Jag har drivit Fanatisk Film sedan 2004, åtminstone i sin nuvarande form, och jag har aldrig räknat mig som en bloggare. Bloggandet som företeelse har, för mig, kommit betydligt senare. Självklart har det funnits kända bloggare hur länge som helst men ”var mans egendom” blev inte bloggarna så tidigt.
Nu skriver var och varannan filmintresserad person på sin egen blogg och bara för att man har en sajt – en domän, är man inte unik längre. Alla gör sina röster kända och det finns stora ambitioner där ute. Jag själv har försökt utveckla mig så gott det går, flera bloggar har kommit och gått, sådana som jag har haft som komplement till sajten, för jag räknar fortfarande inte Fanatisk Film som blogg utan sajt oavsett vad andra refererar till den som. Jag anser mig befinna mig någonstans mellan de professionella kritikerna och amatörbloggarna. Man märker rätt stor skillnad på upplägg och språkbruk mot de glada amatörerna medan det inte finns tid att hålla på med det på heltid såsom de professionella skribenterna kan göra.
Att skriva det här strider definitivt mot jantelagen, men jag tycker nog att jag gör ett mycket bättre jobb än de flesta andra på marknaden. Jag försöker att undvika subjektivt betygsättande och utgår inte ifrån mina förutfattade meningar, om jag inte först tydlig framhåller det, när jag skriver om något. Att hålla sina personliga åsikter isär från verkliga fakta är något som oerhört många skribenter har oerhört svårt för och som många gånger stör mig.
Men ska man blogga så ska man tycka, ska man recensera så ska man tycka och jag tycker att jag gör det väldigt bra. Jag blir en smula irriterad när andra lyckas nå ut på ett sätt som jag inte tycker att de förtjänar bara för att de är högljudda och att folk dessutom går på det är än mer beklämmande.
Nu skriver var och varannan filmintresserad person på sin egen blogg och bara för att man har en sajt – en domän, är man inte unik längre. Alla gör sina röster kända och det finns stora ambitioner där ute. Jag själv har försökt utveckla mig så gott det går, flera bloggar har kommit och gått, sådana som jag har haft som komplement till sajten, för jag räknar fortfarande inte Fanatisk Film som blogg utan sajt oavsett vad andra refererar till den som. Jag anser mig befinna mig någonstans mellan de professionella kritikerna och amatörbloggarna. Man märker rätt stor skillnad på upplägg och språkbruk mot de glada amatörerna medan det inte finns tid att hålla på med det på heltid såsom de professionella skribenterna kan göra.
Att skriva det här strider definitivt mot jantelagen, men jag tycker nog att jag gör ett mycket bättre jobb än de flesta andra på marknaden. Jag försöker att undvika subjektivt betygsättande och utgår inte ifrån mina förutfattade meningar, om jag inte först tydlig framhåller det, när jag skriver om något. Att hålla sina personliga åsikter isär från verkliga fakta är något som oerhört många skribenter har oerhört svårt för och som många gånger stör mig.
Men ska man blogga så ska man tycka, ska man recensera så ska man tycka och jag tycker att jag gör det väldigt bra. Jag blir en smula irriterad när andra lyckas nå ut på ett sätt som jag inte tycker att de förtjänar bara för att de är högljudda och att folk dessutom går på det är än mer beklämmande.
