Recension: Brakfesten - 1973



Brakfesten
Aka: La Grande Bouffe
Regi: Marco Ferreri
1973
Komedi/Drama

Fyra välbärgade vänner tar sin tillflykt till en gammal herrgård som tillhör den enes släkt. Väl där tar de emot grandiosa mängder av specialbeställda delikatesser. Det är till exempel höns som endast föds upp på specifika foder för att få fram just den rätta smaken och det handlar inte om små mängder heller. De fyra männen plan nämligen lika galen som den är bisarr, de har samlats med ett enda mål i sikte – de ska äta ihjäl sig! Men denna enahanda sysselsättning blir snabbt lite långtråkig och de fyra vännerna kommer gemensam överens om att lite kvinnlig fägring vore på sin plats. Snart utökas sällskapet med en skolfröken och tre prostituerade – orgien kan sätta igång på allvar!

Till att börja med kan väl bara instämma i det citat som pryder Dvd-omslagets framsida ”Hur kan man bara göra en sån film?”. Det här är sannerligen ingenting man ser varje dag och även om det naturligtvis är en komedi finns det även allvarliga undertoner, dialogen mellan männen är emellanåt knivskarp men man glömmer aldrig bort den svarta komiken som är filmens främsta epitet.

Redan under själva presentationen av karaktärerna upptäcker man vilket persongalleri man kommer att bjudas på, det finns allehanda lustigheter att hitta men också rena perversioner som incestuösa förhållanden mellan mor och son. När sedan handlingen förflyttas till herrgården och de stora orgierna i mat sätter igång förändrar filmen karaktär något, det klockrena dialogerna kommer till sin rätt och man sitter med ett fånigt leende på läpparna och vill bara ha mer, eller åtminstone veta vad som kommer att hända härnäst. De fyras ambition med frosseriet är inte säkerställt ännu men man anar ju varthän det barkar.

Men bara mat är inte tillräckligt kommer man snart på, eller åtminstone en av karaktärerna gör det. Han menar att han klarar sig inte på enbart mat, han måste faktiskt knulla också! En invitation skapas, även om alla fyra kanske inte tycker att det är en toppenidé att bjuda in prostituerade för att förlusta sig med, och kvinnlig fägring anländer. I samma veva bjuds också en skolfröken in som råkar ha varit och tittat på det berömda träd som finns innanför grindarna till godset med skolklassen. Detta faller den mest motstridige av de fyra på läppen och han blir genast kär i henne.








Man skulle ju kunna tycka att denna skolfröken skulle bli generad av de mer lättfotade damernas uppsluppna sätt, men det visar sig snart att hon inte säger nej till lite hålligång i sänghalmen heller. Hon blir en välkommen tillgång för vännerna och deltar friskt i deras matorgier när hon inte ställer upp med sina mest intima kroppsdelar för att tillfredställa männens sexuella behov.

Jag vet inte riktigt vad det är som initialt fångade mitt intresse, men att de absurda och bisarra situationer som filmen erbjuder inte är till någon nackdel är helt klart. Dock vill jag mena att det blir lite tröttsamt i längden, det är roligt första gången en riktig högljudd brakare lämnar TV:ns högtalare, eller när det bjuds på sleaze ihop med matorgierna men det blir lite tjatigt i längden och de förväntade superlativen uteblir. Istället hamnar det i slutändan någonstans strax över medel.

Boxen!