Minotaur
Regi: Jonathan English
2006
Fantasy/Action
För länge sedan i en svunnen tid härskade Kung Minos över ett lika
väldigt som ondskefullt imperium. Vart tredje år kräver detta kungarike åtta
unga män och kvinnor från andra sidan havet som tribut för en gammal oförrätt
emot dem – mordet på imperiets prins! De ska offras till Minosimperiets mäktiga
Gud Minotaur som lever under palatset i en väldig labyrint. Men detta år har byn
på andra sidan havets ledare - Cyrnans (Rutger Hauer) egen son Theo (Tom Hardy)
tagit plats bland ynglingarna, fast besluten om att dräpa den väldiga besten.
Filmer som behandlar olika
mytologiska legender är oftast intressanta baser för fantasyfilmer. Men man ska
vara klar över att det är lite samma sak som med verklighetsbaserade filmer. De
behöver inte vara sådär rysligt förankrade i vare sig verkligheten eller myter
och legender. Den här filmen är inget undantag även om man tydligt ser
kopplingarna mellan vedertagen mytologi och filmens historia.
Ska sanningen fram så finns det
dock ett otal olika versioner av historien. Någonstans läste jag till exempel
att det var sju flickor och sju pojkar som skulle offras varje år till
Minotaurus, ett annat uppslagsverk säger att det var vart nionde år… Klart står
emellertid att Theo är en omskrivning av den grekiska hjälten Theseus som enligt
legenden dödade Minotaurus och sedan hittade ut ur labyrinten med hjälp av ett garnnystan
som Kung Minos dotter Araidne givit honom. Det finns dock ingen gemensam
bakgrund i karaktären Theo med Thesues som förekommer i ett antal andra
grekiska äventyr, men det är väl å andra sidan ingen som kräver det heller.
Nåja, nog om myten och legenden. Det
här är i alla fall ett halvhjärtat försök till att göra en storlagen film där
miljöerna, åtminstone ovan jord, skulle kunna trollbinda under rätt
förutsättningar. Tyvärr fattas det något som det är svårt att sätta fingret på
men man skulle troligen ha kunnat komma till rätta med problemen om det funnits
en lite större budget. Inget ont behöver heller sägas om skådespelarna, det är
inga virtuoser på något sätt men de klarar mestadels av att leverera ett
gediget arbete.
Själva Minotauren är en annan
historia. Här har man förlitat sig allt för mycket på datoranimerade effekter
och resultatet är förödande, åtminstone i de scener när man får se vidundret i
sin helhet. Det är heller inte en varelse som jag i min vildaste fantasi kan få
till ”hälften människa – hälften tjur”. Snarare har man försökt att göra en så
monströs tolkning av odjuret som möjligt. Historien om Kung Minos dotter som
förälskade sig i Theseus har också bytts ut mot härskarens syster. En syster
som han dessutom vill inleda ett incestuöst förhållande med. Borta är
garnnystanet men kvar är lyckligtvis den komplicerade labyrinten och den ser
faktiskt ganska trovärdig ut!
Det här är ingen film för Rutger
Hauer fantasten (då han endast medverkar några få minuter) utan för den som har
ett brinnande intresse för mytologiskt baserade filmer i fantasygenren!
