Julias Ögon – 2010 – Aka: Julia’s Eyes, Los Ojos de Julia


Som brukligt är står det ett kändisnamn i jättebokstäver högst upp på omslaget. Guillermo del Toro lär vara ett säljande namn men så väldigt mycket med filmen att göra har han nog inte. Han står listad som en av en hel radda producenter på Imdb men ett känt namn är han onekligen. Filmen är istället regisserad av Guillem Morales som jag inte känner till så mycket om. Han är också inblandad i författandet av manuset och jag tycker det är ett ganska smart manus faktiskt.




Det hela handlar om tvillingarna Sara och Julia. De lider båda av en ögonsjukdom som gör att deras syn blir allt sämre tills de slutligen är helt blinda. När man hittar Sara hängd i källaren känner Julia att allt inte står rätt till. Det kan omöjligt vara ett självmord som polisen vill ha det till. Hon startar sina egna undersökningar och hittar både ledtrådar som kan leda henne till mördaren och information hon egentligen inte vill veta. I jakten på mördaren blir dessutom hennes ögon sämre och sämre tills hon är helt blind. Det enda som kan rädda hennes syn är en operation, men någon vill inte att operationen ska lyckas, mannen som mördade hennes syster.

När man läser handlingen får man likadana vibbar som man får att själva filmen. Hade den varit gjord i Italien på sjuttiotalet hade den utan tvekan räknats som en av de stora giallifilmerna idag. Nu är det istället en spansk film anno 2010. För mig spelar det ingen roll men det finns die hard fans därute som inte kan rucka på de mest stereotypa gialliprinciperna. Trams säger jag! Det här är lika mycket komplicerad mordgåta med en långsökt lösning som sjuttiotalsfilmerna från Italien – om inte mer!




Det finns ledtrådar som förvirrar oss och det finns också en osäkerhet om hur det egentligen hänger ihop. Visst finns det klichéer i filmen men jag ser dem inte på ett negativt sätt. Snarare är de hommage till äldre filmer eller genren i stort och jag tror att fans av genren både kommer att känna igen dem och gilla dem. Det finns ett visst underhållningsvärde i att allting är så typiskt som möjligt.

Ett grepp som jag gillar väldigt mycket är att i och med att Julia syn blir sämre desto mindre få vi också se. Under tiden som Julia har en bindel för ögonen får vi till exempel inte se ett enda ansikte. Vem som helst kan vara mördaren och vi, liksom Julia, har bara rösten att gå efter. Människorna är osynliga! Det är inte så komplicerat som det låter, det är helt enkelt filmat så att vi inte få se några ansikten och det är gjort på ett smart sätt. Jag gillar det som sagt skarpt!




Det är en fantastiskt spännande film med bra skådepelare och ett spännande manus. Det märks knappt att filmen är nästan två timmar lång och även om jag inte blev totalöverraskad av slutet så finns det helt klart tillfällen där jag inte riktigt hade väntat mig ett sådant händelseflöde.

9/10