Battle: Los Angeles - 2011 - det här tilltalade inte mig alls!

Man ska inte blanda ihop den här filmen med den katastrofala Battle of Los Angeles. Eller varför inte egentligen, den här överhypade science fiction film är faktiskt inte mycket bättre än den som försöker sälja sig själv med ett snarlikt namn. Jag har inga som helst minnen av Battle of Los Angeles (och det säger väl en del om kvaliteterna), bara ett nedklottrat betyg. Enbart baserat på detta måste jag alltså inta ställningen att den här faktiskt är den bättre filmen av de två. Men det säger inte mycket, maken till rörig och skakig, ristig, hoppig film får man leta efter. Det dröjer nästan ända fram till slutet innan vi får någon som helst emotionell koppling till karaktärerna. Annars fanns det helt klart potential, ingen särskilt nyskapande handling kanske men ett högt tempo och invaderande utomjordingar är ju alltid trevligt. Det lilla man lyckas se i allt hoppande och skakande ser rätt bra ut, och då menar jag förstår den invaderande styrkan. Det är på tok för mycket pang-pang och springa runt och skjuta hela tiden. Nej, det här tilltalade inte mig alls! 

3/10 

Paranormal Activity 2

Det här är egentligen en film jag borde ha sett för länge sedan med tanke på hur bra och effektiv jag tyckte att den första filmen var. Men av olika anledningar har det inte blivit så, det finns för mycket att se och för få timmar att göra det på och så är det bara… När jag nyligen trots allt införskaffade den lovade jag mig själv att den inte skulle bli liggande länge och det löftet lyckades jag infria. Att det man överkurs att införskaffa den på högupplöst blu-ray var väl egentligen min tanke, men för blygsamma 49 spänn kunde jag inte hålla mig och faktum är att toppkvaliteten faktiskt förhöjde upplevelsen. Den här filmen är gjord som om den vore filmad med en HD-kamera, det nämns till och med i filmen. Följaktligen hade den förlorat på att ses på något annat format! Allt det där är förstås bara ordbajseri även om det ligger något i det, filmen i sig var lite av en väntad besvikelse faktiskt. Det var ganska klart att det inte skulle gå att komma i närheten av första filmen. Det är inte nytt och fräscht längre och man känner verkligen igen sig. Trots detta är det en ganska effektiv film som inte skäms för sig. Den når kanske inte upp till sin föregångare men det är ändå helt klart en potent spökfilm som klarar att hålla nerverna på helspänn i väntan på den oundvikliga upplösningen. 

6/10

Recension: Försvunnen - Ny Svensk Thriller!

Försvunnen

Regi: Mattias Olsson, Henrik JP Åkesson

2001

Thriller

Malin håller på att flytta. Hon har efter en familjetragedi bestämt sig för att åka långt bort för att börja om igen. Hastigt ger hon sig iväg mot sin destination och litar blint på att hennes GPS ska guida henne till målet. Men när en mystisk bil börjar förfölja henne kommer hon snart på villovägar. Efter en natt på ett motell, en sömnlös natt, träffar hon oväntat den mystiska bilföraren som börjar pratar med henne. Hon behåller sitt lugn och håller distansen till honom men han ger sig inte. Han ger henne värdefulla tips om hur hon ska komma tillbaka på rätt väg igen. Men efter en sömnlös natt är hon inte i stånd att köra så länge och svänger av vägen för att få sig några minuter sömn/vila. När hon vaknar är hon instängd i en källare…

Först av allt är det bara att konstatera att det här inte är en film som uppfinner något nytt. Allt är tämligen klassiska ingredienser i filmer som Wrong Turn, The Hills Have Eyes, norska Rovdyr och några till där en ensam ung kvinna eller en grupp ungdomar kommer på villovägar och hamnar i ett, åtminstone fiktivt, helvete!

Men även om det inte finns något nytt i den här filmen finns det ändå ett visst mått av spänning och det är kul att det äntligen kommer en svensk film med ett sådant här tema att räkna med. Det finns ju en hel del skogsmiljöer i Sverige och gör man det på rätt sätt kan faktiskt skog vara ganska skrämmande. Man vet aldrig vad som döljer sig bortom nästa träd.

