Recension: Récompence - 2010

Récompence

Regi: Ronny Carlsson

2010

Horror

En kvinna vaknar upp i skogen utan några minnen av vad som har hänt och varför hon befinner sig där överhuvudtaget. Hon kravlar sig ur en buske, trasig och sönderslagen och i starkt behov av hjälp. Hon stapplar omkring i skogen tills hon stöter på en mystisk gestalt i vitt vart hon än går. En skepnad som hon känner någon märklig samhörighet med.

Jag ska inte sticka under stol med att jag stal ovanstående handling från filmens officiella hemsida och bara översatte den till svenska mer eller mindre. Inte för att det här är en svår film att begripa i det avseendet, för en svårtolkad film är det onekligen, utan för att det egentligen inte finns så mycket handling att skriva om. Det är inte vad filmen handlar om som är dess huvudsakliga poäng, det är hur den handlar om det!

Redan under filmens inledning, under dess förtexter, så blir man ganska trollbunden. Har man sett några av Ronny Carlssons tidigare alster vet man ungefär vad man kan förvänta sig när det gäller ljud/bild kombinationer och man blir sannerligen inte besviken här heller. Faktum är att det faktiskt är bland det bästa jag har sett i sammanhanget. Det är oerhört spännande väldigt tidigt i filmen och redan efter förtexterna när man får höra lite naturljud till det oerhört vackra bilderna i svartvitt höjs intresset ännu mer. Vad kommer vi att få se? Vad kommer att hända härnäst? Kommer vi att bli överraskade? Chockade? Förfärade eller rent av häpna?

Det är svårt att bedöma skådespelarprestationerna i en sådan här film. Det finns ingen dialog överhuvudtaget och skådespelarna har egentligen inte huvudrollen i filmen heller. Det är istället det mycket vackra fotot och den anmärkningsvärt passande musiken ihop med kameravinklar som gör filmen till vad den är. Vad den vitklädda gestalten symboliserar är en svår nöt att knäcka och gör att man med spänning följer kvinnans väg från sig ursprungliga plats mot gåtans lösning. Det är filmat på ett sådant sätt att det blir mycket spännande att följa utvecklingen av händelserna. Hon har inget minne och vi vet inte mer än hon vad om har hänt och varför hon befinner sig i skogen. Skog som aldrig varit attraktivare på film. Jag kommer på mig själv med att tankarna förs till Begotten och dess extremt svartvita foto vid några tillfällen och framförallt i en sekvens när den här filmens gråskalor utplånas helt i en mycket stilren effekt! Det finns helt klart likheter där, skillnaden är att det här mycket bättre och vackrare än vad Begotten är och mer begripligt än vad Begotten någonsin är också!

Men även om filmen är begriplig enligt ett sätt att se det så finns det också mängder med frågetecken. Berättar filmen något metaforiskt? Vad betyder den vitklädda gestalten? Det är en fråga som utan tvekan är öppen för subjektiva tolkningar. En försvunnen eller förlorad kärlek? Döden? Något helt annat? Det är nog upp till var och en att tolka, men oavsett så är det en extremt visuellt vacker film! Nämnde jag det makalösa fotot?

News: Ronny Carlssons Dust Box

SYNOPSIS:

A happy couple are trying to get pregnant but are failing each time. Eventually the woman's mind snaps and she enters a world of her own where she becomes pregnant. She starts seeing how her man is ignoring the baby that is growing in her belly and how he slowly distances himself from her.

DUST BOX is the new Swedish feature from Film Bizarro Productions, and a follow-up to their 2010 short RÉCOMPENCE. Although not a direct sequel, a lot of style and themes have been carried over to this upcoming feature. DUST BOX is an arthouse drama with some experimental horror elements, where the biggest inspiration is drawn from filmmakers such as Ingmar Bergman, Andrei Tarkovsky, Lars von Trier and Andrzej Żuławski, but also equally from more bizarre filmmakers like Shinya Tsukamoto and Nacho Cerdà. The film is currently in the middle of production with two thirds filmed already, and with a tiny budget of around $2000.

Written, directed, produced and edited by Ronny Carlsson, and starring the up-and-coming professional actress Mariah Kanninen and non-actor Robert Ericsson. The film is shot in HD by director of photography Mikael Johansson and features SPFX props by gore-meistro Marcus Koch. Featuring music by Justin Curfman and his band Feeding Fingers. Co-produced by Preston Carnell, with two associate producers: Vincent Trocki & Craig Molden.

No date is set for the finished product, but filming ends 1 July (with only 3 weekends of filming in total) and will be followed by a few months of heavy editing.

