Recension: The Lost Boys 3: The Thirst



The Lost Boys är en av de där filmerna som alla alltid verkar tycka är hur bra som helst vare sig det handlar om nostalgiska skäl eller inte. När den fick en uppföljare 21 år senare var det många som satte näsan i vädret och menade att man minsann inte kunde göra en uppföljare till en film av en sådan dignitet och förvänta sig att den skulle bli värdig originalet. För min egen del måste jag erkänna att jag hade mina tvivel kring det hela och att jag i skrivandets stund inte har särskilt många minnen från upplevelsen heller. Hur som helst så behöver man inte vara särskilt bekant med del två i serien för att kunna förstå handlingen i den här. Det finns väl något enstaka tillfällen då man önskar att man kom ihåg tvåan med mer precision men oftast inte. Jag klarar mig bra med att bara minnas att jag inte gillade tvåan något nämnvärt. Däremot refererar trean vid ett par tillfällen till den första filmen på ett sätt som jag gillar. Det känns lite som om Corey Feldman, som står listad även som exekutiv producent, vill göra någon form av hommage till sin bortgångne vän och kollega Corey Haim, som medverkade i den första filmen, men det kan å andra sidan vara jag som överanalyserar igen. Hur som helst så gillar jag referenserna. Och det finns flera saker som är underhållande med filmen, till exempel så ser det riktigt bra ut när vampyrerna dör. Det finns också en och annan överraskning i själva historien, även om man knappt kan tro det, för initialt är det verkligen ett bedrövligt manus. Det är inte förrän filmen kommit igång som det blir mer och mer underhållande faktiskt. Tyvärr är skådespeleriet under all kritik från de flesta håll och jag måste konstatera att nästan alla medverkande spelar skjortan av Corey Feldman som spelar över å det grövsta i nästan varenda scen. 

5/10