Det här är en film som troligen bara kunde göras på
80-talet. Den är precis lagom tramsig för att vara underhållande. Det är
förstås fortfarande en bagatell och inget som borde ha gått till historien. Det
gjorde den ju inte heller. Kort sagt kan man säga att det är Polisskolan i repris men med ninjapremisser.
Det finns också en blinkning till Chuck
Norris filmen The Octagon att
hitta. Det är nämligen så att filmen börjar med en tillbakablick där två kämpar
– en väster- och österlänning, slåss om sin senseis gunst. Den vite mannen
vinner kampen men inte mästarens gunst. Det är visserligen tvärtom i The Octagon men principen är den samma.
Ovänskapen och rivaliteten står sig under de kommande åren.
Men glöm nu allt allvar(?) som the Octagon står för, det här är otvivelaktigt en komedi. Det är
kanske inte uppenbart i den inledande tillbakablicken men snart står det klart
att detta är fallet. En efter en lockas udda personligheter att delta i
ninjaakademin. Till och med dessa kan sägas vara inspirerade av Polisskolan. Istället för en komisk
kille (Michael Winslow) som gör ljud
ifrån sig i alla möjliga och omöjliga situationer har vi här en
pantomimkomiker. Vi har också en hemlig agent, en stridis och en mes förstås.
Kort sagt, samma typ av personlighetsgalleri som i Polisskolan…
Filmen är klart underhållande, även om den inte borde
vara det. Den är underhållande på ett dumt sätt kan man säga. Dumma komedier är
ibland riktigt skojiga även om det talar emot allt förstånd att hävda det.
Karaktärerna är förstås precis så träiga som man kan förvänta sig men det
spelar ingen roll. Det är kul i alla fall.
.jpg)
Man ska dock vara på det klara med att det inte handlar
om någon ninjafilm i vanlig bemärkelse. Det finns lite klassiska dräkter med
och några enstaka scener, annars är det mest ”eleverna” som ska ta sig genom en
hinderbana, härdas och känna tillhörighet. Och hör och häpna, när filmen är
slut har samtliga utvecklas och klarar att samarbeta mot filmens stora skurk.
Ingen överraskning där alltså…
6/10
