Récompence
Regi: Ronny Carlsson
2010
Horror
En kvinna vaknar upp i skogen utan några minnen av vad som
har hänt och varför hon befinner sig där överhuvudtaget. Hon kravlar sig ur en
buske, trasig och sönderslagen och i starkt behov av hjälp. Hon stapplar
omkring i skogen tills hon stöter på en mystisk gestalt i vitt vart hon än går.
En skepnad som hon känner någon märklig samhörighet med.
Jag ska inte sticka under stol med att jag stal
ovanstående handling från filmens officiella
hemsida och bara översatte den till svenska mer eller mindre. Inte för att
det här är en svår film att begripa i det avseendet, för en svårtolkad film är
det onekligen, utan för att det egentligen inte finns så mycket handling att
skriva om. Det är inte vad filmen handlar om som är dess huvudsakliga poäng,
det är hur den handlar om det!
Redan under filmens inledning, under dess förtexter, så
blir man ganska trollbunden. Har man sett några av Ronny Carlssons tidigare
alster vet man ungefär vad man kan förvänta sig när det gäller ljud/bild
kombinationer och man blir sannerligen inte besviken här heller. Faktum är att
det faktiskt är bland det bästa jag har sett i sammanhanget. Det är oerhört
spännande väldigt tidigt i filmen och redan efter förtexterna när man får höra
lite naturljud till det oerhört vackra bilderna i svartvitt höjs intresset ännu
mer. Vad kommer vi att få se? Vad kommer att hända härnäst? Kommer vi att bli
överraskade? Chockade? Förfärade eller rent av häpna?
Det är svårt att bedöma skådespelarprestationerna i en sådan
här film. Det finns ingen dialog överhuvudtaget och skådespelarna har
egentligen inte huvudrollen i filmen heller. Det är istället det mycket vackra
fotot och den anmärkningsvärt passande musiken ihop med kameravinklar som gör
filmen till vad den är. Vad den vitklädda gestalten symboliserar är en svår nöt
att knäcka och gör att man med spänning följer kvinnans väg från sig
ursprungliga plats mot gåtans lösning. Det är filmat på ett sådant sätt att det
blir mycket spännande att följa utvecklingen av händelserna. Hon har inget
minne och vi vet inte mer än hon vad om har hänt och varför hon befinner sig i
skogen. Skog som aldrig varit attraktivare på film. Jag kommer på mig själv med
att tankarna förs till Begotten och
dess extremt svartvita foto vid några tillfällen och framförallt i en sekvens
när den här filmens gråskalor utplånas helt i en mycket stilren effekt! Det
finns helt klart likheter där, skillnaden är att det här mycket bättre och
vackrare än vad Begotten är och mer
begripligt än vad Begotten någonsin
är också!
Men även om filmen är begriplig enligt ett sätt att se
det så finns det också mängder med frågetecken. Berättar filmen något
metaforiskt? Vad betyder den vitklädda gestalten? Det är en fråga som utan
tvekan är öppen för subjektiva tolkningar. En försvunnen eller förlorad kärlek?
Döden? Något helt annat? Det är nog upp till var och en att tolka, men oavsett
så är det en extremt visuellt vacker film! Nämnde jag det makalösa fotot?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar