On Wings of Eagles
Regi: Andrew V. McLaglen
1986
Drama
När Ayatollah Khomeini tar over Iran utbryter kaoset. EDS, som är ett
stort dataföretag och utför arbete i Iran, evakuerar sin personal, men i sista
stund får två av dem order om att lämna flygplatsen och inställa sig hos den
lokale domaren Dadgar. Utan någon egentlig rättegång blir de kastade i fängelse
med en borgenssumma på smått fantastiska tretton millioner dollar, vilket
saknar motstycke i den iransk/amerikanska historien. Företagsägaren Ross Perot
(Richard Crenna) påbörjar genast arbetet med att få sina medarbetare frigivna,
men när alla diplomatiska vägar misslyckats finns det inget alternativ kvar än
att frita dem med våld! Han anlitar därför den pensionerade överste Arthur
”Bull” Simmons (Burt Lancaster) för att sköta uppdraget. Ett uppdrag som inte
visar sig vara lika lätt i praktiken som i teorin.
Redan från början står det helt
klart att byråkrati kommer att vara en viktig del av filmens handling. Det är
också självklart hur det kommer att gå i slutändan och således egentligen inte
särskilt spännande. Målet kommer att nås, det vet man, dock är det inte helt
självklart vilka omvägar man måste gå eller vilka åtgärder som måste vidtas för
att lyckas med operationen, helt lätt går det inte! Jag hamnade själv i en
tankevurpa, eller kanske snarare en medveten drift med mig själv när Richard
Crenna tillkänna ger at han kommer att ta till alla medel för att få ut
sin personal ur Iran, skicka in John
Rambo…
Nu får man väl ta filmen något
värdigare än så och det var på intet sätt någon seriös tanke heller, bara en reflektion
över att det faktiskt är just Richard Crenna som spelar Överste Trautman, den enda som John Rambo egentligen litar på och
kallar för vän i filmerna om honom. Tänk vilka tankar som kan formuleras på en
tiondels sekund…
Nåja, trots att filmen har ett
ganska tydligt mål, och att man vet vad som kommer att hända, finns det en
ganska tät stämning i den i alla fall, man känner med karaktärerna och det
framstår som fullständigt klart att man inte ska kombinera religion och
politik. Det senare är förstås min personliga uppfattning, men jag känner
faktiskt att jag får lite medhåll här. Filmen, eller miniserien som det
faktiskt är, är inte särskilt objektiv i detta avseende och behandlar Iran på
samma sätt som de behandlar Amerika i filmen, nästan i alla fall – som den
store Satan! Det är helt klart en fördömande filmatisering och väldigt
amerikansk i sin framläggning.
Man får dock lite funderingar
över smaklösheten ibland. Två amerikanska fångar och medarbetare ganska högt
upp i företagstoppen är så viktiga att få ut ur fängelset och landet att det är
värt att offra hur många iranier som helst för ändamålet. Ingen särskilt
smickrande människosyn tycker jag. Blir det mer rätt att bete sig som fienden
bara för att fienden gör det?
De kulturella skillnaderna mellan
länderna är enorma och det är alltid intressant att se hur sådant gestaltas.
Det handlar alltså egentligen inte bara om en fritagningsoperation eller om hur
fångarna har det i fängelset där de spärrats in eller den byråkrati som jag
nämnde tidigare. Religiös fanatism är en stor del av filmen och visst är det
märkligt att vän plötsligt kan bli fiende, som genom att bara knäppa med
fingrarna.
Som en parantes kan nämnas att
man också kommenterar och kritiserar USA i filmen och då kanske i synnerhet
vilket respekt krigsveteranerna egentligen förtjänar, men inte får i samhället
och där hittar man ännu en koppling till Rambo
faktiskt, eller för den delen The Park
is Mine med Tommy Lee Jones.
Burt Lancaster gör väl en
roll värdig honom på många sätt men jag tycker det ser lite fånigt ut att han
måste ha på sig den där mössan nästan i varje scen, han ser mer ut som en
inbrottstjuv än någon annat och det var väl inte riktigt meningen? Det blir i
vart fall inte särskilt trovärdigt när alla ska föreställa affärsmän. Hur som
helst så nominerades miniserien till en Emmy för bästa miniserie och det tycker
jag var synnerligen välförtjänt. Det är gott om ansikten man känner igen men
inte nödvändigtvis kan kombinera med ett namn och det är en god underhållning
på dryga tre timmar!
