Som brukligt är står det ett kändisnamn i jättebokstäver
högst upp på omslaget. Guillermo del
Toro lär vara ett säljande namn men så väldigt mycket med filmen att göra
har han nog inte. Han står listad som en av en hel radda producenter på Imdb
men ett känt namn är han onekligen. Filmen är istället regisserad av Guillem Morales som jag inte känner
till så mycket om. Han är också inblandad i författandet av manuset och jag
tycker det är ett ganska smart manus faktiskt.
Det hela handlar om tvillingarna Sara och Julia. De lider
båda av en ögonsjukdom som gör att deras syn blir allt sämre tills de slutligen
är helt blinda. När man hittar Sara hängd i källaren känner Julia att allt inte
står rätt till. Det kan omöjligt vara ett självmord som polisen vill ha det
till. Hon startar sina egna undersökningar och hittar både ledtrådar som kan
leda henne till mördaren och information hon egentligen inte vill veta. I jakten
på mördaren blir dessutom hennes ögon sämre och sämre tills hon är helt blind.
Det enda som kan rädda hennes syn är en operation, men någon vill inte att
operationen ska lyckas, mannen som mördade hennes syster.
När man läser handlingen får man likadana vibbar som man
får att själva filmen. Hade den varit gjord i Italien på sjuttiotalet hade den
utan tvekan räknats som en av de stora giallifilmerna idag. Nu är det istället
en spansk film anno 2010. För mig spelar det ingen roll men det finns die hard
fans därute som inte kan rucka på de mest stereotypa gialliprinciperna. Trams
säger jag! Det här är lika mycket komplicerad mordgåta med en långsökt lösning
som sjuttiotalsfilmerna från Italien – om inte mer!
Det finns ledtrådar som förvirrar oss och det finns också
en osäkerhet om hur det egentligen hänger ihop. Visst finns det klichéer i
filmen men jag ser dem inte på ett negativt sätt. Snarare är de hommage till
äldre filmer eller genren i stort och jag tror att fans av genren både kommer
att känna igen dem och gilla dem. Det finns ett visst underhållningsvärde i att
allting är så typiskt som möjligt.
Ett grepp som jag gillar väldigt mycket är att i och med att
Julia syn blir sämre desto mindre få vi också se. Under tiden som Julia har en
bindel för ögonen får vi till exempel inte se ett enda ansikte. Vem som helst
kan vara mördaren och vi, liksom Julia, har bara rösten att gå efter.
Människorna är osynliga! Det är inte så komplicerat som det låter, det är helt
enkelt filmat så att vi inte få se några ansikten och det är gjort på ett smart
sätt. Jag gillar det som sagt skarpt!
Det är en fantastiskt spännande film med bra skådepelare
och ett spännande manus. Det märks knappt att filmen är nästan två timmar lång
och även om jag inte blev totalöverraskad av slutet så finns det helt klart
tillfällen där jag inte riktigt hade väntat mig ett sådant händelseflöde.
9/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar