Recension: Sweatshop

När man läser om filmen, hur en galning med en hundrakiloshammare, som i själva verket verkar vara en slägga med ett städ längst ut på skaftet, ska gå bärsärkargång mot några partande gothpunkare, blir man förstås lockad! Tyvärr är det som följer allt annat än bra och man tröttnar ganska fort på det urusla skådespeleriet och det röriga manuset. Det hoppas lite hit och dit i både tid och rum och det är svårt att få en uppfattning om i vilken ordning allt sker, vad som är tillbakablick och vad som är önsketänkande. Visserligen är galningen med hammaren ganska cool och han fullständigt brutal men det finns så mycket annat som drar ner filmen att det förtar allt underhållningsvärde som filmen kunde ha haft. Rörigt och ointressant är nog de två och som bäst beskriver filmen. 

2/10

Aparecidos - 2007 - De Bortglömda

Aparecidos

Regi: Paco Cabezas

Thriller

2007

När syskonparet Malena och Pablo åker för att skriva på de sista pappren om att ge läkarna tillstånd att dra pluggen ur de apparater som håller deras far vid liv börjar ett våldsamt äventyr. Pablo insisterar trots Malenas protester på att lära känna fadern först genom att besöka hans gamla hus. På vägen dit hittar de en mystisk dagbok som detaljerat beskrivet våldsdåd utförda på just de platser de råkar befinna sig vid. Att försöka stoppa händelseförloppet som är daterat till flera år tidigare verkar vara lönlöst med de tänker i alla fall göra sitt yttersta för att oskyldiga inte ska behöva plikta med sina liv om och om igen...

Jag vet inte vad det är i dessa spanska filmer, eller Argentina som i det här fallet, som tilltalar mig men de lyckas gång på gång att skapa en spänning och ett intresse för historien som är få andra filmer förunnat. Man är inte helt säker på vad som ska hända och vändningarna kommer som överraskningar istället för förutsägbara kast för att få historien att verka mera intressant. Här handlar det om äkta vara, varje liten twist har en mening och även om det vore mycket sagt att alla kommer som en total chock är det i alla fall en tillräcklig del för att det ska bli mycket intressant att följa händelseutvecklingen.

                               

Jag tror lite av anledningen är att man inte brer på i onödan. Bildspråket är logiskt men inte extravagant, det är lite mer statiskt än vad man är van vid från mer publikfriande amerikanska filmer och man förlitar sig mer på manus än häpnadsväckande effekter. De effekter som finns är dock mycket välgjorda utan att vara over-the-top, vilken även det bidrar till att hålla filmen jordnära och utan anspråk på att vara en i mängden. Vidare finns det även en historisk bakgrund vilket gör att historien, även om den är av övernaturligt slag, går att ta på fullaste allvar. Sensmoralen och frågeställningen till vilket pris som är rimligt att betala för att stoppa ondskan och diktaturen ställs till sin spets. Utan att avslöja allt för mycket tycker jag att filmens huvudpersoner tar helt rätt beslut i de viktiga frågorna. Ibland är det viktigare att ställa saker till rätta än att tänka på sin egen säkerhet, det kan vara värt att ingripa utan tanke på vare sig egen vinning eller vilka konsekvenser detta kan ha på en själv.

Det här är alltså en spökhistoria, men det är också mer än så. Den moderna tortyrfilmen, där kanske filmer som Saw och Hostel står i spetsen, känns definitivt igen och fungerar mycket effektivt. Säkerligen blir dessa scener än starkare av att vi faktiskt får tid på oss att bekanta oss med och lära oss att tycka om karaktärerna. Att se någon plågas som man har en mer personlig relation till torde ju vara betydligt plågsammare att se på.

Kanske inte en superinnovativ film hela tiden men sannerligen en av de mest effektiva inom sitt gebit.

8/10

Recension: Bronson

Trots det stora namn som Nicolas Winding Refn blev i och med att Pusher-trilogin blev verklighet, är det här den första film jag ser av honom. Jag kan snabbt konstatera att det inte kommer att bli den sista eftersom jag verkligen gillade stilen! Huruvida denna stil går igen i hans övriga filmografi är naturligtvis en intressant fråga men jag är beredd att ta chansen. Det finns helt klart ett sinne för berättande och en förmåga att göra det aningen okonventionellt! Filmen handlar om en ökänd brittisk fånge, som tydligen antagit Charles Bronson som sitt alias, bara en sådan sak gör ju att man höjer intresset som gammal Charles Bronson fan (den riktiga Bronson alltså) ett par snäpp faktiskt. Dessutom lär filmen bygga på en verklig historia och det gör ju det hela än mer intressant. Inledningsvis är det en riktigt fängslande historia, den är berättad i fragment med tillbakablickar och berättande av filmens huvudperson och man blir intresserad av att få se mer hela tiden. Gradvis blir det dock aningen seg och när den närmar sig slutet är det faktiskt inte lika intressant längre. Det känns som filmen går lite i stå och att det inte finns så mycket variation i den i slutändan. Charles Bronson eller Michael Peterson som han föddes som, spelas ypperligt av Tom Hardy och den övriga besättningen av skådespelare gör heller inget dåligt intryck men det blir som sagt lite tjatigt i slutändan. 

7/10