A Christmas Carol
Regi: Robert Zemeckis
2009
Drama/Animerad
Ebenezer Scrooge
är en gammal grinig man som inte har mycket till övers för sina medmänniskor.
Inte blir det heller bättre av att hans affärskompanjon Jacob Marley dör på
självaste julafton vilket får Scrooge att bli ännu mer avig till traditionerna.
Sju år senare har han blivit ännu bittrare och den historia vi kommer att få ta
del av tar sin början. Han hemsöks av sin gamle kompanjons ande som förklarar
för honom han kommer att få tre uppenbarelser. Under de tre följande nätterna
kommer han att få uppleva något som kommer att påverka honom djupt. Scrooge
slår bort det hela som dumheter men blir snart varse om att Marleys spöke
faktiskt talat sanning och första berättelsen tar vid…
Charles Dickens
skrev den här berättelsen redan på 1800-talet och den gavs ut första gången
1843 så det handlar ingalunda om någon ny historia. Ska man vara lite elak mot
dagens författare så vet jag inte ens om någon skulle kunna klara av att
konstruera en historia med en sådan finess och sensmoral som den här historien
besitter. Jag kan visserligen inte påstå att jag har läst den någon gång, men
är man bara någorlunda allmänbildad bör man nog känna till andemeningen i den.
Om den snåle och grinige gamle mannen som får en uppenbarelse, eller tre
egentligen, och som sedermera förändrar sitt liv och leverne och inser den
sanna meningen med julen.
Det är heller inte första gången den filmatiseras, och om
jag minns rätt finns det till och en version från Disney tidigare, där Scrooge
gestaltas av Joakim Von Anka (Uncle Scrooge eller Scrooge McDuck på engelska) och där Benjamin Syrsa spelar en central roll som guide genom historierna.
Inte olikt den roll han gjorde i den magnifika filmen om Pinocchio!
Hur som helst är det en mycket gripande berättelse och
det är inte utan att ögonvrårna hålls fuktiga mest hela tiden av det som Scrooge upplever. Delvis kan man tycka
att han förtjänar att återuppleva en del av det han faktiskt blir varse under
sina uppenbarelser men samtidigt vilar det en ton av sympati över alltihop, en
tanke om julens sanna budskap. Det är en tid för förståelse, förlåtelse, empati
och givmildhet! För visst ligger det lite av en egen belöning i att göra andra
människor glada och att bjuda lite på sig själv?
När jag först fick filmen i min hand och läste lite
snabbt på den förvånades jag över att en Disneyproduktion såsom denna faktiskt
hade en åldersgräns och att den låg på elva år! Disney brukar ju annars vara ganska synonymt med rätt så sockersöta
historier och inget ont i det egentligen så länge man är medveten om vad man
får. Men efter att ha sett filmen förstår jag verkligen varför den här har
belagts med en högre åldersgräns. Det är inte otäckt eller så någon gång, men
historien är ändå så pass komplicerad och innehåller så vuxna teman att det nog
krävs lite mer för att man ska kunna ta till sig den och förstå vad det
faktiskt handlar om. Och jag tror inte att den här filmen ska ses av någon som
inte förstå och kan ta till sig budskapet i den.
Det finns inga direkta överraskningar längs vägen oavsett
om man är bekant med Dickens
berättelse eller inte. Man förstår att historien vill förmedla att lyckan inte
kan köpas för penningar och att gemenskapen i glädjens högtid är det som räknas
när det väl gäller och att det värsta utanförskapet är det som man kan utsätta
sig själv för. Att inte släppa in någon annan på livet är en ensam väg att
vandra och kan bara filmen påverka en enda människa i rätt riktning har den
gjort sitt jobb väl!
Visuellt är den mycket välgjord och det finns många
hisnande sekvenser. Får man tro på extramaterialet är många delar av filmen
bokstavligen identiska med boken och det säger väl kanske en del av Dickens författarskap och visioner. Men
också en del om Robert Zemeckis som
har sett till att ge liv åt det i detta animerade filmformat där skådespelarna
spelar rollerna för att sedan skicka över informationen till en dator som gör
resten av jobbet så att säga. Det blir ett mycket vackert resultat och om Disney borgar för något annat än
sockersöta historier så är det här med klargjort att det är kvalitet!
I rollerna ser vi storheter som Jim Carrey, Gary Oldman,
Colin Firth och Bob Hoskins och det är inga dåliga namn. Man kan väl inte säga att
man känner igen dem ur alla vinklar och vrår men att det är de som har gett liv
åt animationerna råder det ingen som helst tvekan om. Det är mycket levande och
en film som jag verkligen rekommenderar alla att se så här i juletider!
Bilder: © Disney/Pixar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar