Recension: Hitchcockthrillern - SUSPICION - 1941

Suspicion

Aka: Illdåd planeras?

Regi: Alfred Hitchcock

1941

Thriller

Lina kommer från en fin familj medan Johnnie inte har ett enda öre trots att han hela tiden får dt att se ut som att han vore hur förmögen som helst. Han har helt enkelt ett sådant sätt att det verkar som om han hade obegränsat med pengar. Hur som helst så förälskar de två sig rekordsnabbt och trots hennes föräldrars förmaningar gentemot playboyen så gifter de sig minst lika snabbt som förälskelsen tar. Johnnie gör allt för sin kära hustru men råkar i klistret eftersom han inte har några pengar, han är van att inte behöva ta något ansvar och lever egentligen bara dag för dag. Han spelar ihop till sitt leverne på kapplöpningsbanan eller lånar av vänner och bekanta. Lina tycker att Johnnie inte är helt ärlig mot honom och när hon börjar kontrollera var han har varit stämmer hans historia nästan aldrig. Döljer han något? Var kommer egentligen de pengarna ifrån som han påstår att han har tillskansat sig på ärligt vis? Har han spelat igen trots att han nekar eller har han… dödat någon? Lever hon ihop med tidernas störste mördarpsykopat och är hon nästa offer på listan?

När jag skriver det här har jag inte sett någon film regisserad av Alfred Hitchcock på åratal! Jag minns några av dem; The 39 Steps, Rear Window, The Birds, Psycho, med välbehag, men det var väldigt länge sedan jag såg någon av dem. I min ungdom, när jag var som mest inne på skräckfilmer blev jag under en period kallad för just ”Hitchcock” – skräckmästaren. Men ska sanningen fram var Hitchcock knappast någon skräckmästare, det var thrillers som var hans stora talang. Det är i alla fall vad jag vågar sticka ut hakan och påstå!

Detta är en film inom hans mästargebit, således en thriller. Men det är också en väldigt rolig film. Cary Grants repliker är fantastiskt humoristiska många gångar och de kommer med en sagolik tajming. Jag antar att det är kombinationen av briljant regi tillsammans med briljant skådespel! Det finns nämligen ingenting att klaga på när det gäller den biten. Inte från Cary Grant och definitivt inte från Joan Fontaine som egentligen spelar skjortan av Grant! Det är hennes uppgift att spela rädd och misstänksam mot sin man men det är också hennes uppgift att spela blixtförälskad trots att hon är vad man skulle betrakta för ”äldre” när det kommer till romanser. Åtminstone på 40-talet i filmerna. Det pratas om att hon är ämnad att bli nucka etc., hon är för gammal och för intelligent att träffa någon man. Men det är knappast någon förolämpning om man ser så sagolikt vacker ut som hon gör i den här filmen! Hon är helt magnifik i rollen!

Cary Grant spelar egentligen en förvuxen pojke som inte har behövt ta något ansvar någon gång och som sakta men säkert växer upp, dock utan att visa detta för sin nyblivna fru. Det är en rätt kul kombination av karaktärer. Hans ljugande, eller snarare förtigande av sanningen, gör att misstänkarna om att allt inte stå riktigt rätt till snart frodas i Lina.

Ska vi prata om filmen förutom skådespelet skulle jag egentligen kalla den för en film om indicier deluxe! Hela filmen, eller åtminstone andra halvan är egentligen en enda lång serie indicier som mycket väl skulle kunna bevisa hans skuld till både det ena och det andra. Och det är däri spänningen ligger också. Vi får precis tillräckligt med information för att misstänka Johnnie och sedan precis tillräckligt för att rentvå honom. Vi slits alltså mellan att tro att han är hur skyldig som helst och hans totala oskuld!

Jag vill inte avslöja hur det ligger till men om filmen skulle vara gjort på 2000-talet skulle den tvistas om flera gånger framåt slutet. Hitchcock nöjer sig med att ge oss svaret och kanske är det trots allt det mest sansade sättet att lös upp en historia på? Skulle filmen vara gjord på 2000-talet skulle den också ha varit besatt men ett helt annat soundtrack. Det skulle helt enkelt inte fungera att göra en film med ett så teatraliskt soundtrack idag. Jag säger inte att det varken var bättre eller sämre förr, bara annorlunda. Det som fungerar nu skulle inte fungera då och det som fungerade då skulle inte fungera nu. Tiderna förändras helt enkelt.

9/10