Recension: The Crawling Eye



Jag visste naturligtvis att den här filmen hade en hel del år på nacken. Men jag brukar å andra sidan gilla äldre science fiction filmer. Inte för att de brukar vara särskilt välgjorda eller originella utan för att de brukar ha en viss charm och framställa framtiden eller liknande på ett, så här med facit i hand, fantasifullt sätt. Det här man väl delvis gjort här också och man har blandat in ett monster från yttre rymden (eller var det nu kommer ifrån) som ser ut ungefär som vad DVD omslaget skvallrar om. Det är lite för dåligt och taffligt gjort för att charmen ska fungera fullt ut. Och det är lite för ointressant för att det ska finnas ett egentligt underhållsvärde också! På många sätt är det en tidstypisk film där rädslan för kommunism känns tydlig men det når som sagt inte riktigt ända fram. Är man inte fanatiskt intresserad av antingen monsterfilm eller science fiction från den här tidperioden kan man lika gärna hoppa över den här! 

4/10

Batman Begins - 2005 - En totalt misslyckad film!



Batman Begins
Regi: Christopher Nolan
2005
Action

Som pojke bevittnar den unge Bruce Wayne hur hans föräldrar skjuts ned av en rånare. Besatt av tanken på hämnd växer han upp men genom ödets nyck förvägras han sin hämnd och någon annan mördar hans föräldrars mördare. I sökandet efter sig själv flyr den unge Bruce till östern och introduceras av Henri Ducard, som lär honom att inte frukta något, till den uråldriga ninjasekt som leds av den mystiske Ra’s Al Ghul. Sektens syfte är att säkerställa rättvisan och anser sig stå över både lagar och barmhärtighet. När det står klart för den unge Bruce att sekten anser att hans hemstad Gotham inte längre klarar av att överleva korruptionen och att brottsligheten är på alldeles för hög nivå, måste han ge sig tillbaka hem för att skydda staden. Han tror på en räddning av stadens dekadans och förfall trots att sekten inte delar hans åsikt och anser att staden måste förstöras till varje pris.

Det här är ett lysande exempel på att trots bländande namn i rollistan; Christian Bale som Bruce Wayne/Batman, Michael Caine som Alfred, Gary Oldman som Gordon, Liam Neeson, Rutger Hauer, Katie Holmes och Morgan Freeman så faller den här filmen pladask! Borta är all charm som serietidningen hade och kvar är, i bästa fall, en ganska ordinär actionfilm utan själ.

Jag tillhör inte dem som brukar jämföra med litterära förlagor och berättelserna behöver inte följa dessa till punkt och pricka, men det här är ju löjligt. Visserligen stämmer de mest centrala omständigheterna in i händelseförloppet men man har hittat på en mycket stor del, kanske för att kunna skapa en så spektakulär film som möjligt. Detta stör mig dock inte så mycket, det är mycket värre att man gjort filmen allt för allvarlig och försökt att skapa en verklig hjälte, Batman är inte verklig utan en seriehjälte och bör gestaltas som en sån. Framförallt när historien är ganska fånig och absolut inte kan tas på allvar.

Som titeln antyder behandlar filmen till stor del den tidiga tiden av batmans utveckling, detta innebär att seriehjälten egentligen inte dyker upp på allvar förrän framåt slutet av filmen. Fram till dess fokuseras det på Bruce Wayne och att se på hur han långsamt utvecklas för att sedan bemästra allt på kort tid är ganska trist.

Men om man tittar på de visuella effekterna då? Personligen tycker jag att de är ganska trista men trovärdiga och ska man prompt placera batman i verkligheten är det helt rätt väg att gå. Dessutom ser det modernt ut och det passar kanske den yngre delen av publiken bäst. En del av rekvisitan passar också bra in i filmen, såsom batmans speciella kaststjärnor. Däremot är Batmobilen helt misslyckad och ser snarare ut som en militär stridsenhet än något annat. Även skurken i filmen (för någonstans fanns väl en ärkeskurk?) är fruktansvärt anonym och gör inte rättvisa åt någon av de klassiska, karismatiska skurkarna.

En totalt misslyckad film!

Recension: We Own the Night



Jag har väl egentligen ingen speciell koll på Joaquin Pheonix, mer än att jag imponerades av honom i filmen om Johnny Cashs liv – Walk the Line. Här imponeras jag i liknande utsträckning och det är helt klart att han spelar skjortan av både Mark Wahlberg och Robert Duvall, den senare blev jag ganska besviken på faktiskt. Inte för att han gör en dålig prestation utan för att jag vet att han kan så mycket bättre! Fast att spela en dedikerad polis kanske inte är någon direkt utmaning för honom. Känslorna vi som åskådare måste konfronteras med sträcker sig från medömkan och deltagande till ilska och frustration. Det är en ganska naken historia som berättas och den berättas utan krusiduller. Det finns inget direkt underhållande våld i filmen, det är inte den typen av film, och det som faktiskt visas är ganska sparsamt. Men man känner med huvudpersonerna och deras frustration ändå! Eller kanske tack vara att man inte får en massa sökta actionscener nerkörda i halsen. Jag gillar det här – mycket! 

8/10