Mammuth
Regi: Gustave de Kervern, Benoît Delépine
Drama/Komedi
2010
När Serge
Pilardose pensioneras fortsätter livet inte riktigt som han hade tänkt sig. Han
känner sig vilsen och bortkommen och får ingenting gjort när han inte kan
arbeta.Och ännu värre blir det när det visar sig att hans pension inte kan
betals ut eftersom hans aknar vissa papper och intyg från sitt långa arbetsliv.
Han har slidrig varit sjuk och har arbetat hela sitt liv från sexton års ålder.
Han är inte bra på vardagssysslyor som att handla mat eller fixa småsaker i
hemmet. Så vad ska han göra? Hans fru säger åt honom att han måste fixa de
saknade pappren, så han tar sin motorcykel för att ta sig till de gamla företag
som har haft honom som anställd under åren. Men gamla minnen, som kanske helst
skulle förbli glömda, dyker upp – blodiga minnen…
Filmen berättar egentligen två historier, den ena är full
av cynism medan den andra är sorgen och hjärtskärande. Den första, uppenbara,
historien handlar förstås om pensionen. Serge tvingas in i en situation som han
inte vet något om. Till och med ett telefonsamtal från en mobiltelefon är en
stor sak för honom. Det är inte lätt att tvingas in i pensionen, han kan inte
ens handla matvaror och han är en riktig mammut, en gammal varelse som inte
förstår dagens värld. Kanske är det delvis detta som titeln anspelar på men det
finns helt klart mer eller andra förklaringar. Öppningsscenerna är fulla av
briljant cynism som är väldigt underhållande. Hans gamla arbetskamrater som
arbetat med honom i tio års tid ger honom ett pussel som avskedspresent och
alla omständigheter är fantastiskt berättande! Serge håller ihop men det här är
bara början, han accepterar och gör sitt bästa men det blir inte så bra.
Cynismen fortsätter när han inte
har rätt papper för att få ut rätt pension. Det är inte lätt att bli använd, sedan
förbrukad och slutligen bortkastad och det är lite av sensmoralen i filmen
verkar det som. Ingen ska behöva bli behandlad så, men ändå är det ofta så det
fungerar. Den socialpolitiska kommentaren har uttalats många gånger förr, till
och med i kommersiella actionfilmer som First
Blood. Man kan också nämna The Park
is Mine men i båda fallen handlar det om krigsveteraner, inte pensionerade
slaktare. Det är egentligen ingen skillnad, pensionärer har varit med att bygga
upp samhället och vi borde enbart vara tacksamma – punkt!
Den andra storyn handlar om varför Serge har tillbringat så mycket tid med att arbeta, vad han hela
sitt liv har försökt att glömma eller åtminstone förtränga. Jag tyckte det var
lite för mycket av detta och den andra cyniska historien om de saknade pappren
mycket intressantare och mer underhållande. Det är ingen nödvändighet att
analysera Serge på djupet, saker och ting är som de är och det skulle man bara
kunna acceptera enligt min åsikt. Men allt det där är mindre problem som
egentligen inte påverkar att det här är en mycket bra film! En mycket
underhållande sådan med en perfekt Gerard
Deperdieu i huvudrollen. Han är helt fantastisk och jag har svårt för att
tro att någon annan skulle klara rollen med en sådan bravur!