Men ska sanningen fram hade jag inte riktigt förväntat mig en sådan här film. Jag hade mina tankar inställda på en miniserie i stil med Graven eller Morden, mycket tack vara Kjell Bergqvists medverkan förstås. Fråga mig inte varför, jag förknippar inte honom med den rollen han spelade där mer än något annat. Men det var väl något med omslaget och filmens titel kanske.

  

Men även om jag blev överraskad över att det inte var en utredande thriller ut istället en film med skräcktema nästan blev jag inte besviken. Kjelle gör en fantastisk insats och så även Sofia Ledarp i den ledande kvinnliga huvudrollen. Det verkar inte som om det finns några svårigheter alls att gestalta de olika karaktärerna. Jag kan väl inte klaga på Björn Kjellman heller men hans roll är mindre och inte lika viktig heller.

Men främst blir jag imponerad av regidebutanterna Mattias Olsson och Henrik JP Åkesson som lyckas göra en så pass spännande och intressant film utan så mycket extra lull lull. Det är inte mycket som behövs. Det är som sagt i skogen det mesta och det bästa utspelas. Det är miljöernas skådespeleri och det behövs inte mycket när musiken gör halva jobbet. Trots detta är det verkligen inte over-the-top och det finns ingen tendens att bli parodiskt eller liknande. Möjligen skulle man kunna ha en åsikt om tempot i filmen som lutar åt det långsammare slaget och möjligen skulle man vilja ha en något utförligare förklaring i slutet. Men galningar finns det gott om och de behöver väl egentligen ingen ursäkt för att roa sig på andra bekostnad, även om detta innebär ond bråd död!

Bilder: © Anagram Produktion AB & Trossfilm AB     

7 Days aka Les 7 Jours Du Talion - 2010 - Våldtäkt och mord!

In English Below

7 Days

Aka: Les 7 Jours Du Talion

Regi: Daniel Grau

2010

Thriller/Horror/Drama

Dr. Bruno Hamel och hans fru ser deras åttaåriga dotter gå iväg helt på egen hand. Det är det sista de ser av henne, åtminstone i livet. Hon hittas ett par dagar senare våldtagen och mördad! Hennes föräldrar blir utom sig av sorg och börjar skylla tragedin på varandra. De skulle ha sett efter henne och de skulle ha gjort både det ena och det andra. Ett par dagar senare har polisen funnit en misstänkt gärningsman, det är rent av mycket troligt att han begått brottet då DNA matchar perfekt. Rättegången anses bli en formalitet men det räcker inte för Dr. Hamel. Han letar upp en avskild plats där han kan vara ostörd och anlitar ett par småskurkar för att den misstänkte gärningsmannen ska kunna kidnappas från polisens förvar och placeras i hans lilla tortyrkammare…

Jag hade hört en del åsikter om den här franskatalade kanadensiska filmen och jag beslöt att kolla in den själv. De flesta verkade gilla den och anse den vara en stark film. Det sades att det den skulle vara full av frånstötande tortyrscener och på omslaget kan man säga att Saw skulle vara rena barnleken jämfört med denna. Temat och sammanhanget i vilken filmen utspelar sig är naturligtvis fruktansvärt. Jag kan inte tänka mig något som skulle vara värre än att förlora ett barn och sedan hitta det våldtaget och mördat av en pedofil. Och handlingen trycker verkligen på föräldrarnas sorgearbete, åtminstone till en början. Jag kände väldigt starkt med karaktärerna och det var en mycket välspelad och välregisserad film.

Den tunga atmosfären bibehålls genom hela filmen men blir lite tjatig efter ett tag. Det händer inte tillräckligt mycket för att man ska hålla intresset uppe hela tiden. Visst, där finns ett par tortyrscener som verkligen kryper under skinnet på en men de varar inte särskilt länge. Det mesta av tiden ligger pedofilen blödande på golvet och blir inte utsatt för någonting egentligen. Han har förstås ont och vrider sig i smärtor men inget mer. Jag inser förstås att filmen egentligen inte handlar om det utan om pappan, om hans egen inomboende kamp. Men jag önskar ändå att tortyrscenerna var lite starkare, det är ju trots allt någon form av skräckfilm.

