Troll – 1986 – En dum men charmig film!

Regi: John Carl Buechler

Fantasy/Horror

Egentligen är det inte så mycket med den här filmen som är bra men jag kan inte låta bli att falla för dess charm. Handlingen är ganska simpel. Ett ondskefullt troll vill ta makten över hela världen och för att göra det måste han ta över det hus där filmen utspelar sig. En efter en faller hyresgästerna offer för honom och förvandlas till varelser som egentligen aldrig borde se dagens ljus.

Det är ganska charmiga varelser i all sin uselhet. Det är kanske detsamma som hatkärlek men jag gillar dessa fula nunor. Kanske borde man kalla monstren, trollen, för fulsnygga? Det råder inget tvivel om vilket årtionde filmen är gjord. Det är inte självklart om filmen tar sig själv på allvar eller inte tycker jag men jag hoppas att den är gjord med glimten i ögat. Är det här meningen att det ska vara skrämmande är det inte bra!

Ser man den ur ett nostalgiskt perspektiv kommer förstås saken i ett helt annat läge. Det finns massor av saker att uppskatta. Framförallt tycker jag om att Michael Moriarity är med. Han spelar pappan i familjen. Jag gillar verkligen honom, det är något med hans känslolösa utstrålning som fastnar hos mig. Som sonen ser vi Noah Hathaway. Han är förstås mest känd för att han medverkat i The Never Ending Story! Det är i alla fall därifrån jag känner igen honom. Och så det roligaste av allt, både far och son har samma namn och det är inte vilket namn som helst. Decennier före sin tid heter de båda – Harry Potter!! Jag undrar om den här filmen var inspirationskälla till J.K. Rollins när hon skrev böckerna om densamme?

Vi ser också Julia Louis-Dreyfuss i sin första filmroll, bara en sån sak gör ju det mödan värt att se filmen.

5/10

House Hunting – 2013 – Det går inte att fly!

Jag hade missuppfattat handlingen av den här filmen en smula. När jag läste om den fick jag uppfattningen av att de inblandade inte kunde ta sig ut ur ett hus och varje gång de försökte så hamnade de vid dörren. Så var emellertid inte fallet. Det var själva huset som sådant de inte kunde ta sig ifrån. Jag tror att de försökte 30-40 gånger i filmens inledning men hamnade bara där igen. Och det måste ha varit bra många gånger för det blev mörkare och mörkare för varje gång de började om. Till slut gav de upp.

De mystiska händelserna slutar förstås inte med det. När de öppnar skafferiet finns det konserver som motsvarare exakt de antal personer de är. Morgonen efter är förrådet mystiskt påfylld med samma antal. Det är uppenbart att de är fångar fångade av någon mystisk och övernaturlig kraft!

Jag gillar sådana filmer, det är inget som är lönt att förneka. Jag gillar också filmer när ”något” inte låter dem slippa undan, där det inte finns någon möjlighet att fly. Men jag känner inte att just den här tillför något nytt. Jag tänker hela tiden på Dead End, åtminstone när de försöker fly från huset i bil och hamnar på samma ställe gång efter gång. I likhet med den filmen är det också frågan om en familj, eller två egentligen, som har bagage med sig. Alla, eller i alla fall nästan alla, av de inblandade har någon mörk hemlighet som de ruvar på. Som åskådare drar man snabbt slutsatsen att det är därför de inte slipper därifrån. Det är någon form av universalt samvete som håller dem kvar och inte låter dem komma undan så lätt, alla hemligheter ska ut i det fria.

Filmen i sig är ganska tunn. Det finns tillfällen då den är på gränsen till ryslig men det är inte många. Handlingen är för det mesta inte ny. Naturligtvis blir själva fångenskapet i huset påfrestande och det får interna stridigheter till följd. Fullt naturligt egentligen, bara lite för förutsägbart. Det är helt klart en sevärd film men det räcker nog att se den en gång.

6/10