Prince of Persia: The Sands of Time
Regi: Mike Newell
2010
Action/Fantasy
För länge sedan i
ett mytomspunnet land som hette Persien härskade en kung. Det var en vis kung
som en dag imponerades väldeliga av en ung pojkes mod på gatan när Kungen och
hans följe råkade passera. Han blev så pass imponerad att han adopterade den
föräldralösa pojken på stört och åren gick. Pojken växte upp och blev tillsammans
med sina två adoptivbröder Prins av Persien. Tillsammans intar de en helig stad
mot Kungens vilja och Dastan, som adoptivsonen heter, visar störst mod av alla.
På banketten som sedan följer blir kungen dock mördad och Dastan får skulden.
Han flyr hals över huvud och får så småningom veta hela hemligheten bakom
invasionen av den heliga staden. Det är mycket tjuv och rackarspel i kulisserna
och ingenting är som han först trodde. Vän har blivit till fiende och den
magiska kniv, vars innehåll har förmågan att backa tiden, får en avgörande
betydelse.
Man ska ha klart för sig att den här filmen vänder sig
till en åldersgrupp som med nöd och näppe klarar elvaårsgränsen filmen har. Och
som sådan kan jag inte påstå att den är direkt misslyckad. Ja, den är
förutsägbar. Ja, den har en del riktigt träiga och stereotypiska karaktärer och
en hel del överspel också kanske. Men den berättar en historia som är
underhållande att följa trots att det inte sker några större överraskningar
någonstans egentligen. Det är ett bra tempo och effekterna är oftast riktigt
välgjorda. Jag får lite känsla ac The
Mummy och dess uppföljare när jag ser filmen och då menar jag förstås
filmen från 1999, inte de gamla skräckfilmerna med Boris Karloff och Christopher
Lee, det här är ju en ren actionfilm egentligen.
Man har förstås vävt in lite fantasy, men det är inte så
mycket egentligen. Det är en smula magi i det här med att stoppa och vrida
tillbaka tiden, men jag gillar när man berör det ämnet. Det är svårt att få
till det riktigt bra och fullt ut lyckas det kanske inte här heller, men man
har i alla fall inte fastnat i fällan att göra det för komplicerat. Det här är
nämligen en ganska enkel film och det lär inte finnas några vändningar i den
som gör att man ligger sömnlös om nätterna för att finna en lösning vilket
annars kan vara fallet när man blandar inte tidsparadoxer. Men vi kan väl säga
att man hoppat över paradoxen här då för att göra resonemanget enkelt för oss.
Jake Gyllenhaal
spelar huvudrollen och jag tycker han gör det bra. Han ser lagom ädel ut för
rollen och Ben Kingsley, som
verkligen tycks fattat vilken filmens målgrupp är, gör också bra ifrån sig. Prince of Persia är ju från början ett
spel, men jag har aldrig spelat det. Jag har ingen aning om vilka
karakteristiska egenskaper som borde finnas med för att påminna den mer erfarne
spelaren om just spelet. För min egen del kan jag säga att jag inte tycker att
filmen påminner direkt om en spelfilm. Alltså en film som bygger på ett
dataspel, sådana brukar man känna igen ganska enkelt. Samtidigt så förstår jag
hur det kan vara möjligt att berätta samma historia som här i spelform, det
skulle inte vara särskilt svårt. Likheten kanske rent av ligger i det skrala
manuset som inte ger något större svängrum åt handlingen. Det är en ganska rak
väg från start till mål och inga krusiduller.
Men det är som sagt en underhållande film även om den
inte kommer att belönas med en massa Oscarsstatyetter och det finns inte mycket
död tid i den. Det finns mycket glimten i ögat även om den förstås inte är
gjord på skämt på något sätt. Jag gillar den, men något mästerverk är det inte!
Bilder: © Disney
