Recension: Försvunnen - Ny Svensk Thriller!

Försvunnen

Regi: Mattias Olsson, Henrik JP Åkesson

2001

Thriller

Malin håller på att flytta. Hon har efter en familjetragedi bestämt sig för att åka långt bort för att börja om igen. Hastigt ger hon sig iväg mot sin destination och litar blint på att hennes GPS ska guida henne till målet. Men när en mystisk bil börjar förfölja henne kommer hon snart på villovägar. Efter en natt på ett motell, en sömnlös natt, träffar hon oväntat den mystiska bilföraren som börjar pratar med henne. Hon behåller sitt lugn och håller distansen till honom men han ger sig inte. Han ger henne värdefulla tips om hur hon ska komma tillbaka på rätt väg igen. Men efter en sömnlös natt är hon inte i stånd att köra så länge och svänger av vägen för att få sig några minuter sömn/vila. När hon vaknar är hon instängd i en källare…

Först av allt är det bara att konstatera att det här inte är en film som uppfinner något nytt. Allt är tämligen klassiska ingredienser i filmer som Wrong Turn, The Hills Have Eyes, norska Rovdyr och några till där en ensam ung kvinna eller en grupp ungdomar kommer på villovägar och hamnar i ett, åtminstone fiktivt, helvete!

Men även om det inte finns något nytt i den här filmen finns det ändå ett visst mått av spänning och det är kul att det äntligen kommer en svensk film med ett sådant här tema att räkna med. Det finns ju en hel del skogsmiljöer i Sverige och gör man det på rätt sätt kan faktiskt skog vara ganska skrämmande. Man vet aldrig vad som döljer sig bortom nästa träd.

Men ska sanningen fram hade jag inte riktigt förväntat mig en sådan här film. Jag hade mina tankar inställda på en miniserie i stil med Graven eller Morden, mycket tack vara Kjell Bergqvists medverkan förstås. Fråga mig inte varför, jag förknippar inte honom med den rollen han spelade där mer än något annat. Men det var väl något med omslaget och filmens titel kanske.

  

Men även om jag blev överraskad över att det inte var en utredande thriller ut istället en film med skräcktema nästan blev jag inte besviken. Kjelle gör en fantastisk insats och så även Sofia Ledarp i den ledande kvinnliga huvudrollen. Det verkar inte som om det finns några svårigheter alls att gestalta de olika karaktärerna. Jag kan väl inte klaga på Björn Kjellman heller men hans roll är mindre och inte lika viktig heller.

Men främst blir jag imponerad av regidebutanterna Mattias Olsson och Henrik JP Åkesson som lyckas göra en så pass spännande och intressant film utan så mycket extra lull lull. Det är inte mycket som behövs. Det är som sagt i skogen det mesta och det bästa utspelas. Det är miljöernas skådespeleri och det behövs inte mycket när musiken gör halva jobbet. Trots detta är det verkligen inte over-the-top och det finns ingen tendens att bli parodiskt eller liknande. Möjligen skulle man kunna ha en åsikt om tempot i filmen som lutar åt det långsammare slaget och möjligen skulle man vilja ha en något utförligare förklaring i slutet. Men galningar finns det gott om och de behöver väl egentligen ingen ursäkt för att roa sig på andra bekostnad, även om detta innebär ond bråd död!

Bilder: © Anagram Produktion AB & Trossfilm AB