Regi: Marcus Dunstan
Horror
För en tid sedan sammanställde
jag en lista över de 16 bästauppföljarna. Hade jag väntat tills idag hade den här filmen inkluderats
bland dem! Topplistor är alltid färskvara och man vet aldrig vad framtiden har
i sitt sköte. Men alldeles utan topplista eller ej är det här en riktigt bra
film! Jag kan inte säga att jag minns så där jättemycket från The Collector, mer än att det var någon
maskbeklädd galning som bröt sig in i ett hus och sedan med sina snillrika
fällor tog livet av familjen som bodde där. Om någon överlevde eller inte minns
jag inte.
Den här tag steget ett steg
längre på många sätt. Dels är det till en början rena slakten och det handlar
inte om enstaka offer. Här är det närmaste samma slaktfrekvens som i slutet av Braindead! Det är innovativt dödande
och mycket cynisk humor! En och annan kliché slinker igenom men det gör inte så
mycket, det stör inte helheten.
Men filmen håller inte samma höga
frekvent när det gäller offer hela tiden, vilken är tur för jag tror att vi
skulle bli ganska trötta på filmen om det mördades lika många människor per
minut som det gör i inledningen. Det hade blivit ett blodbad utan dess like, så
mycket är säkert!
Tempot förändras en smula och
spänningsmomenten tar över. Det är fortfarande ett ganska högt tempo får man
säga men det är inte riktigt på samma sätt. Det handlar inte hela tiden om att
döda så många som möjligt på samma gång. Fällorna är kvar men den här gånger
bryter sig inte samlaren in i ett hus. Den här gången är det de som jagar honom
som bryter sig in där han håller till. De tvingar den hittills enda som har
lyckats undkomma honom att leda dem till hans hemvist och de tar sig in för att
rädda en ung kvinna från samlarens klor. Det så sådär kan jag avslöja. Det var
väl i och för sig ingen större hemlighet.
Några av teamet kommer ganska
snart underfund med att samlaren inte är någon man leker med. Han har hela
huset fullt av fällor och han är beredd på dem. Det blir en katt och råtta lek
där man till slut inte är säker på vem som jagar vem. Men en sak är säker, om
man efter den första filmen inte var riktigt säker på vad samlaren egentligen
samlade på så får man svar på sin undran här! Det är tämligen makabert skulle jag
vilja påstå!
Jämförelser med Saw- och Hostelserierna är slående och liksom första filmen kan man blanda
in lite People Under the Stairs i
cocktailen. Jag gillade filmen skarpt och anser att den har precis det som en
underhållande film ska ha. Samma regissör har gjort båda delarna och det börjar
för en viss kontinuitet. Det känns som att det finns utrymmer för fler filmer
dessutom – och jag hoppas faktiskt på det!
8/10
Länkar till svenska webbutiker:
