A Crime - 2006 - Thriller eller Drama, det är frågan?



A Crime
Regi: Manuel Pradal
2006
Thriller/Drama

Vincent (Norman Reedus) drömmer mardrömmar om en kväll för tre år sedan, han var på väg hem och krockade nästan med en taxi precis utanför hemmet. Strax därefter hittade han sin blödande fru död på köksgolvet. Han blir besatt av att hämnas, men de enda ledtrådar han minns är att taxichauffören hade röd t-shirt och en stor ring på fingret. Alice (Emmanuelle Béart), som bor granne med Vincent är, å andra sidan, ute efter att han ska öppna upp ögonen för henne istället för att gräva ner sig i det förgångna och beslutar sig för att finna det som Vincent letar efter, oavsett om detta innebär att manipulera och fabricera, en syndabock till våldsdådet.

På baksidan av fodralet påstår man att detta är en thriller, tillika gör man det på världens största filmdatabas – imdb, men jag vill nog hålla de dramaturgiska egenskaperna i ett triangeldrama högre. Det finns ingen gastkramande spänning och heller inget brott att, i konventionell mening, klara upp trots filmens titel. Däremot finns det ett intresse av att få veta mer och i synnerhet vad som ska hända härnäst. Med det menar jag inte att det döljer sig några stora mysterier i filmen utan snarare ett sug efter bekräftelse av de teorier man själv framlägger på händelseförloppets fortgång.
                                            
Alices syndabockssyften med taxichauffören Roger Culkin (Harvey Keitel) kräver inte någon djupare penetration för att förstå, det kommer visserligen undan för undan, men målet är klart utstakat ganska tidigt. Men vilka känslor hon spelar med är inte lika självklart. Hon har ett mål, med vad kostar det henne egentligen rent själsmässigt i slutändan? Blir hon lycklig eller har priset för den, på förhand, förmodade lyckan varit alldeles för högt?

Rogers intentioner är dock inte lika självklara, inte heller hans karaktär. Det finns en gåtfull stämning över honom och man funderar på om han faktiskt, trots allt, var inblandad i det ursprungliga brottet. Detta tror jag är en sund problematisering för filmens bästa och det gör helt klart att den får ytterliggare en dimension. Det skapar också ytterliggare frågor som; leker han bara med Alice eller är han kär i henne på riktigt? Inser han att han blir manipulerad? Det är klart att han gör, men när?

Det är utmärkta skådespeleriinsatser från alla håll och kanter och den tredje stora rollen – Vincent, är inget undantag. Inser han att han är besatt av tanken på hämnd eller går det honom obemärkt förbi? Kanske finner han alldeles för stor intresse i sin hund Vicky för att förstå hur dåligt han mår?

Det är många frågor och svaren finns möjligen att finna i filmen, men framförallt finns de att finna i den subjektiva tolkning varje publik måste göra av filmen. Jag tror att olika människor kommer fram till olika svar med tanke på var man själv råkar befinna sig i livet. Inget är rätt och inget är fel, det är bara personliga tolkningar av de sinnesuttryck karaktärerna gestaltar.

En välspelad film med ett komplext manus!