Sharknado – 2013 – Påhittigare hajfilm har sällan skådats!

Regi: Anthony C. Ferrante

Horror/Sci-Fi

Det var en nyhet som cirkulerade runt i de sociala medierna under en lång tid. Det diskuterades och debatterades hel vilt om den var på riktigt eller inte. Det kunde ju bara vara någon som gjort ett fantasifullt omslag till en film – fanart. Men så var alltså inte fallet. Filmen existerar och det är förstås en SyFy-produktion! Bland bolagen som räknas upp under förtexterna syns också The Asylum och sen behöver man väl inte säga mer?

De mest kända namnen i filmen är Tara Reid, som står först av alla i rollistan och Ian Ziering som har huvudrollen. John Heard medverkar i en liten roll och hinner med att spela skjortan av de andra… Men det är inte dåliga skådisar hela vägen igen. Ingen är väl speciellt bra heller men det är bara ett fåtal som är så där riktigt katastrofalt usla. Det tog mig förresten ett tag att identifiera Ian Ziering. Jag vet inte om det säger mer om mig än om honom men till slut kände jag igen honom som Steve från Beverly Hills.

Men det här är så långt ifrån Beverly Hills man kan komma, fast ändå inte. Faktum är att Hollywoodskylten har en alldeles speciell roll i filmen. Och så är det ju hajar… Men det är inte riktigt som man kan tro, inte hela tiden i alla fall. Filmen har klara likheter med Bait, som ju utspelade sig under en översvämning när hajarna passade på att simma in i köpcentra etc. Här råkar de komma in i staden på andra sätt, främst genom tornados som sveper in över Los Angeles. Det är faktiskt ganska liten fokus på just det men självklart finns det med annars hade det varit tämligen falsk marknadsföring.

Hajarna ser ut att vara gjorda antingen av badbollar eller så är de dataanimerade. Någon enstaka sekvens med arkivmaterial har nog också används för undervattensbilder. Tempot är tämligen högt vilket uppskattas men det är mer en komedi med klichékomik än en djurskräckfilm egentligen. Strunt samma, den är tamejfan underhållande och det är det viktigaste. Bra är det ta mig tusan inte…

5/10

The Sadist - 1963 - irriterande överspelad

The Sadist

Regi: James Landis

1963

Drama

Tre lärare är på väg till en baseballmatch men deras bil går sönder och måste lagas. På en gammal mack hoppas de hitta den del de behöver för att kunna laga bilen och fortsätta sin färd. Istället råkar de ut för en efterlyst mördare och hans flickvän som terroriserar dem och tvingar dem att göra som han säger. De får ett visst antal minuter på sig att fixa till bilen annars hotar han att döda dem. Med fruktan gör de som han säger men inser att han kommer att döda dem i alla fall.

Kanske tolkar jag inte ordet sadist på samma sätt som andra människor, men för mig är det någon som tillfogar någon annan smärta för att tillfredsställa sina egna perversa behov. Visserligen dödar Charlie Tibbs (Arch Hall Jr) sina offer och han verkar njuta av det, men jag anser att han framställs mera som en vanlig brottsling på flykt eller möjligen som en lustmördare. Just detta tog lite ifrån filmen för mig. Jag hade velat se mera grovt våld, dessutom är den irriterande överspelad.

Hela filmen utspelas i princip på samma plats och all spänning hänger på hur skådespelarna sköter sina jobb. Det kanske var lite klantigt gjort men det är lätt att sitta här och döma 40 år senare. Musiken är ganska typisk för den här typen av film från den här tiden och den är visserligen oftast bra men tenderar att kännas uttråkad efter ett tag. Det är väl egentligen inte den här filmens fel utan snarare den tid som den spelades in på.

Filmens behållning anser jag vara; dels den korta inlednings monologen som förklarar för tittaren vad en sadist är, dels det ganska spännande och mera fartfyllda slutet. I övrigt en ganska ordinär och tråkig film med dagens mått mätt.