Jag undrar hur många filmer det egentligen är som bär det
här namnet? Det måste vara en hel del men så är det också ett synnerligen
intressant ämne det här med det mänskliga psyket. I just den här filmen handlar
det om en nykomling som kommer till mentalsjukhuset för att praktisera. Undan
för undan märker han att allt inte står rätt till och när han föreslår
förändringar blir det kalla handen. När flera mord på personalen sker dras han
in i en härva där man inte kan vara sker å någonting, inte ens sig själv. Ingen
går att lita på och hans syner av en liten pojke som irrar omkring på sjukhuset
blir allt starkare. Han upptäcker också en anförvant i cell 44 på avdelningen
för de allra sjukaste och farligaste patienterna. Det är här alla svaren finns
men hur ska man få fram dem ur den slipade patienten?
Faktiskt är det här en ganska spännande film! Det faktum
att min gamla favorit Lance Henriksen
medverkar i en mindre roll som sjukhusets chefspsykolog eller vad det heter,
gör det hela heller inte sämre. Det finns hela tiden en spänning och en misstro
mot vilka det egentligen är som är de sjuka, de intagna eller personalen.
Kanske finns det inga helt friska människor alls i filmen?
Men tyvärr har jag numera sett lite för många filmer med
twists av just det slaget – att man inte kan vara säker på vem som är frisk
eller inte, att jag inte blir direkt överraskad av resultatet i slutändan.
Faktum är att jag såg det ganska tydligt långt innan filmen var slut även om
man förstås aldrig är helt säker på sin sak. Tråkigt men sant! Det är dock en
film som duger att ses och det är underhållade 90 minuter. Lite tappar den
framåt slutet när allt blir allt för uppenbart och till slut avslöjas. Varför
kan man inte göra lite mer komplicerade slut än de allra enklaste?
6/10
