Wicked - 1994 - En film med manipulationer

Själva omslaget i sig kändes väldigt lockande när det gällde den här filmen! Jag fick vibbar av May när jag såg den och tillsammans med titeln tändes mina förhoppningar om en riktigt skruvad film. Och ingen kan väl säga att filmen inte lever upp till sin titel! Den kunde kanske varit råare men den är i alla fall tillräckligt påträngande! Fjortonåriga Ellies mamma blir brutalt mördad och hon tar snabbt mammans roll i huset. Med hjälp av hemligheter håller hon snart pappan i ett järngrepp. Hon måste få sin vilja igenom annars tänker hon avslöja honom. Självklart har hon inte dragit sig för att förföra honom, något som han verkligen inte kan erkänna! Det skulle kosta honom både jobbet och fängelsetid då hon, förutom att hon är hans dotter dessutom är minderårig!

Det finns flera olika trådar i filmen, och flera olika misstänkta till mammans död! Åtminstone fyra personer eller kanske fem skulle kunna dra nytta av hennes död och har definitivt motiv! Det fina med det hela är att man inte riktigt får reda på hur det ligger till även om man naturligtvis har sina misstankar. Undan för undan får man ledtrådar men inget hundraprocentigt. Man får lita på sin egen slutledningsförmåga då lösningen faktiskt inte körs ner i halsen på åskådaren (för ovanlighetens skull). Det finns också en Noir-känsla som verkligen förstärks av musiken vid några tillfällen då polisen som har hand om mordutredningen är närvarande i handlingen.

Slutligen verkar det också vara så att alla har ett förhållande med alla nästan. Åtminstone så vänstras det till höger och vänster vilket nästan påminner om en riktig hotellfars. En sådan där som det slås i dörrarna i och folk springer fram och tillbaka mellan rummen i. Jag överdriver förstås lite nu men faktum är att det efter den inledande halvtimmen eller så tätnar ordentligt och att det faktiskt är ett ganska välspelad drama – framförallt från Julia Stiles sida som spelar den beräknande Ellie. Men kan hon gå för långt? Finns det någon som inte faller för hennes manipulationer?

6/10

Recension: Hostel 2

Hostel 2

Aka: Hostel: Part II

Regi: Eli Roth

Horror

2007

Tre unga konststuderande tjejer åker på en liten resa till Slovakien för att festa. De njuter av livets goda och unnar sig allt gott oavsett vilka tår de trampar på längs vägen och är allmänt bitchiga, åtminstone är någon av dem det. Snart är de dock föremål för en auktion där de är objekten och de säljs mot sin vetskap till högstbjudande. Detta är en mycket lukrativ och vidsträckt affärsverksamhet där mycket rika människor får chansen att mot betalning tortera och mörda. Semestertrippen förvandlas till en mardrömsresa där de äckligt rika kan förverkliga sina innersta sadistiska fantasier och mest perverterade drömmar med dem.

Jag kan väl inte påstå att jag var så där jättefrälst i Eli Roth första installation i serien och strikt talat är väl den här egentligen inte så där jättebra heller. Det finns dock några förmildrande omständigheter som gör att filmen faktiskt hamnar på godkänt i slutändan.

För det första så utnyttjar man att det här faktiskt är en uppföljare till en ganska omtalad film, alla vet vad som ska hända, vilket gör att eventuella överraskningsmoment är tämligen bortkastade. Istället väljer man att berätta mycket av historien från förövarna/kundernas synvinkel. Mystiken är borta men de hindrar inte att man får till parallellhistorierna ganska bra på detta sätt. Det är heller inte helt självklart i vilken riktning alla karaktärerna kommer att utvecklas i och det är ju skönt att de finns lite okänd mark att filosofera lite kring under tittandet.

Men samtidigt används det på tok för mycket klichéartade lösningar för att få ihop historien och knyta till säcken. Detta känns krystat och är en klar besvikelse, man har sett det förr och skulle önska att Eli Roth kunnat skriva ett mer komplicerat och innovativt manus. Grundhistorien är det inget fel på men i slutändan blir det lite tjatigt. Dessutom kan man inte komma ifrån att många av karaktärerna är otroligt stereotypa även om det faktiskt är förvånansvärt välspelade.

Effektmässigt funkar filmen väl, fast med handen på hjärtat hade jag faktiskt önskat mig mer och råare våld. Det är rätt mycket uppbyggnad, som visserligen fyller sin funktion, men ett par något mer utstuderade scener hade inte skadat. Troligen kommer dock den som är mera ovan att handskas med den här typen av våldsamma filmer att se betydligt mer än jag (och kanske även betydligt mer än vad som faktiskt visas) då hjärnspöken av det slaget inte är helt ovanligt i sådana här sammanhang. Det mest kända exemplet på detta fenomen är väl Texas Chainsaw Massacre – 1974, men det är en annan historia…

Tillagt ett par år senare:

Jag recenserade Hostel 2 redan för ett par år sedan men när jag läser igenom den med dagens ljus tycker jag nog att jag var lite orättvis mot filmens kvalitéer. Inte för att det är någon mästerlig film på något sätt men den är klart mycket bättre än första filmen i alla fall! Historieberättandet är bättre och skådespelarinsatserna är också bättre! Det är inte alls en lite seg film som föregångaren och Eli har lyckats skapa lite sympati i historien den här gången och det är positivt att se hur de båda filmerna följer på varandra. Det är faktiskt ganska sällsynt att man lyckas fortsätta en historia så pass följsamt utan att det blir långsökt och löjeväckande! - 7/10

