Recension: Peter Pan - 1953



Peter Pan
Regi: Clyde Geromi, Wilfred Jackson, Hamilton Luske
1953
Animerad

När man blir vuxen slutar man också att tro på de underbara sagor man som liten tar för sanning. Detta är precis vad som är på väg att hända Lena som ska tillbringa sista natten i barnkammaren. Men hon har ett trumfkort, hon har något som tillhör Peter Pan – hans skugga och han bara måste komma för att hämta den! När han får höra hur det är fatt tar han med sig både Lena och hennes två bröder till landet ingenstans. Där börjar ett äventyr de sent ska glömma…

Disneys klassiker är nästan alltid underhållande, tårdrypande rörande och fantastiskt välgjorda! Den här filmen från 1953 är en av de minst underhållande jag har sett av klassikerna faktiskt. Jag vill verkligen inte vara negativ men den håller inte riktigt samma standard som många av de andra filmerna. Den är onekligen välgjord, det råder ingen tvekan om det. Men historien är tämligen ointressant och man förmår inte beröra på samma sätt som man brukar. Det är helt enkelt ingen Pinocchio!

Den är gjord i en Disney-era där musik var väldigt viktigt. Det är således lite musikal över den och det är något som jag har aningen svårt för i Disneyklassikerna, jag har inget emot musikaler annars! Jag vet inte riktigt vad som gör det, det kan vara att varken musiken eller texterna i regel är så fyndiga som man kan förvänta sig dem. Det hör förstås till saken att jag envisas med att se dem på svenska. Kanske blir det en annan sak på engelska trots allt?









Men det är inte bara detta som gör filmen till en besvikelse för mig. Det är som sagt själva historien som är ointressant. Den är förstås bland det mest klassiska som finns och som vuxen kan man lätt dra paralleller och metaforer till uppväxten. Det är inte det att man glömmer sagorna när man blir äldre, det är helt enkelt också så att fantasin slutar att flöda på samma sätt som när vi var barn för många av oss. Peter Pan är pojken som vägrar att bli vuxen. Det resulterar i en drömvärld där han kan göra precis vad han vill. Sagan var väl förresten förebild när Michael Jackson skapade sin nöjesranch Neverland för många år sedan. Jag förstår symboliken!

Som en av Disneys klassiker, nummer 14 i ordningen, är det naturligtvis ofrånkomligt att den ska vara med i filmsamlingen, men det är mest för syns skull!

5/10

Bilder: © Disney