Alien from the deep - 1989 - Har jag sett sämre skådisar?

Alien from the deep

Regi: Antonio Margheriti

1989

Horror/Sci-Fi

Jane (Marina Giulia Cavalli) och hennes kameraman Lee (Robert Marius) tar sig för en Greenpeaceliknande organisations räkning till en ö i stilla havet för att undersöka företaget E-Chem’s förehavanden. Det visar sig snart att företagets elproduktion bara är en front och att det de egentligen sysslar med på ön är atomavfallshantering, de skickar helt enkelt resterna rakt ned i öns vulkan. Denna aktivitet gör att vulkanen börjar få ett eget liv och när bubblan till slut spricker och vulkanen erupterar väcks ett fasansfullt och uråldrigt monster till liv.

Frågan är om jag någonsin sett sämre skådisar än i den här filmen. Självklart överdriver jag och självklart har jag det, men bra är de då rakt inte. Få undantag finns, men man får väl säga att Daniel Bosch och den mer kända Charles Napier är strået vassare än sina kollegor.

Som titeln antyder har den här filmen lånat eller stulit en hel del från Ridley Scotts Alien, dock kan man säga att titeln utlovar mer än den orkar hålla då mer än halva filmen handlar om något helt annat än en varelse från yttre rymden. Det fokuseras mycket på kampen mot det multinationella företag som dumpar radioaktivt avfall ner i vulkanen och den kamp som en Greenpeaceliknande organisation för mot företaget.

När man väl får se det beryktade ”monstret” upptäcker man att det tycks vara skapat av många andra olika filmmonster från tidigare filmer. Man ser till exempel spår från filmerna critters, moontrap och naturligtvis tidigare nämnda alien. Det utomjordiska monstret är dessutom gjort i levande metal som på grund av de enorma energiavfallen som dumpats i vulkanen på nåt sätt blivit levande. Ingenstans är filmen spännande eller intressant men bitvis är den väldigt rolig, åtminstone om man som jag är ett stort fan av genren.

Största behållningen av den här filmen är inte att se den utan att hitta den billigt och äga den!

Bekännelsen - 2001 - Trevlig svensk TV-deckare!

Tv-film från 2001 som faktiskt lyckas förvånansvärt bra att problematisera kring ett mord, eller rättare sagt om efterdyningarna. Filmen tar upp ämnen som nepotism, då gärningsmannen för hjälp av svågern för att skaffa undan liket och utredningen försvåras också av pappan som är polis. Jag vet inte om jag kan säga att det finna någon direkt sensmoral i filmen utom möjligen, aja baja, slår du ihjäl någon får då stå ditt kast och till slut ta ditt straff annars kommer du att gå under av dåligt samvete. Men det är bra skådespel och en intressant idé! Det är inte okänt för oss – publiken hur det hela har gått till, men inom filmens värld, det vill säga de inblandade, missförstår varandra ganska rejält, ljuger och håller inne med sanningen i olika sammanhang så det till slut blir ohållbart att hålla dådet hemligt. Klart underhållande för stunden i alla fall! 

6/10

Recension: The Last Airbender

The Last Airbender – Frågan är varför jag hade så höga förväntningar på den här? Det är en film gjord och skriven av M. Night Shyalaman, som visserligen gjort ett par hyggliga filmer tidigare i karriären men som jag på det hela taget anser vara en smula överskattad. Här är det egentligen frågan om ett fantasyäventyr och även om det inte direkt är trolldom inblandat så är det i alla fall krafter nog att kontrollera naturens fyra element som är huvudtanken med filmen. Shyalaman gör det lätt för sig och använder en story som gjort om och om igen förut, det är de goda mot de onda och svårare än så är det faktiskt inte. Det blir lite  för svart och vitt och de visuella effekterna som man kan tänka sig av en film som denna är inte heller särskilt imponerande tycker jag. På det hela taget är det väl hyggligt, men mer blir det aldrig. Sevärt en gång och intressant just för att det är lite fantasifulla miljöer, men inte så mycket mer – tyvärr! 

6/10