Recension: Smurfarna (2011)

Jag har förvisso aldrig varit något jättefan av Smurfarna men den här ville jag verkligen se! Jag hade inga större förhoppningar men hoppades väl på grymma animationer och sånt. Nja, så imponerad av den varan är jag inte – snarare tycker jag att det är ganska slarvigt utfört många gånger. Det är verkligen tydligt att det är frågan om animerade karaktärer som inte finns i människovärlden. Skådespelarna som ska agera tillsammans med de animerade figurerna lyckas inte samspela med dem och de ser helt enkelt ut som jag vet inte vad. Men filmen är dum! Så dum att den faktiskt blir väldigt underhållande! Det är tydligt att målgruppen är barn som kanske är mer förlåtande mot detaljer till förmån för dråpliga situationer än vad jag är. Jag tror det hade varit en mycket roligare film om man inte hade transporterat den till den riktiga världen men man kan ju inte få allt. Underhållande var det i alla fall!

5/10

A Horrible Way to Die - 2010 - Upplösningen känns fräsch!

A Horrible Way to Die

Regi: Adam Winegard

2010

Thriller

Sarah har ett mörkt  förflutet, hon har flyttat till en ny stad och försöker hålla det som har varit bakom sig. Hennes alkoholproblem är under behandling och hon går med jämna mellanrum på AA-möten. Där träffar hon Kevin, som hon inleder en affär med. Allt tycks för en gång skull gå hennes väg – ända tills hennes före detta pojkvän rymmer från fängelset. Det är inte vilken pojkvän som helst heller. Garrick Turrell är en av landets värsta seriemördare, som Sarah till råga på allt hjälpte till att sätta dit. Nu är han på fri fot och på jakt efter henne. Hon berättar sina innersta hemligheter för Kevin som lovar att hjälpa henne. De ger sig av för att gömma sig i hans föräldrars stuga. Men är hon säker där, kommer Garrick att hitta henne?

Förutom att det är en grymt lockande titel och ett inte helt fult omslag hade jag verkligen ingen koll på den här filmen. Handlingen, som jag beskriver betydligt utförligare här ovan, var oerhört luddig och gav egentligen inte många ledtrådar om vad det egentligen var för en film.

Den är väldigt trögstartad, det dröjer länge innan det händer något intressant överhuvudtaget. Och när det väl händer något sägs det inte rakt ut, man får gå som katten kring het gröt och fundera på om man har rätt i sina antagande och misstankar eller inte. Jag vill inte påstå att det var enkelt att räkna ut hur det låg till men ledtrådarna längs vägen fick i alla fall mig att misstänka något som liknade slutupplösningen. Kanske inte exakt på pricken men i alla fall i stora drag. Det är i sig inget fel för det är onekligen en gruvlig film om man ser den som en helhet, tyvärr dröjer det lite för länge innan man kommer till själva poängen så att säga.

Men det är onekligen stabilt skådespel, de stora rollerna sköter sig bra och några mindre roller finns knappt. Eller, det är klart det gör men de är antingen så små och obetydliga att de är att betrakta som statister eller så lägger man inte märke till dem när de smälter in så bra i filmens naturlighet.

Seriemördaringrediensen är självklart intressant för en sådan som mig. Jag gillar att försöka förstå hur en psykopatisk seriemördare fungerar och det är alltid lika fascinerande att se med vilken kyla och total avsaknad av empati de utför sina dåd. Ändå är det mest en bihandling, eller man kanske ska kalla det för en parallellhandling egentligen eftersom de för eller senare kommer att korsas. Garrick kommer närmare och närmare Sarah som till slut måste fly med sin nya kärlek, vars liv också är i farozonen.

Själva upplösningen är fräsch och känns faktiskt inte uttjatad vilket allt för ofta verkar vara fallet, men vägen dit är allt för seg och lång trots att filmen inte är en och en halv timme lång. Jag blir nyfiken på vad som tidigare kommit från Adam Winegard men hittar ingen jag fattar intresse för. Däremot hittar jag ett par kommande filmer som jag hemsk gärna vill se, hoppas att jag får möjlighet att göra det också!

Recension: Hostel

Hostel – Den som varit uppmärksam har på senare tid kunnat läsa om hur jag gett mig på filmer som jag minns som ganska dåliga för att se hur de står sig i dagens ljus, så att säga. Ofta har minnena varit ganska korrekt överensstämmande med vad jag tyckt vid återseendet, men så finns det ett par undantag, den här till exempel! Jag mindes den som en rätt usel film som i princip var hur seg som helst hela tiden och som ”bara” ägnade sig åt utstuderat våld hela tiden. När jag återsåg den idag kunde jag konstatera att det faktiskt inte alls är särskilt mycket explicit våld i den, man luras nog att minnas mer än vad som faktiskt förekommer. Däremot var filmen fortfarande seg och ganska så förutsägbar. Huruvida detta beror på att jag trots allt har stora delar av filmen i bakhuvudet eller inte ska jag låta vara osagt. Jag kunde dock se en lite större bild av händelseförloppet den här gången. Jämförelser med annan människohandel, prostitution och sexindustrin är tydliga och det är väl det som gör filmen till vad den är kanske. Det finns helt klart en sensmoral inblandad även om narrativet är vad man kan förvänta sig av en film producerad i USA. – 6/10

Köp den på CDON
Hyr den på Lovefilm