Jag har haft denna liggande ett bra tag men liksom inte
riktigt haft lust och ork att se den. Så är det ibland, man ser fram emot att
se saker och ting men kan inte riktigt ta tag i att börja. Nu var det dock dags
och jag ångrar inte att jag äntligen såg den! Det är förvisso inte den film jag
var övertygad om att det skulle vara. Den befinner sig längre från skräckgenren
och närmare drama än vad jag trodde. Det behöver i sig inte vara någon nackdel,
snarare tvärtom många gånger. Det är nämligen så att flera av de så kallade
skräckfilmerna är så repeterande inom sin genre att det blir tröttsamt. Man
behöver något mer om man ska gå igång och det få man här.
Redan under inledningsscenerna var jag såld. Jag vet inte
vad det var som gjorde det men filmen blir bara oerhört intressant med en gång.
Jag gillar i och för sig ballett som konstart och eftersom stora delar av
filmen och även inledningen består av detta är det kanske inte så konstigt att
jag blir lockad.
Men det är inte bara dans. För även om det är en
betydande ingrediens är det egentigen det minsta filmen handlar om. Att
dansösen Nina Sayers, som spelas av Natalie
Portman, är villig att göra nästan vad som helst för att få dansa
dubbelrollen som den vita och den svarta svanen i svansjön är betydligt
viktigare. Hur hon förändras genom hela filmen och från början är hur timid och
skör som helst för att sedan besegra sig själv inför besättningen av rollen som
den svarta svanen. Man kan faktiskt säga att hon är beredd att gå över lik för
att nå sitt mål.
Det är egentligen essensen av filmen om man frågar mig.
Själva kampen mot målet, hur mycket man egentligen är beredd att offra för att
nå sina mål. Är man beredd att offra sin egen hälsa för att göra en enda
fantastisk och oklanderligt föreställning? Är man beredd att offra alla som
står i ens väg? Jag förenklar givetvis här. Det finns mycket fler vinklar ön
vad som gör sig möjligt att lägga ut i text utan att det blir långrandigt. Men
vi kan väl sammanfatta det som så att Nina Sayers är en oerhört intressant
karaktär och att Natalie Portman gör
en fantastisk rollprestation! Hon fick dessutom en Oscar för rollen.
Därmed inte sagt att övriga skådespelare, som till
exempel Mila Kunis ligger långt
efter. Hon har visserligen inte samma ok av progression över sig men jag vågar
påstå att även hon är helt fantastisk! Dessutom medverkar Winona Ryder i en mindre roll och Vincent Cassel som ballettregissören. Det är helt oklanderligt över
hela linjen.
Däremot tycker jag att det är lite svårt att hänga med i
vad som verkligen händer ibland. Det är inte helt självklart om det rör sig om
hallucinationer, metaforer eller sanning. Sannolikt är det en kombination av
alltihop men i vilken utsträckning är svårt att säga. Det är väl egentligen det
enda jag har emot filmen, att symboliken inte alltid är självklar. Och betänk
att detta kommer från någon som allt som oftast förespråkar klurigheter. Det är
naturligtvis en svår balansgång och det är omöjligt att blidka alla.
8/10