Recension:My Monster

Jag var grymt imponerad av Ronny Carlssons första film i den här sviten – Video Geisteskrank (kan man räkna två filmer som en svit?) och hade således höga förhoppningar om den här. Tyvärr är den lite för märklig för min smak, den är grymt välgjord på det konstnärliga planet och man har sannerligen inte sparat på krutet när det gäller det visuella. Den som har sett kultfilmen Begotten eller I Never Left the White Room, en film som jag vet är en av Ronnys stora inspirationskällor, vet vad jag talar om, det är kostiga färger, eller total avsaknad av färger eller något annat som bara ser udda ut. Jag tycker formen förstör filmen lite grand, samtidigt är ju filmen formen. För utan ytterligheterna i den visuella framställningen hade det inte fungerat överhuvudtaget. Historien är en lös fortsättning på Video Geisteskrank och även denna gång lite kuslig ibland men greppar inte tag i mig på samma sätt, kanske för att det är en betydligt ”svårare” film. Även denna finns med på samlingsdvdn Experimental Films Through the Lens of a Shitty Camcorder. – 6/10

Recension:Video Geisteskrank

Så fort Ronny Carlsson gjort en ny film så har jag försökt att införskaffa den fortast möjligt. Jag gillar uppfinningsrikedomen och ambitionen hos denna unga svenska filmare så när han släppte Video Geisteskrank på VHS visste jag ju förstås att den ska jag ha! Det visade sig finnas ett svalt intresse för den på detta, enligt vissa, ålderdomliga format, men jag är mycket stolt för mitt numrerade exemplar, ”nr 1” dessutom. Filmen är också tillgänglig på samlings-dvdn Experimental Films Through the Lens of a Shitty Camcorder som finns att köpa här! http://www.filmbizarro.com/store/experimentalfilms.php. Hur som helst så imponeras man av upphovsmannens kompetens när det gäller att skapa trollbindande ljud/bild relationer. Musiken och ljuden som återfinns i filmen ackompanjerar de grafiska bilderna på ett perfekt sätt! Stilmässigt har inspiration hämtas från stumfilmseran och det fungerar mycket bra! Det är mycket skaparglädje som smittar av sig när man ser filmen och jag gillar det här skarpt! Inspiration har förstås också tagits från de legendariska August Underground filmerna och det finns små kopplingar här och där som vittnar om detta. Men ska sanningen fram så finner jag den här kortfilmen klart intressantare än sina mer kända inspirationskällor! Det är riktigt spännande och faktiskt rent av otäckt att se på när filmens huvudperson tar sig an uppgiften att förlusta sig med våldsorgier på det kvinnliga offret. Filmens handling är nämligen lika enkel som genial. Vår huvudperson (spelad av Ronny själv) har en checklista på saker han ska göra och som börjar ”oskyldigt” nog med att döda en liftare, sedan att spy på två oskyldiga tjejer för att så småningom komma fram till den tortyr som offret utsätts för under den tid som filmen varar. Mördarens mask – i form av ett grishuvud är ett annat genidrag! Det är originellt och utmärker sig från mängden samtidigt som det faktiskt känns ganska rysligt. Det känns äkta på något vis och det är man ju sannerligen inte bortskämd med! 

8/10

Regissören - Recension på svenska

This review in English

Regissören

Regi: Ronny Carlsson

2011

Övrigt

Först av allt måste jag konstatera vilken fantastisk ära det är att få chanson att recensera en film först i världen! Jag har sett alla Ronnys tidigare filmer, åtminstone tror jag det, och de är alla speciella på ett eller annat sätt. Man ser tydligt vilken utveckling som har skett från tidiga, småroliga filmer, till komplexa genomtänka manus där har tvingar åskådaren att tänka! Han har en naturligt fallenhet för att plocka perfekt musik till sina scener och det är oftast väldigt lite dialog – om ens någon. Den här filmen – Regissören är först och främst en mockumentär.

Den är dock väldigt annorlunda och fungerar på många olika nivåer och plan. Först av allt har vi förstås mockumentärnivån. Jag hoppas verkligen att vissa sekvenser är en produkt av Ronnys fantasi och inget annat. Det finns också en riktig dokumentär inbakad i det hela känns det som. Ronny har kanske manifesterat detta i metaforer men efter att ha samtalat med Ronny många gånger tror jag att jag vet vad han menar med det. Det är ett uttryck för känslor och alltså inget som ska tas bokstavligt.

Den fungerar också som en experimentell och surrealistisk film och det är uppenbart att Ronny vet precis vad han gör – eller kanske inte? Detta på grund av att han uttrycker just sättet att skapa på som att lära sig av sina misstag och prova sig fram till det som blir bra. Jag kan ju missförstå förstås, det kanske är en del av mocumentärern. Haha!

Redigeringen är förstås av högsta kvalitet, det har alltid varit Ronnys starka sida och här leker han med detta mer än vanligt. Filmen är mestadels på svenska men är textad på engelska och en det talas på engelska också. Dialog i en Ronny Carlsson film är fantastiskt! Det finns en sekvens med en intervju som är något av filmens höjdpunkt. Det är riktigt roligt! De sitter och pratar om hur man gör, eller inte gör film, den sanna intentionen med dem och behovet av att experimentera. Så fort som fantasifull redigering förs på tal händer det plötsligt saker och plötsligt visas just vad man talar om. Det är många sanningar som kommer fram och jag tror att det mesta av detta stämmer in på den verkliga Ronny som filmskapare men även som person.

Dessutom fungerar filmen som tredje och avslutande delen i ”shitty camcorder” trilogin som startade med Video Geisteskrank och My Monster men också som fristående antologi. Jag gillar det här mycket! Avslutnings fungerar det på sätt och vis också som promotion för Ronny kommande film Dustbox som jag knappt kan bärga mig för att få se!