A Crime
Regi: Manuel Pradal
2006
Thriller/Drama
Vincent (Norman
Reedus) drömmer mardrömmar om en kväll för tre år sedan, han var på väg hem och
krockade nästan med en taxi precis utanför hemmet. Strax därefter hittade han
sin blödande fru död på köksgolvet. Han blir besatt av att hämnas, men de enda
ledtrådar han minns är att taxichauffören hade röd t-shirt och en stor ring på
fingret. Alice (Emmanuelle Béart), som bor granne med Vincent är, å andra
sidan, ute efter att han ska öppna upp ögonen för henne istället för att gräva
ner sig i det förgångna och beslutar sig för att finna det som Vincent letar
efter, oavsett om detta innebär att manipulera och fabricera, en syndabock till
våldsdådet.
På baksidan av fodralet påstår man att detta är en thriller,
tillika gör man det på världens största filmdatabas – imdb, men jag vill nog hålla de dramaturgiska egenskaperna i ett
triangeldrama högre. Det finns ingen gastkramande spänning och heller inget
brott att, i konventionell mening, klara upp trots filmens titel. Däremot finns
det ett intresse av att få veta mer och i synnerhet vad som ska hända härnäst.
Med det menar jag inte att det döljer sig några stora mysterier i filmen utan
snarare ett sug efter bekräftelse av de teorier man själv framlägger på
händelseförloppets fortgång.
Alices syndabockssyften med taxichauffören Roger Culkin
(Harvey Keitel) kräver inte någon djupare penetration för att förstå, det
kommer visserligen undan för undan, men målet är klart utstakat ganska tidigt. Men
vilka känslor hon spelar med är inte lika självklart. Hon har ett mål, med vad
kostar det henne egentligen rent själsmässigt i slutändan? Blir hon lycklig
eller har priset för den, på förhand, förmodade lyckan varit alldeles för högt?
Rogers intentioner är dock inte lika självklara, inte heller
hans karaktär. Det finns en gåtfull stämning över honom och man funderar på om
han faktiskt, trots allt, var inblandad i det ursprungliga brottet. Detta tror
jag är en sund problematisering för filmens bästa och det gör helt klart att den
får ytterliggare en dimension. Det skapar också ytterliggare frågor som; leker
han bara med Alice eller är han kär i henne på riktigt? Inser han att han blir
manipulerad? Det är klart att han gör, men när?
Det är utmärkta skådespeleriinsatser från alla håll och
kanter och den tredje stora rollen – Vincent, är inget undantag. Inser han att
han är besatt av tanken på hämnd eller går det honom obemärkt förbi? Kanske
finner han alldeles för stor intresse i sin hund Vicky för att förstå hur
dåligt han mår?
Det är många frågor och svaren finns möjligen att finna i
filmen, men framförallt finns de att finna i den subjektiva tolkning varje
publik måste göra av filmen. Jag tror att olika människor kommer fram till
olika svar med tanke på var man själv råkar befinna sig i livet. Inget är rätt
och inget är fel, det är bara personliga tolkningar av de sinnesuttryck karaktärerna
gestaltar.
En välspelad film med ett komplext manus!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar