Julias Ögon – 2010 – Aka: Julia’s Eyes, Los Ojos de Julia

Som brukligt är står det ett kändisnamn i jättebokstäver högst upp på omslaget. Guillermo del Toro lär vara ett säljande namn men så väldigt mycket med filmen att göra har han nog inte. Han står listad som en av en hel radda producenter på Imdb men ett känt namn är han onekligen. Filmen är istället regisserad av Guillem Morales som jag inte känner till så mycket om. Han är också inblandad i författandet av manuset och jag tycker det är ett ganska smart manus faktiskt.

Det hela handlar om tvillingarna Sara och Julia. De lider båda av en ögonsjukdom som gör att deras syn blir allt sämre tills de slutligen är helt blinda. När man hittar Sara hängd i källaren känner Julia att allt inte står rätt till. Det kan omöjligt vara ett självmord som polisen vill ha det till. Hon startar sina egna undersökningar och hittar både ledtrådar som kan leda henne till mördaren och information hon egentligen inte vill veta. I jakten på mördaren blir dessutom hennes ögon sämre och sämre tills hon är helt blind. Det enda som kan rädda hennes syn är en operation, men någon vill inte att operationen ska lyckas, mannen som mördade hennes syster.

När man läser handlingen får man likadana vibbar som man får att själva filmen. Hade den varit gjord i Italien på sjuttiotalet hade den utan tvekan räknats som en av de stora giallifilmerna idag. Nu är det istället en spansk film anno 2010. För mig spelar det ingen roll men det finns die hard fans därute som inte kan rucka på de mest stereotypa gialliprinciperna. Trams säger jag! Det här är lika mycket komplicerad mordgåta med en långsökt lösning som sjuttiotalsfilmerna från Italien – om inte mer!

Det finns ledtrådar som förvirrar oss och det finns också en osäkerhet om hur det egentligen hänger ihop. Visst finns det klichéer i filmen men jag ser dem inte på ett negativt sätt. Snarare är de hommage till äldre filmer eller genren i stort och jag tror att fans av genren både kommer att känna igen dem och gilla dem. Det finns ett visst underhållningsvärde i att allting är så typiskt som möjligt.

Ett grepp som jag gillar väldigt mycket är att i och med att Julia syn blir sämre desto mindre få vi också se. Under tiden som Julia har en bindel för ögonen får vi till exempel inte se ett enda ansikte. Vem som helst kan vara mördaren och vi, liksom Julia, har bara rösten att gå efter. Människorna är osynliga! Det är inte så komplicerat som det låter, det är helt enkelt filmat så att vi inte få se några ansikten och det är gjort på ett smart sätt. Jag gillar det som sagt skarpt!

Det är en fantastiskt spännande film med bra skådepelare och ett spännande manus. Det märks knappt att filmen är nästan två timmar lång och även om jag inte blev totalöverraskad av slutet så finns det helt klart tillfällen där jag inte riktigt hade väntat mig ett sådant händelseflöde.

9/10

Game of Thrones – Ännu en succéserie från HBO!

Jag har inte skrivit något här på ett tag, i varje fall inte publicerat något, och det finns en anledning till det. Det är nämligen så att jag ar fastnat i min blu-ray box med Game of Thrones första och andra säsong. Enligt CDON är det en box med total speltid av 1098 minuter, alltså styvt 18 timmar. Jag plöjde den på ett par tre dagar så Ni förstår att jag var hooked! Redan efter första avsnittet visste jag att det här var en serie jag skulle älska. Jag gillar filmer/serier som utspelar sig i ett fantasifullt rike, gärna med drakar trollkarlar och barbarer. Den här serien har inget av det…

I alla fall inte till en början. Det är nämligen inte en fantasyserie, det är snarare en äventyrsserie om man prompt ska etikettera den. Den utspelar sig dock i en svunnen tid och i en annan värld. Det är svärd och yxor som gäller men några egentliga barbarer står inte att finna. Det är en historia som egentligen handlar precis om det som det låter som. Vi har ett antal olika klaner som alla, nästa i alla fall, konspirerar för att få sitta på järntronen, att bli kung över de sju rikena.

Till en början kunde jag inte riktigt klura ut vilken – om någon – av klanerna som skulle stå för det goda. Det brukar ju på något sätt stå mellan det onda och det goda i sådana här berättelser. Det verkade bara finnas onda, eller kallt beräknande individer, som enbart ser till sitt eget bästa. Och i en drömvärld konspirerar så bra att de kan tillskansa sig en del av makten. Är man inte kung får man påverka denna att ta beslut som gagnar den egna agendan.

Vi får följa de olika grupperna en stund i taget och det är en helt perfekt redigerad serie. Man märker knappt när det skiftar fokus från en handling till en annan även om det borde göra det. De skiljer sig både när det gäller miljöer och människor så klart, men ändå är det skarvar som man inte tänker på och det gör det hela väldigt spännande. Man har ingen aning om vad som kommer att hända och eftersom det är HBO som ligger bakom har man tagit utsvängarna. Man värjer inte för någonting, varken för vildsint incestuös sex eller brutala köttsår i närbild. Man kan inte vara säker på vem som överlever och vem som inte gör det. Huvudrollsinnehavare kan plötsligt få ett svärd genom kroppen eller bli lemlästad av en fiende. Det är faktiskt flera gånger man drar efter andan när det gäller den här seriens brutalitet när det gäller sex och våld.

Det är också en serie som är fylld med cynism och genompyrd med falskt smicker och inställsamhet. Det är förstås ingen humor i vanlig bemärkelse men jag finner set ändå oerhört underhållande att lyssna på hur man hotar och konspirerar genom att vara överdrivet artig i alla situationer. Spelet som pågår bakom maktens officiella tronrum är kanske det som är den här seriens innersta essens och det är ju också seriens namn.

Rekommenderas å det varmaste och om ett par dagar har jag även tillgång till seriens tredje säsong. Det innebär förstås en ny rapport…

Stay tuned!