Recension: Jean Rollins - RAPE OF THE VAMPIRE - 1968

I recensionen benämner jag det här som min andra film av Jean Rollin. Det är förstås fortfarande sant men min erfarenhet av honom som filmskapare har sedan recensionen skrevs utökats till många fler filmer!

Rape of the Vampire

Regi: Jean Rollin

1968

Drama

En tvådelad sammanhängande historia som börjar med fyra systrar som är övertygade om att de är tvåhundra år gamla vampyrer och psykoanalytiker som försöker övertyga dem om så inte är fallet. Det fortsätter sedan med vampyrernas drottning, som har förmågan att återuppväcka de döda, galna vetenskapsmän och seanser.

Egentligen skulle man kunna nöja sig med att tillskriva den här filmen tre epitet: magnifikt vackert svart-vitt foto, strålande musikval och enastående berättarteknik. Det skulle kunna räcka för det är precis vad den här filmen handlar om. Det är ingen speciellt utpräglad handling, faktum är att det knappast finns någon handling alls under stora delar av filmen, det finna bara ett utsökt kameraarbete som förvisso gör filmen särdeles fascinerande och intressant. Detta förstärks av den briljanta musiken, som både kan vara fasansfullt irriterande och följsamt vacker. Det viktiga är att den följer bilderna till punkt och pricka och förstärker således synintrycken!

                                            

Från början var filmen tydligen bara ca trettio minuter lång och bestod endast av det som numera är först akten av historien. Dock blev uppdragsgivarna så imponerade av Rollins visioner att han fick i uppdrag att förlänga filmen från den ursprungliga kortfilmen till en riktig långfilm. Man kan förstås se skillnader mellan den första och den andra akten, i synnerhet vad gäller handling efter som den är mer eller mindre frånvarande från den andra akten, men båda delarna är väldigt vackra betraktelser. Visst kan man tycka att den första halvtimmen överglänser vad som komma skall, för ska sanningen fram är det i denna del som nackdelarna med filmen kommer fram. Den blir något för lång och det blir lite väl obegripligt framåt slutet.

Men vad det handlar om är som sagt var inte det viktigaste här, utan snarare hur det handlar om det. Man får känslan av att man befinner sig i en mycket äldre film än vad det faktiskt är frågan om och man är heller inte helt säker på vad som verkligen händer eller inte många gånger. Filmen har en drömsk aura över sig och den är heller inte sedan att ta ut svängarna med lite hederlig surrealism. Det finns några erotiska undertoner här och var, men jag är inte en tillräckligt god kännare av Rollin för att kunna göra en adekvat bedömning om de är representativa eller inte. Det här är bara min andra film av Jean Rollin, men jag kan lova er att det kommer att bli många många fler vad det lider!

Men även om jag inte kan göra en adekvat bedömning av huruvida den här filmen är representativ för Jean Rollins filmskapande eller inte, kan jag använda min ytterst begränsade erfarenhet (Fascination) som referensram och konstatera att jag älskar det här. Erotiska undertoner blandat med sadistiska scener, drömska landskapspanoreringar och karaktärer som kanske inte hör hemma i den verkliga världen är verkligen något som tilltalar mig!

Recension: Realityskräckisen - MY LITTLE EYE - 2002

My Litte Eye

Regi: Marc Evans

2002

Horror

Skriven av: Linda snöberg

Fem personer ansöker om att få vara med i ett program där dom skall bli filmade dygnet runt, instängda och isolerade för omvärlden i 6 månader och vinnaren går där ifrån med en miljon. Det finns lite regler som måste följas för att allt ska funka. En är att om en lämnar huset så förlorar alla, detta blir det ultimata testet.  Vad är det för en mörk hemlighet med huset? När sen Dannys älskade farmor dör, vad kommer han att göra då? Stanna för att vinna pengarna eller gå ut för att vara med på begravningen?

Filmen börjar i slutet då det bara är en vecka kvar i huset.

Jag tycker att detta är en bra film, därför att vi missar all den där karaktärs inledning och vi hoppar rakt in i historien. Jag gillar speciellt när deras bakgrunder kommer ifatt dem och biter dem i arslet, mycket effektfullt. Ett exempel på detta är när en tjej berättar om en unge som hon kände som mördade sina föräldrar med en hammare och redan nästa dag vaknar hon själv upp med en blodig hammare bredvid sig i sängen.

Saker blir alltmer otäcka ju längre in i filmen man kommer och när de börjar fundera på exakt vad de har gått med på, när de skrev på kontraktet är ruggigt bra. Filmen är inspelad på ett sådant sätt att det känns väldigt verkligt. Allt byggs upp perfekt och de sista 30 minuterna av filmen är verkligen otäcka.

En av de första grejorna jag märkte var hur den var regisserad. Evan använde sig av samma koncept som man gör i Big Brother för att skapa de olika sinnesstämningarna och att hålla publiken fängslad vid funderingar på vem som ligger bakom tävlingen. Detta skapar en obskyr och mystisk atmosfär genom nästan hela filmen.

Musiken var en del av höjdpunkterna i filmen, det hjälpte verkligen till att skapa den effektfulla stämningen, atmosfären och mystiken.

Ska man se några nackdelar med filmen så får det bli det att skådespelarna kunde ju ha varit bättre.