Survival of the Dead – 2009 – En film av Zombiefilmernas mästare!

Regi: George A. Romero

Horror

Det finns väl hur mycket zombiefilmer som helst att gräva bland om man verkligen skulle vilja. En del finner det intressantast att rota fram de mest obskura rullarna där tarmarna verkligen väller ut ur liken men jag tenderar att gilla dem som har lite med kvalitativ inställning till zombiemytologin.

Man får väl säga att det var Romero som skapade den moderna zombiefilmen i och med Night of the Living Dead 1968. Och för min egen del tycker jag också att det är hans filmer på temat som är de allra bästa och de som innehåller en trovärdig story förutom att det ska dödas zombies genom att skjuta dem i huvudet. Samma sak är det här, det finns en handling som är större än att bara överleva en massiv zombieattack. Det finns karaktärer man bryr sig om eller åtminstone kan identifiera sig med.

Faktum är att skådespelarna är rätt bra i denna! Jag tycker det är genomgående så i Romeros zombiefilmer och man bör inte jämföra dem med alla amatörrullar på ämnet som har producerats genom åren. Det är en orättvis jämförelse helt enkelt. Som vanligt handlar det mycket om inre motsättningar även om det inte är lika tydligt att karaktärerna befinner sig i en barrikaderad verklighet som i Night of the Living Dead, Dawn-, Day- och Land of the Dead. Mycket av filmen utspelar sig på en liten ö så man kan väl säga att barrikaden är flyttad till öns kanter och att både zombies och huvudpersonerna befinner sig innanför murarna, bildligt talat.

På det hela taget känns inte de levande döda lika fientliga som de gjort i någon av de andra filmerna. Det är en film minst lika mycket om den släktfejd som råder på ön, de två stora klanerna som verkligen inte kan komma överens och inget hellre vill än att utrota den andre från jordens yta och man kan nästa kalla zombieepidemin för en bihandling i det hela. Något som ger krydda åt historien men som inte är den direkta poängen med filmen. Dock är man noga med att få det att se riktigt bra ut när man skjuter dem i huvudet. Ja, alla sådana effekter för den delen, vare sig det handlar om ett skott i huvudet eller ett zombiebett. Alla effekterna ser kanon ut!

7/10

Tucker & Dale Vs. Evil - 2010 - En fantatiskt rolig skräckfilm!

Tucker & Dale Vs. Evil

Regi: Eli Craig

2010

Komedi/Horror

Ett gäng collageungdomar ska åka ut i vildmarken för att festa och kanske ha en del sex också. Samtidigt har Tucker köpt en sommarstuga i närheten som han och hans kompis Dale ska fixa till. Dale och Tucker, eller framför allt Dale har lite problem med det motsatta könet och när de träffas på en bensinstation i närheten gör han bort sig så pass att ungdomarna blir rädda för honom. Efter en kväll vi lägerelden med tillhörande läskiga historier om galna mördare som härjar i skogen bär det av för ett dopp i sjön. Det bär sig dock inte bättre än att en av tjejerna – Alison, ramlar och slår i huvudet. Tucker och Dale som är i närheten och fiskar räddar henne från att drunkna men det är för sent att stoppa missförstånden. Ungdomarna tror att Tucker och Dale är två mordlystna galningar som bara är ute efter att mörda dem, en efter en och gör sig beredda på att attackera först…

Jag ska erkänna att jag inte trodde mycket på den här filmen. Skräckkomedier är inte min grej och så enkelt är det faktiskt! Men faktum är att den tog mig med storm! Det är ingen skräckkomedi som alla andra, den lyckas med bedriften att inte ta sig själv på fullt allvar samtidigt som den är smart och har ett välskrivet manus. Dialogen är emellanåt klockren! Det är helt sanslöst vad språkliga kommunikationssvårigheter, tillsammans med fördomar och förutfattade meningar kan leda till för missförstånd. Det är väl inte direkt svårt att klura ut vad som kommer att hända, åtminstone inte när man kommer inte en bit i filmen och förstår hur de har tänkt när de har skrivit den. Det är klichékomik på hög nivå utan att det någon gång blir så där tramsigt och flamsigt som parodier kan vara. Faktum är att det dröjer ett tag innan man ens märker att det finns en komisk intention med filmen.

                                        

Men jag vill inte påstå att det är en parodi egentligen. Det finns visserligen referenser som ett vant skräckfilmsfan kommer att känna igen, jag tolkar det som hommage i olika form, men mer än så är det inte. Man har inte tagit efter någon enstaka film och man har definitivt inte gjort någon Scary Movie av det hela – tack och lov! Det finns en närvaro och en kunskap bakom själva filmen som är imponerande. För att kunna härma och förvränga, nyttja sig av klichéer och så vidare måste man först förstå det man ska härma och förvränga och det har Eli Craig verkligen gjort.

Själva skådespelarearsenalen är kanske inte Oscarsmaterial men jag tycker de gör ett riktigt bra jobb! Framför allt de båda bondlurkarna Tucker och Dale är riktigt bra! Jag kan väl i och för sig inte klaga på collageungdomarna heller men det känns som om de har ett lite lättare jobb.

Eftersom det handlar om en slasherkomedi egentligen tillhör det ju en del blodiga mord. Och det får vi det också! Skräckkomedier brukar ju annars ha en tendens att fega ur lite – och i synnerhet om man vill kunna sälja in filmen till den breda massan. Här fegar man dock inte ur! Det skvätter och sprutar rikligt med blod i flera scener och det är absolut inte så överdrivet att man får en komisk effekt. Nej, det skulle lika gärna kunnat ha varit en ”riktig” slasher på det planet. Det här är en film som jag gärna rekommenderar!