Sällan har jag sett en mer
utflippat film än den här! Det är utomjordingar som kommer till jorden för att
spela rockmusik (även om jag personligen får mer vibbar av synthmusik från det
glada åttiotalet), ett par galningar som har rymt från en anstalt för de galet
kriminella (ja, hur översätter man ”criminally insane”?) beväpnade med en
motorsåg, ett sjöodjur som ser ut som en uppblåsbar slang och dessutom en
ungdomshistoria med kärlek, rivalitet och macho bullshit! Redan innan
eftertexterna har rullat förbi står det fullständigt klart att det är en film
från åttiotalet. Och som sådan har den faktiskt en hel del charm även om den i
alla avseenden är ganska usel! Sällan har uttrycket om att man vill se in i
hjärnan på manusförfattaren känts mer adekvat för maken till historia vet jag inte
hur man kan fantisera ihop. Alltihop kantas av riktigt låga produktionsvärden
men det är ack så underhållande trots allt. Det gör att betygsättningen blir
svår. Skulle man bara gå efter verkliga kvaliteter skulle betyget inte bli
särskilt högt, men samtidigt känns uselheten mycket väl medveten och
underhållningsvärdet är mycket högt. Det finns onekligen kalkonvärden i den här
filmen och det måste premieras! Det är också ganska medryckande musik i filmen,
och eftersom det är något av en musikal är det inte ont om tillfällen att
framföra den heller. Ibland kan man tycka att själva filmen avbryts för att bli
en musikvideo för en stund men det är ju så det är i musikaler ibland. Grease och Hair är ju inga direkta undantag.
5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar