.jpg) |
| Harold Perrineau JR. |
Jag har tidigare skrivit om min första kontakt med den
här fängelseserien. Det var i början av den första säsongen om jag inte minns
fel. Det känns nästan som en evighet sen men så är det också en serie som
spänner över sex säsonger och 56 avsnitt. På baksidan av boxen står det att det
rör sig om totalt 49timmar och 32 minuter. Jag tänker inte kolla, jag litar på
den som har summerat. Och skulle det inte stämma? So what? Det är i alla fall en
jävla massa timmar bakom lås och bom.
Oz är en
förkortning av Oswald Maximum Security Correctional Facility: Level Four. Men
det är också på sätt och vis en ordlek då Emerald City, eller Em City, också är
en hänvisning till en plats i Wizard of Oz. Det är en synnerligen våldsam plats
och vem som helst av de stora huvudrollerna kan när som helst bli mördad.
Analvåldtäkter, mord och lemlästningar kan ske när som helst och vem som helst
kan vara offret. Ena dagen kung, nästa dag offer för brutaliteten.
För att vara en TV-serie är den lite speciell, inte bara
för att man aldrig kan räkna med vem som överlever till nästa avsnitt, utan
också för sin brutalitet. Det känns inte som att man räds för att visa något
och med tanke på dubbelmoralens land USA är det lite märkligt att man inte har
censurerat bort allt det hårda språket som verkligen inte drar sig för svordomar,
könsord eller rasnedsättande glosor. På det hela taget känns det faktiskt oerhört
realistiskt.
Men det är inte bara språket som är omstörtande. Man drar
sig heller inte för att visa skådespelarnas könsorgan i bild. Kanske inte i
extrem närbild men i alla fall i sådana vinklar och situationer där andra
TV-serier skulle ha ryggat tillbaka. Allt sådant stärker realismen tycker jag. Det
smids planer och ränker och mycket av fångarnas vardag går ut på att nyttja
droger av alla de slag. Oftast är det frågan om heroin och där är också en av
serien stora intriger – vem som ska kontrollera knarkhandeln på OZ.
Det finns nämligen olika grupperingar som alla vill
bestämma och ha sin del av kakan, helst den största delen av kakan förstås. Det
innebär att alla egentligen måste titta sig över axeln, ingen går att lita på.
Man kan bli förrådd av den man trodde var sin bäste vän.
Bland grupperingarna märks det ariska broderskapet, som
hatar alla som inte är som dem. De är mot drogerna men om det dödar de andra är
det ingen fara med det. De svarta är i ständigt krig med italienarna – maffian.
De är båda intresserade av att kontrollera drogflödet. Det är också latinamerikanerna
förstås. Muslimerna står utanför drogträsket och vill påverka rättssystemet
till ett mer rättvist sådant. Sen finns det ensamvargar och irländarna.
Utöver dessa finns det förstås de som tvingas leva med
beskydd från andra fångar – av andra fångar. Detta kräver förstås sitt pris – kort
sagt sexuella tjänster. Det är mycket manipulation från an del håll och det
finns de som är helt fantastiska på att få andra att göra de smutsiga dåden åt
dem. Låter det som ett hårt fängelse?
Men förutom detta, den uppenbara fängelsemiljön. Finns det
också en filosofisk sida hos serien. En av fångarna, Augustus Hill (Harold Perrineau JR.) för också en
ständig dialog med åskådarna. Han ställer frågor som tål att funderas på och
han konstaterar kalla fakta om fängelsesystemet. Han dyker upp några gånger i
varje avsnitt och håller liksom ihop den röda tråden. För mig är det kanske
dessa inslag som skiljer agnarna från vetet. Det är den här delen av serien som
är unik. Låt vara att det är våldsamt och att snopparna in skyls, men det är
det här som är det intellektuellt gångbara med serien och som får den att vara
fortsatt aktuell! Jag hade gärna sett en sammanfattning av detta bland
extramaterialet men tji fick jag. Som helhet är extramaterialet, som finns
samlat på en sista DVD, ganska fattigt. Det består mestadels av bortklippta
scener och reklamkampanjer för säsongsavsluten. Ganska tråkigt.
Och ska sanningen fram så tycker jag faktiskt att serien
tappar lite grand framåt slutet också. De första säsongerna är hur bra som
helst. Det är inte många avsnitt per säsong, åtta vill jag minnas. Utom i
säsong fyra förstås, där här man av någon anledning fördubblat episoderna. Hur
som helst. När serien börjar närma sig slutet, jag vet inte riktigt var man ska
dra gränsen, blir den lite annorlunda. Det känns som att man börjar blanda in
övernaturligheter som inte riktigt hör hemma i serien. Detta får visserligen
sin förklaring till slut men just då känns det fel.
Det känns också som att man framåt slutet försöker att
skapa en poäng av att kritisera det amerikanska rättsystemet. Man kan tycka vad
man vill om rättssystemet och jag tänker verkligen inte debattera det här, men
det känns som att man ökar kritiken ganska rejält framåt slutet, kanske för att
verkligen få fram vad man vill ha sagt. Det blir mindre underfundigt och mer
rakt på sak. Jag gillade inte den utvecklingen. Även kvaliteten på intrigerna
blir sämre, det känns lite som att man bara introducerar nya fångar för att de
ska dö direkt, som att man panikartat försöker ta kål på serien men inte riktigt
vet hur man ska göra det. Kanske var det lika bra att det inte blev fler
säsonger. Nu fick man trots allt chansen att sluta med det mesta av äran i
behåll!
7/10
