Recension: Contraband – 2012

Det står ingenstans att det här skulle vara en nyinspelning av Lucio Fulcis film med samma namn. Däremot hävdas det att det är en ny version av Reykjavik Rotterdam, så vitt jag förstår en Isländsk film, eller delvis Isländsk i alla fall. Jag har inte sett den. Trots detta känner jag igen en hel del och jag påstår att det framförallt är LucioFulci film jag har att tacka för det! Jämförelsen står därför mellan Contraband aka The Smuggler från 1980 och den här.

Jag skrev nyligen om filmen från 1980 här på bloggen och var väl inte jättelyrisk över den. Trots detta är det en väldigt orättvis jämförelse. Jag menar, vem kom på den briljanta idén att låta Mark Wahlberg spela huvudrollen? Han är väl ungefär lika underhållande att titta på som att se på när färg torkar, eller gräs växer och ungefär lika karismatisk. Men ska sanningen fram, har han väl heller inte så mycket att jobba med. Det är en ganska trälig historia som hade behövt bra mycket mer pondus för att funka.

Hade man bara haft vett att göra en riktig heist av det hela kunde man väl haft någon behållning men inte ens det lyckas man med. Nej, istället försöker man göra ett elakt gangster/smugglar drama där man inte riktigt ska veta vem det är som håller i trådarna och där alla sviker alla i slutändan. Så känns det i alla fall. Men det är tamt och utan stake. Jag frågar mig, varför?

4/10

Recension: We Own the Night

Jag har väl egentligen ingen speciell koll på Joaquin Pheonix, mer än att jag imponerades av honom i filmen om Johnny Cashs liv – Walk the Line. Här imponeras jag i liknande utsträckning och det är helt klart att han spelar skjortan av både Mark Wahlberg och Robert Duvall, den senare blev jag ganska besviken på faktiskt. Inte för att han gör en dålig prestation utan för att jag vet att han kan så mycket bättre! Fast att spela en dedikerad polis kanske inte är någon direkt utmaning för honom. Känslorna vi som åskådare måste konfronteras med sträcker sig från medömkan och deltagande till ilska och frustration. Det är en ganska naken historia som berättas och den berättas utan krusiduller. Det finns inget direkt underhållande våld i filmen, det är inte den typen av film, och det som faktiskt visas är ganska sparsamt. Men man känner med huvudpersonerna och deras frustration ändå! Eller kanske tack vara att man inte får en massa sökta actionscener nerkörda i halsen. Jag gillar det här – mycket! 

8/10