag att jag var tvungen att uppdatera mina minnen och kanske rent av bli förvånad över resultatet.

Nu känner jag inte att det här blev något mästerverk fast jag såg om den, men det är helt klart att jag hittade detaljer jag inte hade lagt märke till första gången jag såg den. Till exempel hävdar jag med bestämdhet att det faktiskt inte är någon zombie-film i traditionell mening. Om vi antar att en zombie är en levande död såsom etablerats i Romeros filmer är det definitivt frågan om något annat. Snarare är det strålningssjuka människor som på grund av sin smitta behöver blod för att överleva. Faktum är att kalla dem för vampyrer skulle vara mera rättvisande!

Detta leder oss också in i tankeexperimentet att det faktiskt finns ett ställningstagande eller ifrågasättande angående miljöfrågorna här. Det är uppenbart att kärnkraften är i centrum och man skulle med lätthet kunna argumentera för att det här är ett möjligt scenario, om än fiktivt berättat. Med detta i åtanke växer filmen betydligt. Det blir inte bara en film i mängden utan en som kräver mera eftertanke än de flesta och det är något som definitivt måste uppmuntras!

Men om vi för enkelhetens skull ska kalla dem för zombies så är de gjorda på ett sådant sätt att de varken beter sig eller ser ut som hjärndöda monster. Snarare är de oväntat intelligenta och klarar till exempel av att framföra både fordon och hantera vapen och det enda man egentligen kan se på dem är att de är mer eller mindre strålningsskadade. Således är det en film som trots sin första uppenbarelse gömmer mera realism än vad man hade kunnat tro!

7/10

Recension: The Shiver of the Vampires - 1971

The Shiver of the Vampires

Regi: Jean Rollin

1971

Erotik/Horror

Jag vet inte om jag kan tillägga något nytt som jag inte redan skrivit när jag har recenserat alla andra filmer regisserade av Jean Rollin. Men faktum är att de alla verkar vara ganska lika. Åter igen avslutas filmen på samma strand som jag lagt märke till i flera andra filmer och filmen ör förstås fylld med lättklädda eller halvnakna vampyrer. Faktiskt till och med mer här än vad som verkar vara fallet i de andra filmerna. Jag kan inte säga att jag klagar, det är en stark erotisk ton över alltihop som gör att det är en klart sevärd film.

Säga vad man vill om Jean Rollins filmer, man kan vara för eller emot de sleaziga scenerna, men ett sinne för estetik hade han onekligen. Det kan komma till korta när det gäller skådespeleri och handling men aldrig när det kommer till estetik och mise-en-scène. Är det något som är i toppklass så är det miljöer och helhetsintryck. Och faktum är att den här filmen är ett utmärkt exempel på något som egentligen har en alldeles för undermålig handling för att vara underhållande men genom sin estetik istället blir så vacker att den bör räknas som ett av Jean Rollins allra mäktigaste verk!

7/10

Recension: Nasty Old People - 2009

Nasty Old People

Regi: Hanna Sköld

2009

Drama/Komedi

Mette är nitton år och nynazist. Det har hon varit sedan hon var tretton. Hon är älskad av alla, men mest av allt av kollegorna i hemvården eftersom hon mer än gärna tar sig an de allra svåraste vårdtagarna som alla andra vägrar att gå till. Vi har Märta (Cecile Ankarswärd) som är rädd för nästan allt, brevbäraren, småfåglar, att halka på mattan, att hemvårdspersonalen ska förgifta henne och män i största allmänhet. Den elaka Elsie (Karin Bertling) som verkligen inte är snäll mot någon, minst av allt författaren Mr. W (Håkan Jeppson) som efter tjugo år av skrivande på en roman fastnade på sista sidan när han fick cancer. Han är bitter mot allt och alla, men besvärligast är nog ändå den motsträvige Harald (Rune Bergman) som verkligen inte har något kvar att leva för längre.

Personporträtten i den här filmen är verkligen något alldeles extra. Jag kan mycket väl tänka mig att själva grunden i varje åldrad karaktär är hämtad från verkligheten även om det förstås i förlängningen handlar om ganska grova karikatyrer. Personerna är så skilda åt från varandra rent karaktärsmässigt att det aldrig blir tråkigt och arbetsdagen för Mette lär heller aldrig se likadan ut dag till dag.

                               

”berättartekniken är fantastisk”

Det dröjer inte länge innan motsättningarna blir uppenbara, att vara Nazist, med allt som det innebär, och samtidigt ta hand om äldre lär inte vara något realistisk möjlighet utan att ge avkall på det ena eller det andra. Mette försöker, men ändra karaktär under filmens gång i takt med att hon och vårdtagarna kommer varandra närmare. Nazismen är ofrånkomligt icke möjlig att kombinera med livet som omtänksam hemsamarit vilket skapar intressanta moraliska dilemman gång efter gång. Man slås också av hur Mette själv egentligen mår, är det hon som egentligen mår dåligt och måste hävda sig på något sätt? Är det någon form av självförakt filmen går ut på?

