Hittade nedanstående dokument bland min handlingar också tyckte att det var välformulerat nog att hamna på bloggen också. Tidigare har jag postat det på forumet om jag inte är helt fel ute. Men som sagt, varför inte här?
---
Det finns naturligtvis ett flertal sätt att förhålla sig till detta på. Jag kommer här att kortfattat beskriva hur jag personligen brukar gå till väga och vad jag, i dessa fall, anser vara synnerligen viktigt att lägga fokus på.
För det första måste man vara på det klara med vad en recension egentligen är. Definitionen kritisk granskning duger gott, vilket alltså innebär att de som ägnar sig åt detta är en sorts kritiker. Kritik, oavsett om ordet upplevs med negativ klang eller ej, kan dock lika gärna vara uppskattande till sin natur som det omvända. Det är alltså kritikerns uppgift att tycka, till skillnad från den redovisande innebörden av ett referat.
Vad ska man då tycka om?
Men i de allra flesta sammanhang räcker det inte med att enbart tycka. Dina läsare vill förstås ha reda på vad det är du tycker om, vilket således innebär att du behöver, antingen integrera en beskrivning av vad du tycker om i själva recensionstexten, eller specificera mer separat vad recensionen avser. Personligen tycker jag detta bästa sättet att åstadkomma detta är att inleda med en kortfattad synopsis, som tillsammans med annan väsentlig information agerar vägledande för läsaren.
En annan viktig sak är såklart vilken den tilltänka målgruppen är. Att skriva onödigt byråkratiskt och invecklat om målgruppen antas bestå av barn i 7-10 årsåldern är ganska dumt om man vill bli läst och förstådd på det sätt man avser. Likadant är det förstås i det omvända fallet, i en akademisk uppsats förutsätter man viss förkunskap och läsförståelse hos mottagaren och behöver således inte gå in i detalj på sådant som man redan förutsätts kunna eller veta.
Slutligen är det såklart viktigt att vara konsekvent i sitt skrivande och att under lång tid förmedla åsikter som är förenliga med varandra. Att skapa en egen stil eller nisch är självklart ett sätt att, om inte bli uppmärksammad, bli ihågkommen om man gör det på ett framgångsrikt sätt. Det kan vara att man enbart skriver om vissa företeelser och således blir en expert på just det området. Det kan också vara att man begagnar sig av ett sådant språkbruk att det är svårt att låta bli att förstå vem som skrivit recensionen för vana läsare.
---
Det finns naturligtvis ett flertal sätt att förhålla sig till detta på. Jag kommer här att kortfattat beskriva hur jag personligen brukar gå till väga och vad jag, i dessa fall, anser vara synnerligen viktigt att lägga fokus på.
För det första måste man vara på det klara med vad en recension egentligen är. Definitionen kritisk granskning duger gott, vilket alltså innebär att de som ägnar sig åt detta är en sorts kritiker. Kritik, oavsett om ordet upplevs med negativ klang eller ej, kan dock lika gärna vara uppskattande till sin natur som det omvända. Det är alltså kritikerns uppgift att tycka, till skillnad från den redovisande innebörden av ett referat.
Vad ska man då tycka om?
Det är naturligtvis en smaksak hur man lägger fram det men jag hävdar å det bestämdaste att verkets intention är en oerhört viktig plattform att luta sig mot. Att man inte med hundra procents säkerhet kan veta den ursprungliga intention är naturligtvis ett dilemma och det är där recensentens erfarenhet och kunskap kommer in i bilden. Det är här man måste lära sig att dra paralleller med andra verk som kan anses vara relevanta i sammanhanget. Referensverken är i stort sett konstanta även om det naturligtvis tillkommer några nya då och då och i olika sammanhang. Problemet, eller kanske snarare utmaningen, ligger i att isolera de beståndsdelar som är intressanta i sammanhanget för att kunna göra en adekvat bedömning av vilka jämförelsegrunder som kan anses vara relevanta.
Men i de allra flesta sammanhang räcker det inte med att enbart tycka. Dina läsare vill förstås ha reda på vad det är du tycker om, vilket således innebär att du behöver, antingen integrera en beskrivning av vad du tycker om i själva recensionstexten, eller specificera mer separat vad recensionen avser. Personligen tycker jag detta bästa sättet att åstadkomma detta är att inleda med en kortfattad synopsis, som tillsammans med annan väsentlig information agerar vägledande för läsaren.
En annan viktig sak är såklart vilken den tilltänka målgruppen är. Att skriva onödigt byråkratiskt och invecklat om målgruppen antas bestå av barn i 7-10 årsåldern är ganska dumt om man vill bli läst och förstådd på det sätt man avser. Likadant är det förstås i det omvända fallet, i en akademisk uppsats förutsätter man viss förkunskap och läsförståelse hos mottagaren och behöver således inte gå in i detalj på sådant som man redan förutsätts kunna eller veta.
Slutligen är det såklart viktigt att vara konsekvent i sitt skrivande och att under lång tid förmedla åsikter som är förenliga med varandra. Att skapa en egen stil eller nisch är självklart ett sätt att, om inte bli uppmärksammad, bli ihågkommen om man gör det på ett framgångsrikt sätt. Det kan vara att man enbart skriver om vissa företeelser och således blir en expert på just det området. Det kan också vara att man begagnar sig av ett sådant språkbruk att det är svårt att låta bli att förstå vem som skrivit recensionen för vana läsare.
