Dark Tide
Regi: John Stockwell
2012
Äventyr
Kate Mathieson är unik. Hon är den enda i hela världen som fridyker
tillsammans med hajar, vithajar till råga på allt. Under en filminspelning går
dock allt snett och en av Kates bästa vänner dödas av en haj. Detta gör att hon
under lång tid vägrar att befatta sig med hajarna igen och hon dyker definitivt
inte med dem. Hon dyker faktiskt inte alls! Hon livnär sig på att ta ombord
turister på sin båt och ta dem till Seal Island, en plats där sälarna lever i
tusental. Men så dyker ett erbjudande upp. En miljonär är ute efter den
optimala kicken och vill att hon ska bistå honom med att förverkliga drömmen
att dyka med hajar. Hon ställer sig tveksam men mjuknar och tar med honom under
förutsättning att det är hon som bestämmer om han tillåts komma ut ur hajburen
eller inte.
Att benämna den här filmen för
djurskräckis är verkligen att överdriva men det finns trots allt några
sekvenser där hajarna är så pass skräckinjagande att nerverna är på helspänn
som åskådare! Ingenting är överdrivet och hajarnas naturliga storlek används.
Det är heller inte frågan om hämndlystna bestar som inte ger upp utan anfaller
gång efter gång, oneliners som You’re
Gonna Need a Bigger Boat behövs inte.
Istället är det frågan om ett
havsäventyr och ett drama om hur svårt det kan vara att hoppa upp i sadeln igen
efter att ha ramlat av, bildligt talat förstås. Kate Mathieson spelas av Halle Berry och hon gör ett bra jobb!
Ingen briljerar men det känns äkta och det är egentligen så det ska vara. När
en film blir en skådespelares privata lekplats brukar det lukta misslyckande
lång väg.
Det är egentligen mycket
transportsträcka mellan den initiala olyckan och det som slutligen blir filmens
upplösning – den avslutande dykningen. Men det är ett bra skrivet manus och
även de små till synes oviktiga händelserna smälter bra in i handlingen. Jag
tycker den här en spänning och det är heller inte helt självklart hur det
kommer att gå, kanske beroende på att det faktiskt inte är en regelrätt hajskräckfilm.
Det är fina bilder på hajarna,
hur mycket av fridykningsscenerna som har gjorts i en dator vill jag inte
spekulera i. Men jag skulle kunna sätta ganska viktiga delar av min anatomi på
att inte Halle Berry simmat runt bland vithajar för inspelningens skull.
Jag gillar filmen men jag tror
inte det finns något större värde i att se om den inom en snar framtid. Det är
helt enkelt en sådan film som fungerar en gång men inte en gång till - i alla fall inte på bra länge!
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar