Dead
Silence
Regi:
James Wan
2007
Horror
Den lokala legenden i den lilla staden Ravens Fair handlar om en
buktalare som fortfarande är närvarande många år efter sin död. Man tror också
verkligen på att det är hon som ligger bakom en mängd mystiska dödsfall, på i
och utanför staden, genom årens lopp. Jamie (Ryan Kwanten) som lyckats komma
därifrån får en dag ett paket levererat utanför dörren, ingen avsändare finns
att finna på paketet som innehåller en buktalardocka vid namn Billy. Genast
minns han de gamla legenderna och det skrämmande godnattsagor han hörde som
barn, det dröjer heller inte länge innan hans fru dör en våldsam död och han
själv anklagas för mordet. Det finns bara en sak att göra, konfrontera sin
rädsla, återvända till sin födelsestad och söka efter svaren…
En på många sätt ganska bra
och effektiv film, den är faktiskt mycket spännande en stor del av tiden och
det märks att unge James Wan, som kanske är mest känd för att ha gjort Saw, behärskar så stora delar av
filmskapandets konst, trots sin ringa ålder. Man kan hitta referenser till både
gamla klassiker från femtiotalet samt mer stämningsfulla verk av till exempel
Mario Bava gömda i filmen. Så förskräckligt gömda kanske de inte är förstås,
snarare är de ganska ytliga och är man någorlunda bevandrad i genren upptäcker
man en hel redan vid första anblicken.
Detta hindrar ju förstås inte
att det är effektivt och att man lyckats göra den där buktalardockan
synnerligen skrämmande, jag tror det framförallt är för att man lyckats så bra
med ögonen. Den ser lite diabolisk ut och man känner att man inte riktigt vet
när det ska börja leva igen, synnerligen suggestivt berättat. Man kan heller
inte klaga på det visuella, skuggor och ljussättning är i absolut toppklass
medan man under stundom kan gnälla lite på lite livlöst skådespeleri och
oinspirerad regi som känns lite slarvig emellanåt. Inget som stör helheten så
otroligt mycket i och för sig, men jag tyckte det var tillräckligt för att vara
nödvändigt att nämna.
Akilleshälen är sålunda
manuset, även om själva historien även den visar potential. Den känns lite
slarvig hoptejpad på sina ställen och det känns som man inte riktigt tänkt
igenom alla lösa ändar som bildas efter hand, ändamålet helgar inte medlet i
det har fallet och det här drar tyvärr ned filmen från att ha kunnat blivit
riktigt riktigt bra till de medelmåttigas stora skara.
Ska man drista sig till att
jämföra med något får jag nog störst vibbar av Darkness Falls, som jag dock
tycker fått oförtjänt dåligt rykte från många håll. Jag tycker mig också se en
viss inspiration hämtar från The Woman
in Black (1989) och de allra effektivaste skrämselscenerna påminner mig faktiskt
mest om denna fantastiska film.
Avslutningsvis spår jag en
ljus framtid för James Wan, kan han bara lära sig att jobba med ordentligt
välskrivna manus tror jag han kan gå hur långt som helst. Han har ju framtiden
för sig och borde kunna leverera åtminstone ett par framtida klassiker under
sin karriär. Den som lever får se, men jag tänker i alla fall följa hans
filmande framöver med stort intresse!