Toad Road – 2012 – Hallucinogent knarkande!

När jag först började titta på den här filmen från 2012 tolkade jag nog dess handling lite mer bokstavligt än vad den visade sig vara. Netflix berättade att en tjej och en kille följde en stig mot en av helvetets sju portar. Lite mer bokstavligt i alla fall. Strax tänkte jag att det handlar för stås om ett metaforsiskt helvete eftersom karaktärerna i filmen knappast kan betraktas som något annat än helgalna knarkare. De provar allt de kommer över och så vitt jag förstår handlar det om den ena snedtändningen efter den andra. Det är faktiskt häpnadsväckande vilken fantasi man kan ha för att bli hög eller ha ”lite kul”. Jag har aldrig sett något liknande i det avseendet. Många filmer kan skildra knarkträsket men inte så in i helvete sjukt som denna!

Men det saknas något. Det är inte medryckande och länge känns det som att man lika gärna kan somna ifrån skiten istället för att offra sin värdefulla tid på den. Och jag vet inte heller varför med en dåres envishet fortsatte att titta på den. Det är faktiskt en ganska ointressant, för att inte säga rörig, historia.

Men till slut, mitt i knarkångorna, börjar man i alla fall beröra det som jag från början hoppades på. I någon semimetaforisk stil skildras förfallet in i det definitiva vansinnet. Den där stigen som de skulle hitta börjar plötsligt beträdas och portarna – eller grindarna – mot helvetet avhandlas en efter en. Jag säger grindarna för att ”gates” översätts bättre på det sättet i det här fallet. Varför får ni se när ni ser filmen!

Den är inte så läng, runt 75 minuter men det är full tillräckligt. Visserligen blir den lite intressantare framåt slutet men det är fortfarande något rörigt knarkande och, som jag sa tidigare, semimetaforiskt eller kvasirealistiskt i bästa fall och när den är slut är jag banne mig inte kritiker till att tala om vad själva andemeningen var. Jag kan tänka mig att filmen har sin publik men man måste nog vara beredd på något väldigt speciellt om man ska kunna uppskatta den. Efter att ha tagit mig igenom hela är jag fortfarande inte säker men känner mig diplomatisk. Jag skulle hellre fria än fälla.

4/10