Recension: The Warrior and the Sorceress – 1984

Jag är en sucker för billiga fantasyäventyr och som sådan borde jag ha fått mitt lystmäte tillfredställt här. Och det är onekligen stunder då det är oerhört underhållande. Dock är det mestadels lite för lite äventyr, och fantasy också för den delen, över det. I korthet kan man säga att en främling kommer till stan, spelad av David Carradine. Han är krigaren som med sitt svärd egentligen skulle kunna få vem som helst på knä men istället väljer att konspirera och på så sätt vända de två sidorna i striden mot varandra. Samtidigt tjänar han också en hacka på det hela.

Främlingen som egentligen inte vill slåss och som verkar lite mystisk (och som spalas av David Carradine) fick mig först att tänka på 70-tals serien Kung Fu, där en mystisk shaolinmunk dra från plats till plats och löser problem utan att egentligen ta till strid själv. Delvis beror detta förstås på handlingen men även på att David Carradine spelade rollen även där. Men sen började jag fundera över vad det egentligen handlar om. Naturligtvis kom mina tankar snabbt in på spaghettiwestern För en Handfull Dollar med Clint Eastwood i huvudrollen. Så är det förstås, handlingen är mer eller mindre ärligt stulen från Yojimbo, Akria Kurosawas film som För en Handfull Dollar är en nyinspelning av…

Naturligtvis är det inte frågan om kvaliteter som kommer i närheten av någon av dem men det är under stundom en småmysig film med fantasifulla varelser. Det är fabulöst dåligt gjorde gummivarelser och sminket är inte bättre det. Det är så övertydligt att det handlar om sminkeffekter att jag knappast sett nåt liknande förr. Det kan finnas charm i det också, kalkonvärden, men lite tröttsamt blir det.

Rätt kul [sic!] är att det trots rejäla svärdsslagsmål knappast syns en enda droppe blod. Däremot är det gott om tuttar i filmen för den som gillar det. Jag tror det nästan bara är topplesssekvenser på kvinnorna i filmen faktiskt. Förresten så var Total Recall knappast första gången där en kvinna tilldelades en extra ranson bröst…

4/10

Recension: THE HOBBIT: An Unsuspected Journey - 2012

The Hobbit: An Unsuspected Journey

Regi: Peter Jackson

2012

Äventyr/Fantasy

Gandalf Grå besöker Fylke och försöker övertala Bilbo Baggers att följa med ut på ett äventyr. Han är minst sagt motvillig till att lämna sitt hem och sina fina saker för att följa med trollkarlen. Men Gandalf är inte den som ger sig så lätt och ristar in ett märke på Bilbo dörr. Snart kommer den ena gästen efter den andra och knackar på, Bilbo förstår inte vad det är frågan om men när alla är samlade visar det sig att Gandalf tänkt sig att Bilbo visst ska med ut på äventyr. Han är den fjortonde medlemmen i en grupp dvärgar som ska återta sitt rike efter att en drake invaderat det sextio år tidigare. Det blir verkligen en oväntad resa och ett äventyr han sent ska glömma!

Första gången jag såg Sagan om Ringen trilogin var jag inte särskilt imponerad. Andra gången, när jag såg de förlängda versionerna på blu-ray var det en annan femma. Det var därför med kritiska ögon jag såg den här filmen som alltså ska utspela sig före ring-filmerna. Så vitt jag förstår ska det här också bli tre till antalet och man måste trots allt berömma Peter Jackson för hans engagemang. Det är nog inte många som skulle orka göra sex filmer om i princip samma sak…

Nu är jag förstås lite elak och jag kommer förstås att få fansen av filmerna efter mig. Men faktum är att det inte är så stor skillnad. Äventyrets mål är kanske ett annat men varelserna vi stöter på är i princip de samma. Vi har dvärgarna, älvorna, Gandalf, till och mer Saruman dyker upp i en kort sekvens och Gollum förstås… Självklart dyker det upp en och annan fiende som är specifik för det här äventyret men det är väl heller inget märkligt. Man måste ju se till att underhålla publiken! Och är det något Peter Jackson kan så är det att skapa dramatiska bildkompositioner ackompanjerad av passande musik. Det är onekligen en episk film hur man än vänder och vrider på det.

Men den lider tyvärr av en hel del svagheter också. Faktum är att det ibland nästan är för pampigt och dialogen är ibland så dum att det nästan blir tramsigt. Dessutom är själva inspelningstekniken sådan att jag ibland inte riktigt vet om karaktärerna är animerade eller inte. Nu pratar jag alltså inte om diverse monster och sådana saker utan om dvärgarna och älvorna, till och med Bilbo vid något tillfälle. Det är inte hela tiden men vid några tillfällen ser det helt enkelt för bra ut! Tilläggas kan då att jag alltså inte har sett blu-ray versionen som torde vara ännu mer påtaglig i detta avseende!

Det jag dock har mest problem med är att filmen inte är riktigt homogen. Den går från att verka vara riktad till barn i 7-8 års åldern till att emellanåt vara riktigt mörk. Jag förstår inte riktigt upplägget. Jag hade hellre sett att filmen var en ganska mörk historia rakt igenom. Varför ska man blanda upp det med en massa trams, fjantiga repliker och annat. Och i så fall, gör det fullt ut! Gör en sak, inte allt på en gång!

Det är onekligen en moraliserande film, men jag antar att själva berättelsen är sådan från början så jag stör mig egentligen inte så mycket på det. Emellanåt avlöser den ena floskeln den andra men det kan jag stå ut med. Till syvende och sist är det trots allt en äventyrsfilm och då ska det väl vara lite så? Hur som helst är det tydligt att Peter Jackson kan berätta en historia och det ska han ha en eloge för!

6/10