Rutger Hauer var inte min första favoritskådespelare
men i alla fall bland de fem första. Framförallt var det genom filmer som The Hitcher, Wanted Dead or Alive och Blind Fury som han intog sin
hjältestatus för mig. Tyvärr kom så småningom en tid av mindre lyckade filmer
som gjorde att det blev färre och färre filmer som letade sig in i min
videobandspelare. På senare år har jag försökt att kompensera en smula för
detta och således införskaffat filmer som jag antingen inte såg när det begav
sig eller som jag har missat av helt andra anledningar.
Men Hobo With A Shotgun
är förstås inte en film som passar in i någon av dessa kategorier. Det är en
relativt ny film som jag har hört mycket om. Allt har inte varit positivt men
alla har å andra sidan inte sågat filmen längs fotknölarna heller. Mina
förväntningar var inte höga, jag tänkte att jag skulle få se en underhållande
actionfilm och inte så mycket mer. Att man jämför filmen med Machete på omslaget gjorde väl att mitt
intresse för den höjdes en aning också. Men den jämförelsen är väldigt märkligt
med facit i hand, åtminstone i mina ögon. För även om Machete kanske inte var helt allvarlig hela tiden fanns det i alla
fall en ton av allvarsamhet i den. De försök till sensmoral som görs här är
mest löjeväckande. Den här går kanske längre i sina våldsskildringar men det är
så over-the-top att man knappast kan ta det på allvar.
Nu kan man visserligen underhållas av filmer i alla fall
men det känns som att man har försökt lite för mycket för att det ska bli
riktigt bra. Man har fastnat i klichéfällan och inte lyckats utnyttja dem till
sin egen fördel. För övrigt kan jag konstatera att antingen är sminkeffekterna
oerhört bra eller så har Rutger Hauer
numera blivit väldigt väldigt gammal!
6/10
