Dyngkåt och hur helig som helst



Jag vet inte hur många gånger jag har stått på Maxi eller om det är Citygross och tittat bland pocketböckerna när mina ögon dragits till den här. Det är ju liksom en titel som säljer om man säger så. Det har dock inte blivit av att jag investerat mina surt förvärvade sekiner i den utan även nästa gång jag stått där sneglat på boken igen – och igen…

När jag nu för några ögonblick sen hade möjlighet att se den som föreställning på DVD tänkte jag – äntligen! Nu skulle jag åtminstone få se och ta del av innehållet på så sätt… Min besvikelse är stor! Den var visserligen rolig och den hade en hel del allvarsamma undertoner som kändes både viktiga och nyttiga, men det känns inte som om formen är den rätta. Mia Skäringer är rolig som sig själv, men de karaktärer hon också gör är inte nödvändigtvis lika kul. Hon är heller inte någon begåvad sångerska vilket innebär att man visst kan stå ut med ett eller två nummer (för hon är verkligen inte usel) men det blir lite för mycket av den varan.

Nä, jag är besviken och tämligen nyfiken på om boken står sig bättre, om den gör själva berättelsen mera rättvisa…