Outbreak - 1995 - Jakten på botemedlet

Outbreak

Regi: Wolfgang Petersen

1995

Action

Skriven av Linda Snöberg

När en sjukdom i afrikanska regnskogen upptäcks, skickar man dit militärläkaren Sam Daniels (Dustin Hoffman) för att undersöka vad det är för sjukdom. Djupt inne i djungeln finner han till sin fasa att en hel by har utplånats av en sjukdom som är mycket smittsam och leder till en plågsam död. Han återvänder till USA för att rapportera tillbaka till sin chef, General Ford (Morgan Freeman) och berättar för honom att de behöver sätta högsta prioritet på sjukdomen. Generalen tror inte att det är någon risk att den kan komma dit, för det ligger ju så långt borta. Daniels kopplas oförklarligt bort från undersökningen. Kort därefter drabbas en amerikansk småstad av en mystisk sjukdom…

Detta är en alldeles underbar film med en delikat rollista, helt otroligt att så många har samlats i en och samma film. Morgan Freeman är ju strålande, han får högsta betyg av mig i nästan alla filmer han medverkar i. Dustin Hoffman var enastående bra och passade perfekt i rollen.  Även Donald Sutherland och här kan man snacka om en superbra och skön skådis, var utomordentlig. Rene Russo var utmärkt bra hon också. Patrick Dempsey har en liten roll, men han verkligen skiner. Kevin Spacey är prima som alltid. Cuba Gooding Jr alltid lika underhållande.

Filmen är kanske en aning förutsägelsebar men det gör inte så mycket, för man gottar sig ändå. Helikopterjakten var oerhört underhållande, den var otroligt bra filmad och väldigt intensiv. Musiken av James Newton Howard är väldigt schyst och passar bra in på sina ställen. Wolfgang Petersen gör ett utmärkt jobb med denna film.

Dustin Hoffmans roll som Sam Daniels var ursprungligen gjord för Harrison Ford och ironiskt så var Harrison Fords roll i Blade Runner gjord för Dustin Hoffman. De kanske rent utav bytte he he.

Det är inte vanligt att man hittar en film som tvingar oss att bita på naglarna genom större delen av filmen. Det som är så rysligt med denna film är att den skulle kunna hända i verkligenheten, fast inte med just detta virus och inte heller i denna utsträckning kanske, men man vet ju aldrig vad som händer i framtiden och tur är väl det.

Nu lottar vi ut tre exemplar!

Tillsammans med Disney har vi nu möjlighet att låta tre exemplar av The Lone Ranger med bland andra Johnny Depp. Den här gången tänkte vi göra det lite annorlunda och belöna dem som lyckas motivera, jo du lästa rätt – motivera – sitt svar. Vad är då frågan? Lugn bara lugn, det finns inget rätt svar. Det du skall göra är att skicka ett mejl till tommy@fanatiskfilm.se där du talar om vilken din favoritfilm med Johnny Depp är. Därefter motiverar du varför just denna film är din favorit. Kul va?

Några förhållningsregler är på sin plats:

• Johnny Depp måste förstås medverka i filmen.
• Det räcker inte att han har gjort en röst till någon av karaktärerna.
• Det får heller inte vara en TV-serie, endast filmer kommer att godkännas.
• Slutligen måste jag betona att bara svar sända till ovanstående mejladress kommer att godkännas. Detta är för att underlätta hanteringen för mig.
• Du har till och med den sista januari på dig!

Fira Med Ferris – 1986 – Kultkomedi från det glada 80-talet!

Regi: John Hughes

Komedi

Faktum är att jag aldrig såg den här under det glada 80-talet. Och inte under 90-talet heller! Det var inte förrän häromdagen jag för första gången stiftade bekantskap med filmen. Jag vet inte varför det inte har blivit av tidigare men så är det ibland. En del filmer blir helt enkelt inte av att man ser. Skämtsamt brukar jag hävda att det inte finns tillräckligt många timmar på dygnet för att hinna med allt man vill se men det är inte skämt egentligen. Är man lika intresserad av alla genrer som jag är har man helt enkelt ett problem med tiden.

Fröjd vore väl att bara vara intresserad av en viss typ av film eller en viss genre? Man skulle kunna plöja ned hur mycket tid som helt på det och expertisen som skulle följa hade varit oöverstiglig (nästan). Men å andra sidan så hade man ju missat hur mycket intressant film som helst på det sättet så jag vet inte om det är en förbannelse eller gåva att vara versatil.

Fira med Ferris eller Ferris Bueller’s Day Off som den heter i original är en ganska typisk 80-tals komedi egentligen. Den som har sett några stycken vet vad jag menar. John Hughes ligger bakom ett gäng av dem, några som regissör och några till som manusförfattare. Man känner igen sig i hans universum ganska snabbt. Filmer som Uncle Buck, Weird Science, Planes, Trains and Automobiles, Sixteen Candles och The Breakfast Club bär alla samma spar av ungdomskomedi som den här. Och det vore väl märkligt annars, det är ju trots allt en ungdomskomedi.

I stora drag handlar den om Ferris Bueller som inte riktigt gillar arr gå i skolan. Han skolkar och gör det med besked! Han resonerar som så att det kanske är sista gången han får chansen och därför ska han vara med om en dag som sent ska glömmas. Hans närmaste kompisar lockas med på äventyret och man får verkligen säga att man tar ut svängarna. Ferris, som officiellt ligger sjuk och nedbäddad hemma, drar sig inte för att lura sig till gratis middagar på den finaste restaurangen eller låna kompisens farsas ögonsten till Ferrari. Visserligen är kompisen med på upptåget men är lite spak över just det tilltaget.

För att äventyret ska bli komplett måste det förstås också till lite kvinnlig fägring och Ferris lyckas lura skolan att hans flickväns farmor just har gått bort. Det vill säga alla utom skolans rektor Ed Rooney som till varje pris vill sätta dit skolkaren och ge honom en minnesbete som han kommer att minnas för resten av livet. Det blir en kamp dem emellan. Är Ferris bättre på att dupera sin omgivning eller är rektorn bättre på att avslöja honom?

Det är idel kända ansikten. Som Ferris finner vi Matthew Broderick, bästa kompisen är Alan Ruck, flickvännen Mia Sara, rektorn Jeffrey Jones, systern Jennifer Grey och så vidare. Det är kanske inte den mest realistiska filmen från 80-talet men den är fantastiskt underhållande även om det framåt slutet blir lite för mycket. Det blir lite upprepande komik men inget som man inte kan stå ut med. Men vem begär å andra sidan att en film, uppenbart gjord på 80-talet, ska vara realistisk? Inte jag i alla fall!

7/10