Heavenly
Creatures
Regi:
Peter Jackson
1994
Drama/Fantasy
Livet flyter på i staden Christchurch på Nya Zeeland, men så en dag
kommer det en ny flicka – Juliet (Kate Winslet) till klassen. Hon kommer från England,
respekterar verkligen inte den auktoritet lärarna står för, och kanske anser
sig vara lite finare. Snart fattar Pauline (Melanie Lynskey), som också är lite
motsträvig och rebellisk av sig, och Juliet tycke för varandra och allt
eftersom tiden går spenderar de allt mer tid tillsammans. De finner ett
gemensamt intresse i att drömma sig bort från verkligenheten och skapar en
fantasivärld som bara de har tillgång till och som de kan fly till när
verkligheten blir allt för påträngande. Men deras vänskap är inte uppskattad
från alla håll och oroliga föräldrar fruktar ett begynnande homosexuellt
förhållande, en mycket allvarlig sak i det kristna Nya Zeeländska
50-talssamhället. Psykologer sätts in i fallet men när inget annat hjälper
hotar man med att separera dem, ett hot som inte tas lättvindligt av flickorna
som genast börjar planera sin blodiga hämnd!
Det här är en gammal
ungdomsförälskelse och såna ska man kanske ibland lämna ifred, då minnet av dem
inte alltid stämmer så väl överens med dagslägets omdömen. Nu menar jag inte
att jag tyckte filmen var dålig på något sätt när jag såg om den bara för någon
dag sedan, utan bara att det inte längre var den klockrena fullpoängare jag
mindes den som. Dock är det fortfarande en mycket bra film som varje sann
filmälskare (och Peter Jackson fan) faktiskt bör äga.
Den har kommit lite i
skymundan efter framgångarna med Lord of the Rings trilogin, och egentligen var
den väl mer eller mindre bortglömd redan innan dess också. Filmerna som alla
skräckälskande cineaster ständigt hade på läpparna var Bad Taste och Braindead,
möjligen tyckte man att man var lite cool om man kände till den splatterkomiska
dockfilmen Meet The Feebles också, men den här fick alltid stå tillbaka för de
mer publikfriande filmerna. På liknade sätt föll den också i glömska medan The
Frighteners fick all uppmärksamhet av skräckvännerna.
Här hittar vi endast sparsamt
med effekter, även om de var långt fler än vad jag kom ihåg det som, och då
enbart i drömska föreställningar om det fantasiland huvudpersonerna
”uppfinner”. Det är inte centralt i filmen och man skulle kunna klarat sig utan
dem, de bara betonar de fantasier som flickorna hittar på lite extra. Nej, det
viktiga i filmen är de båda flickornas tillgivenhet till varandra, hur
omgivningen och dess uppfattning av dem betyder mindre och mindre för dem och
det faktum att historien faktiskt har en verklighetsbakgrund. Rädslan för
lesbianism känns kanske lite fånig i dagens samhällklimat men man kan mycket
lätt sätta sig in i hur det måste ha varit i 50-talets Nya Zeeland.
Framförallt då hela filmen
verkligen andas 50-tal också. Inte bara miljöer, frisyrer och såna saker,
själva skådespeleriet känns som på femtiotalet också. Kate Winslet spelar över
på precis rätt sätt. Det bidrar liksom till den där matinékänslan och den rätta
tidsprägeln som behövs för att lyfta historien till nya höjder. Även Melanie
Lynskey gör ett mycket imponerande intryck, kanske rent av mer så än Kate
Winslet, som ju senare hade turen att medverka i James Camerons mastodontsuccé
Titanic och på så sätt skriva in sig i historieböckerna på allvar!
Jacksons mest emotionella
film, och banne mig den starkaste också!
