Thor: The Dark World – 2013 – Fartfylld och underhållande!

Som vanligt när det gäller uppföljare har jag inte särskilt många minnen av den tidigare filmen. I det här fallet minns jag de stora dragen av handlingen men inte mycket av första filmens form. Åter igen får jag begagna mig av min recension av Thor som också finns här på bloggen. Jag ser att jag har haft åsikter om CGI och att filmen inte såg snygg ut. Om så var fallet med Thor är det inget som gäller även för den här filmen. Jag gillar verkligen miljöerna och jag tycker heller inte att det ser konstgjort ut, inte mer så än vad man kan räkna med i alla fall, det handlar ju trots allt om en ganska fantasifull värld.

I fallet Thor är det heller inte bara frågan om att titta tillbaka på den förra filmen. Hela Marvel-universumet målas upp i ett antal filmer. Iron Man, Captain America och Hulk ingår alla. Just när det gäller Thor medverkar han också i TheAvengers. Det gör också hans bror Loki och, om jag förstår det hela rätt, börjar den här filmen ganska omedelbart efter att den slutade. Detta kan kanske vara bra att känna till om man vill hänga med i brodersrivaliteten som hela tiden finns som en hörnsten i historien.

Det gör också kärlekselementet. Thor har förälskat sig i Jane Foster som definitivt har en viktig roll här. Vi får tidigt berättat en historia för oss, en som ska ha utspelat sig för tusentals års sedan. Det är egentligen den klassiska kampen mellan det goda och det onda, mellan ljus och mörker. Svartalver som vill förinta ljuset i universum och som med hjälp av det starkaste vapnet av alla – eter, ska förgöra ljuset. Odins far lyckades stoppa försöket och enligt legenden dödades alla svartalver och etern gömdes så väl att ingen någonsin skulle kulla hitta den.

Hade det bara varit så enkelt… Jane Foster har på något sätt lyckats få etern i sig och den urgamla fienden finns också kvar. Som grädde på moset är det också dags för de nio världarna att stå i linje med varandra. Med andra ord finns det möjlighet att förgöra alla på en gång genom att befinna sig på exakt rätt plats i universum.

Jane Foster spelas av Natalie Portman, jag tror att hennes roll är större och mer framträdande denna gång. Jag får förresten känslan av att alla rollen är större och mer framträdande denna gång. Både Chris Hemsworth som Thor och Tom Hiddleston som Loki har mycket tid framför kameran. Men även Anthony Hopkins som Odin är mycket närvarande. Överlag tycker jag att mer av filmen utspelar sig i asgård än tidigare. Det är i varje fall inte lika mycket tid på jorden. Det är bra! Jag gillar verkligen miljöerna i filmen och actionscenerna är riktigt snygga.

Detta innebär att jag faktiskt tycker bättre om den här än sin föregångare. Det är svårt att sätta fingret på det men det är uppenbart att man har lyckats balansera miljöerna bättre med CGI denna gång. Som en lite komisk lättnad hittar vi också Stellan Skarsgård. Jag minns inte alls hans inblandning i första filmen men här för vi först stifta bekantskap med honom på ett mentalsjukhus… det är överlag en mycket fartfylld och underhållande film. Om den är trogen Nordisk Mytologi vet i tusan!

Och förresten… stäng inte av filmen innan eftertexterna är slut!

7/10

Bilder © 2014 Marvel www.marvel.com

H.H. Holmes: America’s First Serial Killer – 2004 – En bestialisk mördare!

Jag hyser en stor fascination för seriemördare, eller för mänsklig ondska överhuvudtaget egentligen. Grejen med seriemördare är väl att de över tid lyckas förbli på fri fot. Annars hade de ju inte fått epitetet seriemördare heller för den delen. Särskilt intressanta är de som varit exceptionellt bestialiska eller lyckats genomföra så många dåd att man hissnar.

H.H. Holmes hade jag aldrig hört talas om. Och enligt dokumentären härjade han i slutet på 1800-talet och i början på 1900-talet. Det är lätt för mig att avvika från ämnet och skriva om vad denna mördare gjorde, vilka brott han begick eller påstods ha begått. Bevisföringen är nämligen inte helt självklar. Naturligtvis beror det på att man på den tiden inte hade de förfinade metoder tillgängliga som finns nu. Man får helt enkelt anta att teorierna stämmer.

Men H.H. Holmes var tydligen en märklig figur, som både erkände alla sina mord och förnekade dem. Det skulle vara oerhört intressant att läsa den bekännelse som han tydligen ska ha skrivit strax före sin avrättning. Överlag verkar det ha varit en mycket intressant personlighet, sociopat förstås.

Men åter till dokumentären. Ämnet är synnerligen intressant men genomförandet är inte alltid var jag hade hoppats. Det finns intervjuer mer experter inklippta men allt annat material tycks nästan vara lika gammalt som mörfaren själv. Troligen är det brist på pengar som gör att man inte har kunnat iscensätta moderna klipp istället för att låna gamla svartvita, hackiga, klipp. Det är visserligen gjort så att man nästan kan tro att de är autentiska men jag betvivlar det.

Berättarrösten, i kombination med experternas uttalanden är bra men dokumentären griper ändå inte riktigt tag i mig. Det är mycket snack och lite verkstad kan man säga. Jag hade hellre sett att man hade gått mer på djupet. Som det är nu känns det som att man har valt att skrapa lite på ytan och stanna där. Inte kan man väl ha varit rädd för att skrämma folk med den hiskeliga sanningen?

Leonardo DiCaprio har tydligen köpt filmrättigheterna till en spelfilm om H.H. Holmes liv. Det ryktas att han själv ska spela huvudrollen. Boken i fråga heter The Devil in the White City och jag ser mycket fram emot filmen. Det ska bli intressant om man vågar ta ut svängarna helt och hållet i den. För som jag ser det spelade H.H. Holmes helt klart i samma liga som den mer kände Albert Fish (vars historia redan är filmatiserad i The Gray Man ).

6/10