Men pappans – Dr. Hamels, nedåtgående spiral till dekadensen är intressant men tyvärr inte variationsrik nog. Han sitter och dricker öl, eller vad det nu är han dricker, och blir mer och mer galen. Det finns en hel del filosofiska tankar om vad som egentligen är rätt och fel. Kommer hans dotter att komma tillbaka om han dödar gärningsmannen och kommer det att ge honom sinnesfrid? Jag tycker inte att filmen levererar några egentligen svar till gåtan utan det är upp till oss att söka efter svaret inom oss själva. Jag gillar det hos en film, att åskådaren själv får möjligheten att tolka vad som egentligen är rätt och fel.

Självklart hittar man den klassiska kontrasten mellan rationellt tänkande och emotioner. Och jag tror att var och en av oss skulle vilja hämnas våra nära och kära rent känslomässigt. De flesta människor verkar dock ha en spärr som hindrar dem. Man kommer att tänka på klichéer som ”sjunk inte ner till deras nivå” eller ” det är inte värt det”. Jag vet inte om det är värt det eller inte, om känslan av hämnd överstiger att ha en annan människas liv på sitt samvete.

Men det är i alla fall en ganska underhållande film. Den är bra porträtterad av både skådespelare och regissör men med lite för lite variation och lite för lågt tempo för att bli riktigt bra.

7 Days

Aka: Les 7 Jours Du Talion

Director: Daniel Grau

2010

Thriller/Horror/Drama

Dr. Bruno Hamel and his wife see their 8-year old daughter walking off on her own. That’s the last they see of her, at least while she’s still alive. She’s found a couple of days later raped and murdered! Her parents loose themselves with grief and start to blame each other for the terrible crime. They should have looked after her and they should have done this or that. A few days go by and the police find a person likely to have committed the crime, very likely even. The DNA matches and the trial should be over very quickly. But that’s not enough for Dr. Hamel. He finds a place where he can be undisturbed and hires a couple of thugs to bring him the prime suspect into his little torture chamber…

I’ve heard a few opinions about this French spoken Canadian movie and I decided I’d check it out myself. Most of the comments about it were positive and most of them claimed this to be a very strong movie. It was said to be full of very hard to watch torture scenes and the cover even claims Saw is child’s play in comparison. Well… The theme and context of the movie is truly horrible. I can’t think of anything worse than losing your child and then finding her raped and killed by a crazy pedophile. And the plot emphasizes on the grief and how to get over such a tragedy at first. I felt very strong with the characters and I thought it was very nicely acted and directed.

The movie keeps the dense atmosphere throughout but becomes rather tedious after a while. There’s not enough happening for it to be interesting. Sure, there are a couple of torture scenes that really gets to you but there’s not many and they don’t last but long. Most of the time the pedophile just lay on the blood bleeding without being assaulted at all, in pain of course. But I realize that this film isn’t really about torture and is more or less a portrait of the father, but I would have liked if it was a little stronger torture wise as well. After all it is sort of  a horror movie.

But the descending of the father – Dr. Hamel, into madness is quite interesting but it’s not varies enough. He sits and drinks his beer, or whatever it is he’s drinking all the time, and loses his mind. There’s a lot of philosophy about what’s right and what’s wrong. If killing the perpetrator would bring his daughter back or bring him peace? I don’t think the film brings any answer to the riddle and that it’s up to you and me to find out for ourselves. I like that in a movie. The viewer should be able to make his own mind up about what’s right or wrong.

Of course there’s some classic contrast between rational thinking and emotional feelings. And I think each and every one of us would like to avenge our loved ones emotionally. But most people have blocks preventing this and clichés like “don’t sink down to their lever” or “It’s not worth it” comes to mind. I still wonder if it’s worth it or not. If the satisfaction of vengeance justify having another person’s life on the conscious.

The bottom line is that I found it somewhat entertaining. It was rather nicely portrayed by the actors and the director but it was too slow and not enough variation to it.