Berättartekniken är fantastisk även om man kunde önska att en del av skådespelarna hade presterat lite bättre. Det är ingen som är direkt dålig, men någon eller några låter lite ansträngda när det försöker få sin dialekt att låta så tydlig som möjligt. Samtidigt finns det förstås exempel på andra, med Torkel Petersson i spetsen, som verkligen lyckas fullt ut att låta helt äkta.

Filmen pendlar mellan att vara en riktigt nattsvart komedi till tragikomisk och för att stundtals vara riktigt allvarsam och locka fram tårarna ur åskådaren. Jag kan väl inte påstå att filmen tar sig några direkt oväntade vändningar, men det är ändå rörande att se utvecklingen av både Mette och relationen till hennes vårdtagare. För att inte tala om vårdtagarna själva som givetvis mjuknar när det uppstår någon sorts ömsesidig respekt mellan dem och Mette.

”snuddar vid toppbetyg”

Filmen kostade en spottstyver att göra, åtminstone om man jämför med vad den ser ut att ha kostat att producera. Det finns förvisso saker man skulle kunna ha löst på ett snyggare sätt med mera pengar, men jag är å andra sidan sett att mycket av charmen hade gått förlorad då. Den är upp och snuddar vid toppbetyg vid några tillfällen men tyvärr drar slutet ner det totala intrycket något. Det känns som om allt man har byggt upp plötsligt raseras, antingen av penga- eller fantasibrist, men plötsligt tar det bara… slut.

Hur som helst ser jag verkligen fram emot vad Hanna kan göra nästa gång, att det finns talang för filmskapande och att berätta en historia på ett intressant är helt uppenbart!

Recension: Nails - 2003

Nails

Regi: Andrey Iskanov

2003

Horror

Den ryska torpedens (Alexander Shevchenko) handlingar eller samvete om man så vill, börjar till slut komma ifatt honom. För att råda bot på detta börjar filmens huvudperson att spika långa spikar i sin egen hjässa och ned i hjärnan. Detta resulterar i en klarare syn av demonerna bakom verklighetens slöja. I sin strävan efter denna skarpare förmåga att se utvecklar och förvärrar torpeden skadorna han åsamkar sin egen kropp och hjärna.

Själva självstympningsingrediensen påminner väl ganska mycket om guinea pig delen He Nerver Dies . Här är det dock inte frågan om någon komisk underton som är fallet med He Never Dies . Tvärtom faktiskt, det här är riktigt obehagligt att titta på och flera gånger känns det som om man faktiskt skulle vilja stänga av och se något lättsammare. Misstolka inte det där nu, jag menar det i en högst positiv betydelse! För vad är väl ett bättre betyg än en stark film som är alldeles för stark för att orka se!?

Man skulle också kunna jämföra olika saker i filmen med till exempel David Cronenbergs Videodrome. Jag tänker då snarast på verklighetsparallellerna där man kanske inte alltid är riktigt säker på vad som tillhör verkligheten och inte. Det är dock en mycket tydligare skillnad här än i Cronenbergs mästerliga film. Filmen håller en helt annan surrealistisk nivå men håller ändå en tillräckligt hög standard av begriplig symbolism för att kunna tillgodogöras på ett lättillgängligt sätt. Att filmen skildrar torpedens sinnesstämning och dekadens är därför självklart och otroligt väl genomfört. En annan sak jag måste betona är också att även om flera spikar drivs ned i hjärnan finns det ändå inte tillstymmelse till upprepning i scenerna. Varje gång det blir aktuellt framställs det lite annorlunda.

Skådespelarprestationer är kanske inte det viktigaste i en film som denna. Det är själva känslan som ska förmedlas och inte en linjär handling i vanlig bemärkelse. Ändå vill jag påstå att filmens huvudperson (Alexander Shevchenko) gör ett mycket bra jobb och nästan hela filmen kretsar kring honom. Det är de små nyansernas skådespeleri och det är precis vad som krävs. Att kunna visa sin avsky och/eller illamående med små variationer i minspel eller blickar är en klar tillgång för filmen.

Kul är förresten att man faktiskt skulle kunna säga att filmen är verklighetsbaserad. Åtminstone med de definitioner man numera använder av det begreppet i Hollywood. Filmens Regissör Andrey Iskanov inspirerades nämligen av en medicinsk upptäckt; att hjärna inte känner någon smärta, samt av ett obduktionsprotokoll där man hittade flera spikar indrivna i likets hjärna!

Klarar du av 60 minuters mycket obehaglig och surrealistisk symbolism ska du definitivt kolla upp denna!