Recension: The Holy Mountain - 1973

The Holy Mountain

Regi: Alejandro Jodorowsky

1973

Drama/Fantasy/Äventyr

Vi får följa en Jesus-liknande figur (Horácio Salinas) genom olika bisarra och groteska scener fyllda med massor av religiös symbolism. Han träffar på en mystisk guide (Alejandro Jodorowsky) som tycks vara allvetande och denne introducerar honom i sin tur för ytterliggare märkliga människor. Det är dessa sju, som var och en representerar en planet, som tillsammans med guiden och huvudpersonen ger sig ut för att söka det heliga berget. En plats för att nå insikt, absolut makt och odödlighet.

Det är svårt att skriva en mer utförlig handling om denna film. Mest på grund av det faktum att jag inte är helt säker på vad den handlar om. Till en början känns det nästan bara som löst sammansatta scener som egentligen inte bildar någon historia. Trots detta känner man sig dock fångad av filmen, man undrar om man kommer att förstå den och om Jodorowsky gett oss några ledtrådar längs vägen eller inte.

Efter ungefär en halvtimme ändrar filmen karaktär och går in i andra episoden kan man säga. Vår huvudfigur, som refereras till som tjuven, har träffat på den mystiske guiden som frågar honom om han vill ha guld. Självklart är tjuven intresserad av detta och genom diverse metoder tillverkar också denne alchemist-guide guld av tjuven bajs. Denna episod är enligt mig den mest underhållande och kanske framförallt för den introduktion av de andra karaktärerna som följer. Denna presentation kantas även den av symbolik men även av paradoxer och rena absurditeter. När den är klar känner man dock att åtminstone ett par av de frågetecken som uppkom i filmens första del har rättats ut, i alla fall till hälften.

Filmens tredje del tar oss med på den både själsliga och fysiska vandringen deltagarna måste genomgå för att nå sitt mål – det heliga berget. Vilka uppoffringar de måste göra genom att både göra sig av med sina tillhörigheter och förmögenheter samt även de kroppsliga delar som kan vara till hinder för vägen till odödlighet. Det här är enligt mig filmens mest nihilistiska del och andemeningen, enligt mitt sätt att se det, är att verkligheten bara är en illusion.

Jag skulle tro att den som gillar David Lynch obegripliga filmer även gillar det här ytterst surrealistiska guldkornet! Själv tycker jag filmen är bra, mycket bra till och med, utan att för den sakens skull vara riktigt säker på varför. Det är en film som får en att fundera, den saken är klar!

Recension: El Topo - 1970

El Topo

Regi: Alejandro Jodorowsky

1970

Western

Revolvermannen El Topo (Alejandro Jodorowsky) Rider tillsammans med sin nakna son genom öknen. De kommer så småningom till en liten by där invånarna har blivit massakrerade av ett banditgäng, samma banditer håller också några av de överlevande fångna i närheten, där de roar sig med att förnedra och tortera dem. El Topo kommer till undsättning och dödar banditerna, lämnar sin sjuåriga son i händerna på munkarna och rider tillbaka in i öknen med kvinnan han räddade, till sin son skriker han att han aldrig ska vara beroende av någon. Hon förmår honom att ge sig ut på ett uppdrag, nämligen att besegra de fyra mästarna det vill säga farliga revolvermän som har sin hemvist i öknen. För var och en av mästarna får El Topo ny insikt vilket hjälper honom i det fortsatta utförandet. Även en mystisk kvinna i svart ansluter sig till dem men båda kvinnorna lämnar så småningom honom sårad bakom sig. Slutligen vaknar El Topo upp i underjorden och får i uppdrag att befria innevånarna som befinner sig där, det är figurer som efter att ha varit instängda under så lång tid att de blivit så inavlade att många av dem har groteska deformiteter.

Det här är den andra filmen av Jodorowsky som jag ser och visst finns det många likheter med hans senare The Holy Mountain. Dels så har historierna en liknande struktur rent berättarmässigt, det är uppdelat i delar där varje del visserligen inte är en naturlig avslutning men i alla fall en annan historia, en del av huvudhistorien skulle man kunna säga. Det är episodberättande och symbolismen är också påtaglig. Vad beträffar helhetsintrycket och vad filmen egentligen handlar om är nog upp till var och en att komma underfund med. För min personliga del anser jag att det finns många metafysiska och intressanta kopplingar som inte försvinner ur medvetandet bara för att filmen tar slut. Nej, det här är en sån film som man har nytta av länge, man kan fundera på detaljer hur länge som helst efter att eftertexterna rullat klart, eller för den delen på en övergripande mening och kanske rent av om Jodorowsky tänkte sig likheter mellan El Topo och en religiös frälsare.

                     

Skådespelarmässigt är filmen inte lika imponerande men det var väl å andra sidan ingen överraskning heller. Det är helt enkelt inte ekvilibristiskt skådespeleri man är ute efter i en sån här film utan snarare eftertanke av det slag som jag behandlade i stycket här ovan. Dock förekommer det en hel del närgående våld som torde tillfredställa den mest hårdhudade effektälskare. Det vill säga om man inte är ute efter underhållningsvåld i bästa splatterstil. För här handlar det snarare om att förstärka själva historien och skulle man drista sig till att jämföra med några spaghettiwesterns skulle de flesta nog stå sig slätt i jämförelse i alla fall just i det här avseendet.

Allt som allt är det här en av de märkligaste filmerna jag har sett, även om jag inte riktigt finner att den något upp till samma status som The Holy Mountain. Jag har dock fått intrycket att många tycker den här balanserar precis lagom på gränsen medan The Holy Mountain gick ett eller två steg för långt, jag kan inte hålla med om det även om jag inte har några svårigheter att förstå resonemanget.

Mina Starkaste rekommendationer!